Äntligen sommar! Och det känns så underbart att få njuta av dessa tidiga sommarmorgnar även på lördagar. Att få vakna klockan 04:30 och upptäcka blå himmel och strålande sol - dä ä livet dä se!
Jäkla fågelmarodörer!!! Skränande fiskmåsar har "underhållit" senaste timmen och, ledsen att påpeka det, men fiskmåsar är ett onödigt otyg. Dessutom mil från havet... Snacka om att vara vilse i pannkakan. Men det räcker ju inte med deras "skönsång". Så klart! Skränandet ackompanjeras av kraxande råkor. Regelrätt krig med andra ord. Och totalt omöjligt att somna om... När man som jag dessutom är för trött för att stiga upp så får man låta tankarna flöda fritt i stället. Passar ju bra nu när jag inte har bloggat på ett tag.
Den senaste månaden har jag blivit attackerad två gånger på gatan av cyklande män, som tycker att de har friheten att tala om för mig att jag ser ut som något katten släpat in och helst borde dra en svart sopsäck över huvudet ner till fotknölarna. Som den positiva människa jag trots allt är, så kan jag se vissa fördelar med detta arrangemang: en dålig hårdag är inte längre ett problem, kläder blir en onödig utgift, smink ett minne blott - ja, ni ser ju själv vilken otrolig vinst det blir, inte minst för mig personligen! Idioter finns det gott om i vår herres hage... Men i går hände det! Vi tog en sväng i city på lunchen och plötsligt hör jag någon ropa: "så himla fin du är i den klänningen! Ska du på fest?!?" Ung kille. I bil. På gatan. I folkmassa. Det ni!! Det händer inte varje dag. Skönt att veta att jag fortfarande har DET. Klänningen jag hade på mig i går var en riktig komplimangmagnet. En vanlig månad på jobbet får man kanske en positiv kommentar om klädsel eller utseende. De negativa och nedlåtande ids man inte räkna. Men min två år gamla djupblå spetsklänning från Lindex - oj, oj oj... Komplimangerna haglade från tidig morgon till sen eftermiddag. Och jag som inte gillar att få uppmärksamhet *host, host*.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar