En dag i taget...

...det är ju visdomsord som inte direkt passar för oss otåliga. Men saker och ting går ju inte fortare för att vi försöker hasta undan dem. I sinom tid så...

I dag har varit en hyfsat bra dag. Vaknade med ett leende efter fredagens fantastiska föreställning på Lunds stadsteater: Näktergalen från Holavedsvägen med Henrik Dorsin. Fullständigt skogstokig! Jag skrattade så att jag till slut hade kramp i käkarna och i dag känns det banne mig som träningsvärk. HA till alla er som tycker jag pratar för mycket! Ni har uppenbarligen fel eftersom jag, som nu erkänns, inte har tränat upp min prat-och skrattmuskulatur tillräckligt! Härligt att kunna göra en sådan tydlig, och på empirisk grund vilande, dementi.

Före frukost hade jag tvättat en maskin tvätt samt varit och veckohandlat. Efter frukost så höll effektiviteten i sig så det blev en hel del surhögar avklarade. Som belöning åkte jag till gymmet och körde ett rejält styrkepass. Första på tio dagar! Inte konstigt att jag varit deppig och trött. I morgon ska det bli minst en timmes konditionspass...

Efter dusch, ytterligare tvätt och en välbehövlig kopp java så satte jag mig med The Lunchbox. En mycket förtjusande och välspelad indisk film - man riktigt känner hettan, trängseln och den speciella indiska mättade stadsdoften. En riktig feelgoodfilm och så skönt att slippa höra amerikanska jämt när man ser film!

Därefter såg jag En sång från hjärtat med Mikael Persbrandt och Trine Dyrholm. Läste recensioner och många tycks ha blivit besvikna på att Persbrandt nästan spelar sig själv och stämplat filmen som ett pekoral. Det tycker definitivt inte mina rödgråtna ögon och jag! Persbrandt var väldigt bra och jag tycker det var samma känsla av desperation och tillkortakommande som i en av mina absoluta favoritfilmer Efter bröllopet med Rolf Lassgård och underbare Mads Mikkelsen. Mycket nöjd med min lördag och mina filmval! Ett kort ögonblick tyckte jag synd om mig och såg det patetiska med att sitta ensam hemma en lördagskväll med ett glas rödvin och gråtmild film. Men sedan kom jag till sans - det är ju mitt eget val och jag struntar högaktningsfullt i vad andra tycker om det! Hellre ensam än i oäkta tvåsamhet!

Måste bara berätta en kort anekdot från gårdagens teaterbesök. Jag stod och pratade med en av "männen" i vårt sällskap och någonstans missförstod han vad jag sa för plötsligt spänner han blicken i  mig, snurrar på sin vigselring och talar om för mig - med sin mest myndiga stämma - att han minsann är lyckligt gift så jag ska inte tro något! NÄ!! Tro mig - gift eller ogift spelar ingen som helst roll för min del. Han är definitivt inte min typ! Just sayin'!