onsdag 11 maj 2016

Äntligen händer det något

Hur kan man vara så trött att det gör ont både fysiskt och psykiskt och ändå inte kunna sova?!? Blir galen på detta irriterande fenomen. Som tur är har jag lärt mig att det bästa sättet att hantera min sömnlöshet är att ligga kvar i sängen i mörker och åtminstone försöka slappna av - vila måste väl vara nästan lika bra som sömn? Jag drömmer ju ändå ingenting om nätterna så den där REM- sömnen märker jag aldrig av.

Sommaren fortsätter, men det lät på väderleksrapporten i kväll att den kulminerat för denna gången; det ska bli svalare och på söndag regn. Skönt att få ner temperaturen i huset till mer normal, så man inte börjar toksvettas så fort man nalkas sängen. Vad gäller regnet är det välbehövligt, gärna rejäla skurar på natten! Jag behöver ogräsbehandla och gödsla gräsmattan och vägrar av princip att använda bevattning. Dessutom skulle gatan utanför behöva spolas rejält ren från leran som "någon" råkade orsaka i förra veckan... Borde verkligen försöka få ordning på trädgården efter grävarbetet, men jag får skylla på värmeböljan. Eller latmasken som har en tendens att flytta in hos elefantskötaren så gär års. Lite nöjd är jag ändå med denna dagen, ett liv (trots allt) - två maskiner tvätt är körda, gräsmattan klippt; fram till demoleringsområdet vill säga och jag har faktiskt lagat middag till mig i kväll. Fattar ni! Lagat mat på spisen! Eller, lagat mat är kanske att ta i, men jag stekte i alla fall bacon och ägg. Det är mer mat än jag brukar äta till middag. Är man inte hungrig är det ännu svårare att komma ihåg att "äta bör man, annars dör man". Hyfsat matintag denna onsdag i alla fall.

Kan ju även skryta med att jag har - tada! #plötsligthänderdet - sökt nytt jobb. Joråsåatt! Nu är man på banan minsann. Ett jobb sökt och ännu ett där jag ska skicka in ansökan i morgon. Och det ör jobb jag verkligen vill ha. Således ingen flykt i egentlig bemärkelse från nuvarande jobb. Sakta men säkert så börjar jag ta tag i saker och ting. Ger mig själv en berömmande klapp på axeln med jämna mellanrum för att påminna mig om hur jäkla bra jag faktiskt är. Självskryt är nödvändigt ibland.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar