Svärmande skalbaggar...

Vilken helg! Efter fredagens begravning var jag totalt dränerad på all energi och efter en snabb kopp kaffe med yngste sonen gick jag och lade mig i solstolen en timme och försökte ägna mig åt mindfulness; en lagom flummig sysselsättning, men det fick mig i alla fall att fokusera på här och nu. kvällen blev väldigt kort; jag tror jag somnade före 22, utan middag, men ytterligare trehundra kuvert är "lappade". Vaknade i den arla gryningen av att två VÄLDIGT glada ynglingar kom hemlullande; tysta och diskreta... Lyckades somna om ett par timmar (en sådan lyx!) och efter en stilla frukost med tidning och två koppar te åkte jag till city för att träffa Syster Yster för en fika och resbokning. Vi lyckades hitta en resa till hyfsat pris trots att det är högsäsong - om drygt en månad åker vi till Kreta en vecka. Ska bli så himla skönt och så roligt att umgås ensam med min syster under en längre period. Här ska vi bo:



Min "att-göra-lista" är milslång, men det känns inte som jag lyckas stryka något från den utan bara skriver till nya punkter...
I dag började jag röja rejält i trädgården - finliret får vänta till efter studenten. Bara två veckor dit och nu är det nog snart dags att få panik! Allt känns så oroväckande lugnt, men det är väl bara en tidsfråga tills jag vaknar upp till verkligheten. Brukar vara bra att drabbas av den där panikartade känslan för det triggar igång mig. Måste ju orka med även arbetsanhopningen på jobbet, som jag vet kommer att eskalera nu den närmsta tiden. Kroppen ömmar lite av allt trädgårdsarbete, men det är bara att bita ihop! Såg att det är mycket flygfän i luften och kom att tänka på en av våra många resor i Frankrike. Vi campade med en god vän och första kvällen på campingplatsen; någonstans i Normandie; när K och jag skulle gå och diska hände det! Vi höll som bäst på med disken när det var som om hela luften började vibrera. Ett envetet surrande (för mig som har en djup och välutvecklad getingskräck var det inget drömscenario) omgav oss och i panik insåg vi att luften var full av stora surrande insekter. Med diskhanddukarna som en propellrar framför oss rusade vi till tältet och först då insåg vi att det bara var vi som inte satt i tryggt förvar i en husvagn, en bil eller ett tält. Min man, som var hyfsat bra på franska, lyckades, när det värsta lagt sig, få veta av en hundägare (som oberörd gick genom detta insektshav) att det var ollonborrar som svärmade och att det inföll i skymningen under en vecka ungefär. Vi hade alltså lyckats pricka in just den veckan. Gissa om vi såg till att sitta på första parkett de två nätter vi bodde kvar? Nu när vi tillhörde den initierade skaran var det väldigt roligt att titta på de nytillkomna. Roligast var nog den stackare som hoppade runt på kryckor och slog vilt omkring sig den ena kryckan. Härom året såg jag att även vi har ollonborrar, men eftersom de vi har här, i vår trädgård, alls inte är i samma antal så uppkommer inte lika komiska situationer. Dock tar jag en omväg när jag ser dem komma flygande - man kan aldrig så noga veta hur många kompisar som döljer sig i bakgrunden! Fula typer - se själva!