Jisses, vad det går snabbt nu! Redan mitten av april och påsken är förbi sedan länge. Något en av sönernas kompis lite försynt påpekade igår vid åsynen av de kvarglömda små kycklingarna och påskäggen. Kan meddela att de nu är undanplockade liksom de dekorativa(?) påskäggen!
Utflykten till Väla gick som smort. Lite bekymrad var jag när vi missade avfarten från motorvägen, men jag körde på känsla och med hjälp av den hittade vi rätt direkt. Det var betydligt större än vad jag hade väntat mig och en hel del ovanliga butiker. Kommer säkert att åka dit igen och stångas med alla danskar, men det behövs nog inte mer än ett, kanske två besök per år. Skobutiken vi hade spetsat in oss på var en mycket stor besvikelse! Bra för plånboken dock! Utgifterna lär stå som spön i backen denna våren med en badrumsrenovering och yngste sonens student i centrum...
Långfredagens gymträning ställdes in på grund av att jag vaknade med migränkänning. Eftersom vi skulle äta påsklunch hos svärföräldrarna var det ingen bra idé att starta ut med migrän, så det blev en lugn förmiddag. Det blev en riktigt trevlig långfredag och lugn hemmakväll! Påskafton hade vi min syster med familj på middag på kvällen. Vid lunch kom en god vän på en snabbfika. Alltid lika kul med spontanbesök! Dock var det lite speciellt att det var mer snö på påskafton än på julafton...Den stora fördelen med påsken är den långa ledigheten. tyvärr låg helgen lite för tidigt i almanackan för att vi skulle kunna njuta av den riktiga vårvärmen, men man kan inte få allt. Noterade i morse när jag åkte till jobbet att det råder en skir vårgrönska överallt. Stoppa tiden - jag vill hinna njuta av våren!
Bästa upplevelsen under veckan var en föreläsning på biblioteket - Owe Wikström talade under rubriken "Jag tror på något, men vet inte riktigt vad". Fantastiskt givande och tankeväckande timmar. Avsaknaden av samtal om ideologi och existentiella frågor i vår samtid blottlades på ett nästan smärtsamt sätt. Min egen erfarenhet av livskris och att göra en inre resa vittnar precis om hans slutledning om att man möts av tomhet. Och det är sunt och bra. För egen del har det inte utmynnat i någon religiös övertygelse - jag är fortfarande ateist och kan inte förstå hur man kan tro på en god Gud när världen ser ut som den gör - existentiella frågor är dock otroligt intressant och att lyssna till någon så lärd och genuint kunnig som Owe Wikström var ett sant nöja. Det väcktes frågor och funderingar hos mig och vetgirigheten kommer säkert mynna ut i bokfrosseri. Jag har bara läst Långsamhetens lov, men föreläsningen gav som det heter mersmak!
Fredagen kom ovanligt fort den här veckan - något som gillas av oss arbetsblyga :)
Och, trots att det regnar i kväll är det fortfarande ljust ute och klockan är 20.30!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar