Bla, bla, bla...

"Det går över när du gifter dig" - ett av min mormors favoritcitat. Allt gick inte över när jag gifte mig... Och det tycks inte gå över i den livsfas jag befinner mig nu. Det är snart fem år sedan och för
det mesta är livet okej. Inte överdrivet fantastiskt, utan mer så där svenskt lagom. Lagom roligt, lagom lyckligt, lagom krisigt. Men ibland kan det lagom svenskt grå övergå i nattsvart mörker. Då
när den olycksaliga ensamheten slår ner som en uppercut. Eller en uppercut slår kanske inte ner?

I kväll har jag genomlidit en förfärlig upplaga av det som tycks förena det svenska folket. Programmet ingen har sett, men alla kan referera till på måndag - Melodifestivalen, avsnitt 71 år

2014. Om jag har förstått det rätt så var det sista delfinalen innan den RIKTIGA Mellon äger rum. Jag förstår inte hur man orkar titta på spektaklet lördag efter lördag! Falsksjungande kvasikändisar som får röster för sitt utseende. Småtjejer som röstar på den snyggaste killen i just den delfinalen. Var får de pengarna att rösta från?!? Känns i alla fall väldigt säkert att Sverige inte behöver bekymra sig
om att anordna någon Eurovision Song Contest 2015. Lägg ner klabbet! Det är både löjligt och pinsamt att fortsätta med denna så kallade tävling. Förresten är det ju inte konstigt att man blir deppig när svensk public service erbjuder så kostnadskrävande och intelligensbefriad "underhållning" på bästa sändningstid lördag efter lördag. Vi som saknar helgevenemang vill inte behöva somna framför
TV:n på lördagen också. Det räcker så gott med fredagskvällens obekväma soffsovande...

Positivt var dock den nya engelska serien som startade i kväll på SVT1 - Breathless. Lite åt Mad Men hållet, men i sjukhusmiljö. Känns mycket lovande och eftersom den inte startar förrän den "trevliga"
familjeunderhållningen är avslutad runt 21:30, så kan man låtsas att man haft en utekväll. Man har ju lyckats hålla sig vaken till efter midnatt!

Dags att läsa ett kapitel i "Och bergen svarade" innan det är dags att knoppa in. I morgon är det ju både femmilen och hockeyfinalen! Dessutom ska jag köra tremilen på trappmaskinen i morgonen. Jäkla tur att norskorna körde så snabbt! Nu blir det bara 1 timme och 11 minuter; fem minuter längre än förra söndagen. Lätt som en plätt!