Sommarvärmen är tillbaka och som alltid, eftersom vi är bosatta i ett nordligt, högst opålitligt land när det gäller just sommar i kombination med sol OCH värme, så känner åtminstone jag en viss oro för att det är för tidigt. Att sommaren så att säga kommer nu och sedan står regnet som spön i backen så fort man loggar ut från jobbet för den efterlängtade semestern. I mitt fall riskerar jag kanske en högst väderopålitlig semestervecka då jag har bokat in en vecka på Irland - Dublin, Galway och lite till. Men övriga veckor vill jag ju kunna hänga på stranden!
Som vanligt vid den här tiden på året så drar rapporteringarna från Sveriges städers miljonprogram igång: direktangrepp mot poliser, ambulanspersonal och brandmän. Jag blir rosenrasande på dessa ständiga rubriker om att "blåljuspersonal" hindras i sin yrkesutövning! När tusan ska de svenska politikerna vakna och börja ställa krav och visa att vi (ALLA oavsett ursprung!) har skyldigheter! Till exempel att följa lagar och regler, respektera varandra (diskrimineringslagarna gäller; hör och häpna, ALLA!). Man ska kunna utföra sitt arbete utan att riskera livet för att det finns en hop ligister som tror sig stå över de samhälleliga regler och normer som de flesta av oss följer och förstår behövs för att vi ska kunna leva sida vid sida. Det duger inte att försvara deras rättsvidriga och omoraliska uppträdande med att de saknar fritidssysselsättningar. Eller att det är synd om dem för att de inte har något arbete. Nej - det räcker nu! Våra politiker i första hand, men även alla vi andra måste stå upp för våra värderingar, våra poliser, brandmän och ambulansförare, lärare, sjukvårdspersonal, socionomer och alla andra som dagligen utsätts för hot och direkta angrepp för att de utför sitt arbete. För att det finns en, fortfarande minoritet dessbättre, som tror att deras rättigheter vida överstiger deras skyldigheter. Att vi andra ska leva i rädsla för dem som valt utanförskapet och den våldsbenägna subkulturen som utgörs av småkriminella skitungar som är kungar i sin egen fantasivärld (och tyvärr även i sin familj i de patriarkaliska styrda kulturerna). "De förstår inte vidden av sina handlingar" - jo, alltför väl! Det ger dem status och bekräftelse att skaffa våldsrelaterade löpsedlar och att få gråta ut i media om de själv någon gång måste stå för sina handlingar. Att stryka medhårs hjälper inte längre, det stadiet har passerats för länge sedan. Den svenska politiskt korrektheten måste våga se verkligheten och bli inkorrekt. Jag vägrar bli rädd! Gör du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar