Sista dagen i maj månad och vi kan väl vara överens om att vädrets makter definitivt inte har varit så väldigt kompatibla med vårkänslorna 2015. Kan vi göra om och göra rätt? I morgon är det alltså 1 juni, vilket per definition betyder sommar. En årstid som känns väldigt, väldigt avlägsen.
Denna sista söndag är det som alltid Mors dag. En av alla dessa kommersiella dagar som rör upp en massa känslor; inte minst för de kvinnor som inte kan få barn eller för dem som har mist sina barn.Eller sina föräldrar... Jag är uppvuxen i en familj där det aldrig har firats varken mors eller fars dag, så för mig är detta en söndag som alla andra söndagar. Mina söner tycker dock att jag ska firas, så de brukar komma med blommor eller present, men det är ingenting jag förväntar mig. Äldste sonen och hans sambo var här på middag i kväll eller som han uttryckte sig "vi kan ju komma på middag på söndag". För egen del anser jag att både mors och fars dag är förlegat och bör strykas ur almanackan. När jag var liten firades något som hette Barnens dag och man fick åka med i någon sorts parad. Konstigt att det plötsligt dök upp i huvudet! Jag har inget speciellt minne av hur det var och hur det såg ut; bara att jag på något vis har ett vagt minne av att jag var med. Antagligen som någon form av utfyllnad på någon vagn... Minnet är märkligt och ju mer jag lyssnar på äldre desto mer övertygad blir jag om hur selektivt minne de flesta har och hur deras verklighetsuppfattning skiljer sig från andras. Någonstans så får man ju skörda det man har sått eller hur det brukar sägas.
Årets årliga utflykt till Laholm och Mellbystrand ägde rum i går. Vi åker och sätter blommor till Tinny - elva år sedan; helt ofattbart. För första gången sedan vi startade denna traditionen så regnade det och blåste större delen av dagen, så vi gick miste om räkmackan på Utsikten i Båstad och fick nöja oss med biff med löksås på Rusthållargården (?) i Arild. Inte fy skam det heller!
Dags att knyta ihop den här helgen och släppa fram måndagsångesten. Fördelen med att den kommer först nu, kl. 22.30, är att den inte blir så långvarig. Förhoppningsvis somnar jag snabbt och låter ångesten arbeta undermedvetet - där pågår ändå så mycket skräp - och så vaknar man upp i morgon bitti till en ny fräsch vecka med nya möjligheter. Eller hur...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar