#hösten2014

Det händer att jag gör som som det stora kollektivet: utnyttjar kommunala och regionala transportmedel. Jag vill inte påstå att det händer ofta. Tvärtom! Jag är stolt bilpendlare. Dessutom är jag militant köttätare och hyfsat dålig på det där med sopsortering. Sådan är jag. Troligen borde jag skämmas för detta politiskt inkorrekta beteende. Med tanke på hur den politiska kartan ser ut numera så är jag totalt förkastlig. Men det är okej för min del! Så länge vi har alla dessa miljöpartister som definitivt inte lever som de lär så ser jag ingen anledning att anstränga mig. Vad jag däremot ofta gör är att fundera över mänskligt beteende och mänsklig interaktion. Vad händer med oss som sociala varelser när vi blir osynliggjorda? Eller osynliggör? Min, i och för sig inte helt statistiskt genomförda undersökning, visar att till exempel busschaufförer ofta är "osynliga". Senast jag åkte buss var jag den enda som hälsade på chauffören och dessutom mötte hans blick. Övriga 30-40 resenärer läste av sina busskort och var mer intresserade av sina telefoner än att säga ett enkelt hej eller god morgon. Man ser alldeles för många föräldrar som inte interagerar med sina barn - mobilen är så mycket mer intressant. Vad händer med dessa barn som inte har fått tillräckligt med ögonkontakt eller som inte får möjlighet att under promenader höra trivialiteter typ "titta! En hund!", "Vad säger vovven?" och andra mer eller mindre intelligenta samtalsämnen som man kan ha med små barn. Det är dock inte vad som sägs som är viktigast utan att det sägs något. Att barnet blir sett. Och att barnet lär sig se.
Ingen vill väl ha en avhumaniserad värld?

Fortfarande lyser den riktiga hösten med sin frånvaro. Mina Queen Elisabeth remonterar om och om igen och rosorna blir vackrare och vackrare för varje blomning. I krukorna på framsidan så blommar pelargonerna för tredje gången... Silverek och ljung står kvar i inköpspåsen och väntar på att ta över krukorna. Det är jättesvårt att veta hur man ska klä sig. Inte i dag dock: det var +15 redan före kl 7 i morse och i eftermiddags visade termometern på flera grader till. Jag klagar inte! Mer än på att det är onödigt mörkt tidigt på kvällen...
Det gäller att hålla sig sysselsatt för att inte bli uppäten av det mörka. Förra helgen var en så där lyckad helg. Fredagskvällen var vikt för en nybliven 50-åring - en mycket trevlig kväll med endast kvinnor inbjudna. Underbar buffe', gott vin, trevliga tal och spirituella (eller var det sprituella) samtal.  Lördagen inleddes med en del måsten och sedan träffades P och jag för middag och bio. Härligt att kunna sitta ute och ta en öl trots att det är oktober 😊. Filmen vi valde (i det digra utbudet av filmer man både vill och måste se!) var "Säg aldrig aldrig" med Diane Keaton och Michael Douglas. Mycket trivsam trivialitet som medförde både skratt och tårar. Kan säga så mycket som avslitna korsband har plötsligt fått en helt annan innebörd! Efter filmen gick vi och åt sushi på Wasabi.
Väldigt gott som alltid och att Magnus var där borgade så klart för god service och trevligt bemötande (om M läser så har jag alltid fått bra service och blivit trevligt bemött på din restaurang). Söndagen inleddes med ett pass på gymmet och sedan var det middag för söner med respektive och
mina svärföräldrar. Fördelen med gamla människor är att de går hem nästan innan de hinner anlända... Lite komiskt är det att det tar längre tid att laga maten än för själva besöket!
I tisdag var det nostalgiträff hos P. Alltid lika kul att träffa de gamla arbetskamraterna från Grandtiden.
I moron är det After Work och sedan nytt biobesök: denna gång "Boyhood". Ser verkligen fram emot denna filmen!
Dags att göra lite nytta! Over and Out från fjortisbloggen 😉