Sakta men säkert kommer måndagsångesten smygandes. Fördelen denna veckan är att måndagen i fråga kommer att vara en tisdag, men oviljan att gå till arbetet i morgon är lika stor. Vi har sommarvärme! Sol! Blommande gula rapsfält. Molnfri azurblå himmel. Skira nyutslagna bokar. Det är få saker som överträffar den vackra skånska våren. Och ändå är den fylld av så många sorgligt hjärtskärande händelser som gör att man (jag) helst bara vill få tiden mellan hägg och syren att gå riktigt snabbt. Hur är det möjligt att det kan finnas så mycket sorg när det är som vackrast i naturen? Just nu kämpar jag mot en molande huvudvärk, som jag hoppas inte ska övergå i en migränattack för då blir det inget arbete i morgon bitti. Kan inte sova av flera anledningar, bland annat för att mitt hus blir som en bastu framåt kvällen. Nackdelen med en överdimensionerad solpanel på taket...
Något positivt har i alla fall hänt i mitt liv! Efter ett år med grekisk toalett så har problemet med rotfyllt avloppsrör lösts. Snabbt och smärtfritt gick det väl i och för sig inte direkt. Vid lunchtid förra onsdagen fick jag ett samtal från äldste sonen som var här och hjälpte till med arbetet: "Andas lugnt, mamma! Vi har läget under kontroll! Nu...". Att starta en mening med "Andas lugnt, mamma" är detsamma som att få mig att hyperventilera... Nåväl, efter en snabb självinsikt och kalkylerande av risker insåg jag att jag troligen inte kunde påverka det som hänt i alla fall och försökte ta det där med lugn andning ad notam. Med stigande grad av profylaktiskt andningsbehov lyssnade jag till en målande beskrivning av hur vattenslangen in till mitt hus skadats "lätt", gropen vattenfyllts på tre minuter (men, ta det lugnt, ingen översvämning inomhus!) och eftersom det inte gick att stänga av vattnet till bara mitt hus på grund av att ventilen i gatan var trasig, så fick vattnet stängas av till samtliga fastigheter på vår gata och vatten hämtas vid en brandpost. Jag tror det tog nästan nio timmar innan vattnet kunde sättas på igen. Joråsåatt...jag låter mina grannar få känna på hur det är att resa utan att lämna sin trygga hemmiljö - att känna på hur det är att hämta vatten vid brunnen i Afrika kan väl vara ett lagom nedslag i den etnologiska vetenskapen? Får verkligen säga att jag har fantastiskt tålmodiga och trevliga grannar! PEAB fick komma hit och byta den trasiga ventilen för att kunna sätta på vattnet, men naturligtvis så var min slang skadad på mer än ett ställe, så de hotade med att låta mig vara utan vatten till dagen efter då deras ansvar bara är fram till tomtgränsen. Tur att man har charm och att det finns goa killar på PEAB! De åkte och hämtade ny slang, bytte och fixade så jag också fick vatten. All heder åt dem! Ett problem löst i min värld. Trädgården ser för jäklig ut efter "ingreppet", men gissa om det är snyggt inunder! Hur var det nu? Det är i sidan som räknas - säger bara fula människor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar