Mitten av november enligt almanackan, men fortfarande lyser hösten med sin frånvaro. Det är en ganska märklig känsla med alla ljusdekorationer över gatorna och att se julgranarna på plats på torgen i city - granarna är dock inte ljussatta. Ännu! Första advent om två veckor och det är det svårt att få hjärnan att förstå när man fortfarande står och velar om vad man ska ha på sig när man går ut. Vinterjackorna är för varma och sommarjackorna lite för kalla. Ack vilka i-landsproblem man lider av... I dag blåser det rejält och det kan ju ge lite kallare väder. Man vill ju inte gå miste om att stå med blåfrusna fingrar och skrapa is från bilrutorna i den arla morgonstunden!
I går skedde det! För cirka ett halvår sedan fick jag ett sms, ganska aggressivt "om vad f-n jag menade med att blockera henne på facebook?!?". Det hade jag inte gjort, utan det var den där ganska fiffiga anordningen på Facebook som gör att om man inte skriver eller gillar ett inlägg under en tid så plockas personen bort från statusflödet. Smart tycker jag! Som hyperaktiv (dagliga uppdateringar) så är jag inte överimponerad av dem som bara har facebook som skvaller- och snokcentral... Lite kan man ju bidra med själv om man hela tiden är inbjuden i min privata sfär. Eller?
I alla fall upptäckte jag av en ren slump att jag blivit blockerad av denna person i går. Det är helt okej för min del. Jag går direkt till motangrepp och blockerar jag också. Samt plockar bort eventuella kontaktuppgifter i min mobil. Gör man slut så gör man slut! Vad jag däremot tycker är mycket märkligt är att man inte har tillräckligt mycket heder i kroppen så att man även plockar bort MINA vänner, alltså de vänner som man har träffat via mig. Kvasivänner som utfyllnad kanske?
Jag kommer att fortsätta med mina statusuppdateringar på Facebook och, ja det händer faktiskt, i vissa fall blockera vissa statusar för vissa personer. Mitt val. Mina skäl. Samma skäl som ligger bakom att jag inte berättar allt för alla IRL. Tror det stavas integritet... Strunt samma! Det var en rolig vänskap så länge det varade. Det kommer säkert stunder när jag kommer att känna saknad. Men det var inte jag som gjorde slut. Däremot är jag väldigt principfast och halsstarrig, så det där mosaiska med att vända andra kinden till är inte alls min syn på livet. Däremot kommer jag, till skillnad mot henne, att fortsätta hälsa på hennes barn...
Söndag. Härligt. Snart dags att pallra sig upp ur sängen (vad gjorde man före iPaddy?!) om min matkomaniserade träningsvärkande lekamen kan fås att lyda elefantskötaren som under drygt en timme har försökt på allehanda sätt att förflytta detta berg från säng till kaffekopp. En grannlaga uppgift! En slapp förmiddag följs av Supersöndag med innebandy. Först spelar damlaget och sedan herrlaget. Nästan fem timmar sport och socialt läktarhäng. Dagen avrundas med pizza i sällskap av båda mina favoritmän. Känns att det blir en skön söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar