Maj har snart passerat. Ovanligt kallt för årstiden sägs det. Mitt minne är allt för transparent för att komma ihåg hur det har varit tidigare, men det känns kallare och mindre vårlikt än det brukar. Lustigt att säga det just nu när himlen skiftar i olika röda nyanser i väster och koltrastarna bjuder på en härlig kvällskonsert. Det har varit många fina kvällar i maj åtminstone och det är något att vara tacksam för!
Jag vet inte vart tiden har tagit vägen. Våren är alltid en ambivalent årstid för mig med många jobbiga datum som river upp sorg och tråkigheter, vilket gör att det är svårt att njuta fullt ut av den spirande grönskan, ljuset och all förväntan som ligger i luften vid den här årstiden. Det berömda sprittandet i både buskar och grenar går liksom mig nästan spårlöst förbi. När energin går åt till att försöka bibehålla en någorlunda acceptabel uthärdlighet så räcker det inte till åt så många extravaganser. Men nu känns det som det värsta är över. I går var jag ledig! Så skönt att vara ledig en måndag. Om jag hade råd, så skulle jag gå ner i tid och vara ledig varje måndag. Jag hade lovat mig själv att inte "slösa" bort dagen på en massa måsten, utan göra det jag ville och strunta i resten. Härligt! Gräset klipptes, biblioteket besöktes, kylskåpet fylldes på och sedan satte jag mig med en deckare i bästa läsfåtöljen och blev sittande där tills det var dags att fixa middag och i den vevan var boken utläst. Ett besök på gymmet blev det förstås, men just nu är jag allergisk så det blir lite halvdana pass. Bättre det än inget alls! Efter jobbet i dag så hade jag plötsligt en massa energi, så jag passade på att proppa bilen full och ta ett varv till återvinningscentralen. Det tar ju inte alls så lång tid, men jag har en oändlig ställtid innan det utmynnar i någon aktivitet. Lika skönt och befriande varje gång tippen har besökts. Det är verkligen en reningsprocess, trots att man i just min fastighet med omgivande ägor har otroligt mycket reningsbehov. Om ni förstår vad jag menar... Sakta men säkert ska väl även jag få ordning och reda på torpet!
För ett par helger sedan fick jag av en total främling veta att jag "för fan borde tittat mig i spegeln innan jag gick ut". Alla kan ju inte gilla min väna uppenbarelse och mitt näpna ansikte (obs! ironi), men jag kan inte låta bli att förundras över de rättigheter folk tar sig gentemot sina medmänniskor. Jag har ju förmånen (obs! ironi) att arbeta på en kreativ och dynamisk arbetsplats där man när som helst kan få en kniv i ryggen - en fiende sätter kniven i ryggen och en vän sätter den i bröstet. Det är omöjligt att förutse NÄR hugget kommer, men ATT det kommer är bara en tidsfråga. Ändå är jag tusen gånger hellre här, än på min förra arbetsplats! Min f d så kallade chef kom till min nuvarande arbetsplats för ett möte och när han fick syn på mig ryggade han tillbaka och kunde inte ens hälsa. Mina åsikter om honom kommer aldrig någonsin att revideras!
I helgen var jag och tittade på en lägenhet, i princip så centralt som det kan bli. Högst upp i ett gammalt hus utan hiss. Besöken hade blivit få! Utgångspriset var 2 395 000 kr och månadsavgiften hyfsat låg, men tyvärr var den alldeles för märkligt planerad och jag hade inte ens fått plats med mina kläder... Balkongen, som jag hade tänkt mig sitta och äta frukost på och dricka vin på kvällarna, var så smal så jag knappt fick plats med mina 37,5:or. Löjligt att kalla det balkong! Budgivningen är i full gång och senaste budet jag såg var 2 850 000 kr - något jag aldrig skulle betala för en lägenhet i det skicket. Nyttigt att se sig om i bostadsdjungeln och jag fick en dos av inspiration av att förändra här hemma i stället. Jag vill inte flytta ifrån något utan flytta till - en stor skillnad!
Substanslöst och trist, men jag måste komma igång med skrivandet igen. Återfå lusten och känna kreativiteten sprudla. Men först rensning. I morgon blir det en ny tur till återvinningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar