Oktoberfundering om alls ingenting

Redan oktober! Nu går det undan...Mörkt när man kliver ur sängen och nästan mörkt när man kommer hem, men jag tycker det är charmigt och vilsamt. Det krävs dock att man har saker att se framemot när deppigheten knackar på dörren. I februari någonstans när man är så less på mörker och slask att varje resförslag känns som ett löfte om ett bättre liv.
Oktober månad är ju av tradition den månad då vi tänker extra mycket på bröstcancer och själv ska jag på mammografi den 17 oktober; hoppas att det inte finns någon underliggande kosmisk mening med det! Glöm inte stödja bröstcancerforskningen och att känna genom brösten regelbundet - det kan rädda ditt liv!
Något som känns väsentligt när mörkret lägger sig är de riktiga samtalen. En god vän till mig skrev om ett upplyftande, gott samtal hon var med om i går - ett samtal där en moderator styrde kvällens ämne som handlade om civilkurage. Själv var jag med om härliga samtal i kväll. Ett glas vin med väninnor på Gästis och vi talade om livet, våra barn och om oss - vi fantastiska kvinnor! Ett par timmar i en sådan stämning är en härlig energikick, som jag lever länge på.
En annan upplyftande, värmande händelse var när jag såg En oväntad vänskap. Fantastisk fransk film med många skratt och djupt allvar. En film att bära med sig i hjärtat länge, länge. Knepet med att se en bra film, lyssna på en konsert, läsa en bok och liknande är att dela upplevelsen med någon. Även om man ibland är helt stum av hänförelse är det gott att ha någon med sig som varit med om samma sak. Vänner är oumbärliga! Man måste kanske sålla bort en del som man vuxit ifrån eller känner att man inte mår bra av längre. En av mina väninnor berättade att hennes kusin blivit "avskedad" som vän för att hon inte uppfyllde den andra personens nya vänkvot, hon tillförde inget intellektuellt...Något drastiskt kanske, men en liten rensning i leden och kastande av ballasten då och å gör ingen skada.