Råttor har varit på facebooktapeten idag. Det började med en statusuppdatering där en vän visade en bild som han påstod visade en STOOR råtta i deras trädgård. Kommentarerna flödade; från kvinnor mest "vidrigt", "bläh" och liknande medan männen bistod med praktiska tips om hur råttan skulle elimineras och sedan tillagas för att kunna utgöra söndagsmiddag. Förmiddagens inlägg följdes upp med att framåt kvällen visa en bild på en grillad råtta konstfullt draperad på en tallrik. Ganska oaptitligt och motbjudande.
Jag gillar inte råttor - inte i någon som helst form eller storlek, vilda eller tama. Råttor är vidriga. Deras hårlösa svans och ondskefulla svarta prickar till ögon, gnagartänder och äckliga tassar. Till råttsläktet räknar jag även små hundar (förlåt alla ni som äger sådana där väskhundar!) - varför vill man släpa runt på en sådan "tingest"? Men nu var dagens fundering kring råttor.
Min pappa var uppvuxen på landet; i Munkagårda utanför Svalöv - denna metropol av skånska orter! Som så många andra i hans generation arbetade han från tidig ålder. Eftersom han bodde vid en liten grusväg sidan om en storbonde, så var det naturligt att det var där han hjälpte till. En av hans favorithistorier var när bonden hade stött på en stor råttkoloni i ladugården som naturligtvis skulle utrotas. Beväpnade med grepar, katter och en ettrig heroisk skånsk-dansk gårdshund gick de till
verket. För varje gång händelsen återberättades växte antalet råttor. Jag minns hur håren reste sig på mina armar varje gång jag hörde om det. Inte för att råttorna spetsades på grepar eller för att hunden kastade upp dem i luften och knäckte ryggen på dem. Obehaget låg i att det var råttor...
När vi bodde i Doha, Qatar, älskade jag verkligen att gå i souken (basaren). Framförallt i den blå skymningen när man kallade till kvällsbön i minareterna. Otroligt suggestivt och bara det kan ge rysningar så det räcker. En kväll när vi skulle köra hem efter ett par timmar i souken tittade jag plötsligt upp och fick syn på flera råttor som kilade runt på markiserna som var uppspända över butikerna. Min avslappnade inställning till souken fick ett abrupt slut när jag insåg att det kryllade av
råttor ovanför mitt huvud! När den första chocken lagt sig insåg jag att det så klart även kryllade av råttor i markplan...där jag gick runt barfota i sandaler... Jag var överlycklig att vi bodde i Dohas då högsta hus, på fjortonde våningen!
Nä, råttor är verkligen inte min cup of tea! Onödiga, sjukdomsbärande skadedjur som bara är...typ ÄCKLIGA! Hur man kan ha dessa otäckingar som husdjur förstår jag inte heller. Usch, blä och tvi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar