Snacka om att våren har kommit av sig! Regnet piskar mot sovrumsfönstret och dagens temperatur har varit mer höst än vår. Det krävs mer än grönska, blommande rapsfält och fågelkonserter på morgonen för att jag ska känna mig nöjd! Vad är det för mening med våren när man fortfarande måste ha både strumpor och skor, tjock jacka och nästan (där går min gräns!) handskar och halsduk. I maj månad! I södra Sverige! Upprörd är lindrigt uttryck för det känslosvall jag lider av...
Lev livet. Så klämkäckt uttryckte sig en av mina facebookvänner för ett tag sedan. Så rätt. Så svårt. För mig i alla fall. Jag har ingen dödslängtan! Det vill jag understryka och betona efter att vid ett tidigare tillfälle ha skrivit en uppdatering på facebook om att jag var så trött på mitt liv och det nästan blev uttryckning för att någon tolkade det som jag tänkte begå självmord. Trevligt och rörande att folk bryr sig, men jag är inte av den kalibern. Alltså: ingen dödslängtan, men jag tror att jag saknar livsglädje. Står det i motsatsförhållande? Jag har tappat bort att känna glädjen att vakna till en ny morgon (även om det inte är en regnig måndag...) och att se på livet med tillförsikt och förhoppning. Det finns ingen energi kvar. Jag saknar den drivkraft jag hade förr när jag arbetade heltid, arbetade ideellt inom skola och idrotten samt hade tid och lust över för kretivitet. Numera orkar jag knappast ta mig till jobbet. Beror det på mig eller beror det på jobbet?! Det är enormt energikrävande att arbeta på en nästintill totalt intellektuellt utarmad arbetsplats där den huvudsakliga sysselsättningen tycks gå ut på att hitta fel på andra eller framhäva sig själv och, i vissa fall, sina fantastiskt välartade barn och respektive. Om någon visste hur trött jag är på dessa "perfekta förhållanden och liv"! När några "aldrig bråkar" får jag allergiska utslag. Eller föräldrar som inte kan låta sina vuxna barn få leva sina egna liv! "VI är en familj och VI tycker om att göra saker tillsammans" - aldrig har Magnus Ugglas "jag mår illa"- låt varit så passande... Fördomarna står som spön i backen och ventileras gärna och högt. Måste vara fantastiskt att vara så full av ickeexisterande intelligens och ha ett sådant uppdämt behov av att bevisa det. Kineserna (min fysiklärare på gymnasiet påstod att det var ett kinesiskt ordspråk och vem är jag att ifrågasätta en lärare?) har ett utmärkt ordspråk för detta: "Det är bättre att vara tyst och låta folk tro att man är en idiot, än att öppna mun och bevisa det". Så insiktsfullt och sant! Med tanke på hur det är på mina gamla arbetsplats är detta dock himmelriket. Allt handlar om vad och hur man relaterar...
Ledigt i morgon -
Hahahaha!!! Så är det... Tur att man slutar om 2 veckor. ;-)
SvaraRadera