Skrivkramp. Eller om det är att min hjärna för tillfället är överaktiv och tankarna inte landar i något utan bara sveper förbi? Hur som helst så har jag fallit rakt ner i mörkret - igen... Hur många gånger kan man egentligen gör det och ändå lyckas kravla sig upp igen? Tackar dagligen min lyckliga (?) stjärna för att jag har en historia i utmattningsdepression så att jag åtminstone har kunskap och kompetens att förstå vad som händer - fysiskt och psykiskt.
Det gäller att försöka hitta de positiva affirmationerna och påminna sig om det där med Skalmans klocka för annars är det lätt att glömma det där med mat och sömn. Sömn glömmer jag i och för sig inte, men där är problemet att det bara blir korta stunder av nattsömn. Två veckors sömnsnuttefiering börjar kännas... Hoppas innerligen att de kommande dagarnas väderprognos med sol och värme kommer att bli av. Det är nog mer än jag som behöver det efter regnet och rusket som har svept fram över de sydliga nejderna de sista veckorna. Meningen med att bo i Sydsverige är ju faktiskt att kunna skryta om alla vårtecken tidigare än övriga landet. Det har säkert varit så i år också, men det känns som allting exploderar just i dag. Första maj! Och en mer lämplig dag för rejält högtryck finns väl knappast!
Själv firade jag in våren ensam i soffan. Inte ett majbål så långt ögat kunde se. Det fungerade det också. Är inte överdrivet social dessa dagar och tycker att det sociala livet kan vara en börda vissa tillfällen. Bättre att vara ensam och asocial med sina tankar och tårar. För jösses vad det har gråtits! Hämningslöst. Välbehövligt. Förhoppningsvis en nystart. Jag är dålig på att tillåta mig visa känslor, men nu är det som att vrida på en kran så kommer det strömmande vare sig jag vill eller inte.
Lyckades uppbåda lite energi i går och åkte och tvättade bilen! Tror det var tre år sedan sist så man kan lugnt säga att det var välbehövligt. Väl hemma igen så målade jag klart andra etappen av trappan det vill säga den nedre spaljén eller vad det heter och putsade fönster på gaveln i väster. Det närmar sig ju öppning av hotellet...
I dag har inte mycket av det planerade arbetet blivit av. Ingenting faktiskt. Ett pass på gymmet; väl anpassat efter mitt låga kaloriintag (måste leta efter var jag har lagt aptiten) och sedan en timmes dejt med Brasse. Snart är det dags att köra in till Lund och uppleva den riktiga vårstämningen med Lunds Studentsångarförening. Kanske livsandarna vaknar till liv igen?! Är innerligt trött på alla småstenar som ger hjärtskav!
Kort arbetsvecka ligger framför mig så det är knappt lönt att tänka på måndagsångest. Har inte utrymme för det helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar