November och den milda hösten fortsätter. Inte så att jag klagar! Varje dag jag slipper skrapa bilrutor och varje dag utan undermålig halkbekämpning på trottoarerna är en ren lycka.
Halloween passerade och Allhelgonahelgen flämtar på sista stearinet. Nu är det en lång mörk period innan advent och julförberedelserna kan börja. Jag har så klart redan köpt på mig ett par julmagasin för att komma i stämning, men det är lite svårt att uppbåda någon julstämning när det är vårtemperaturer utomhus... Annars så är julhandeln i full gång i butikerna. Varför ska de börja så jäkla tidigt?!? Jag tycker att det ska vara julfritt fram till julskyltningen. Möjligtvis med något litet undantag för ljusslingor och pepparkakor. Och skumtomtar! Än har jag kunnat hålla mig ifrån både pepparkakorna och skumtomtarna, men det är nog mest för att jag undviker att handla när jag är sötsugen för jag vet ju att jag har en ganska dålig karaktär. Utan att ha papper på det...!
Efter en veckas vila på grund av fullständig utmattning så kom jag äntligen iväg till gymmet i går. Vilken härlig känsla att jobba sig fysiskt trött på maskinerna och på köpet få lite andrum frrån alla jobbiga tankar som har börjat nöta undermedvetet. Igen... Jag vaknar dagligen av att jag gråter, men kan inte sätta fingret på vad det är som processas under sömnen eftersom jag saknar förmåga/vilja att minnas mina drömmar. Ibland kan jag förnimma känslor från drömmarna och då är det oftast förknippat med stort obehag eller djup rädsla. Någon gång vet jag vem jag har drömt om, men saknar händelseförlopp och sammanhang för att kunna förstå. Jag är ju inte någon drömforskare (finns sådana?), men kanske det är tecken på att jag gör mig redo för en ny fas i livet. Vad det än är som sker i mitt undermedvetna på nätterna, så tröttar det ut mig på gränsen till medvetslöshet. Men man måste ju ta sig till arbetet måndag till fredag och, trots tröttheten, så försöker jag hålla i gång mitt sociala liv för att inte helt försvinna i kolgruvans mörker. Jag försöker hålla alla som ställer krav på mig på armlängds avstånd, undviker telefonsamtal när jag är hemma och har lagt ambitionsnivån vad gäller städning och trädgård på minimalistisk nivå. Min koncentration på att hitta en fungerande väg i vardagen irriterar säkert vissa i bekantskapskretsen, men det orkar jag ärligt talat inte bry mig om. För tillfället är det I, Me och Myself som det koncenteras på - en dag i taget. Och någonstans i mörkret kommer det åter att flämta en liten ljuslåga som visar vägen. Jag vet det för jag har sett den förut, men antagligen valt att välja fel avtagsväg och därmed återigen famlat runt i den mörka labyrinten. Jag vet också att stunderna i mörkret är kortare för varje gång och att det är i ljuset jag vill vara.
En massa roliga saker är inbokade framöver och jag ser framemot dem, men vet att jag behöver de här kontemplativa ensamma dagarna för att orka med allt jag måste göra och allt jag vill göra. Att ha tråkigt främjar ju kreativiteten sägs det och med tanke på hur tråkigt det har varit idag, så borde jag känna mig superkreativ. Men det gör jag inte! Dock är ovanvåningen städad, tvättkorgen tom och fyra par stövlar lokaliserade och numera placerade fullt synliga i min stora garderob, så att det bara är att kombinera ihop med den övriga outfiten på morgonen!
Inte så illa pinkat av en trähäst, som min svärfar skulle uttrycka det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar