Vår! Denna hänryckningens tid då lyckan och kärleken spirar - företrädesvis i det offentliga rummet så att ALLA kan se hur den nyknoppande skira kärleken likt magnolian i Lundagård slår ut i den ljuvaste prakt. Se och avundas!
Mitt svar: HA! Precis som magnolians vackra, men ack så korta blomning, så kan även kärleken vissna. Plötsligt ligger den och krasar under fötterna som fjolårslöven.
Jag är så oerhört ledsen. Helgen har varit en resa ner i det mörkaste mörka, skamlöst ackompanjerad av ett blåmespar i min trädgård som sjunger vackra kärlekssånger för varandra. Det är ju så det är, tyvärr. Kärlekens antites är en mörk, bottenlös förtvivlan. En känsla som antingen förgör och utmynnar i hat och hämndlystnad eller också stänger man av helt. Kapslar in hjärtat och känslor i pansar. För att överleva smärtan. För att inte behöva känna hur ont det gör; psykiskt och fysiskt. För det gör ont - på riktigt. Och det är på våren det gör som mest ont. Ljuset avslöjar inte bara dammet i ett sorgligt eftersatt Pompeji (mitt hem om någon undrar), utan även åldrande, ensamhet, sorg och förtvivlan. Sådant vi helst inte talar om! Och definitivt inte denna årstiden. På våren ska man vara lycklig! Tyvärr har vi människor ingen on- off knapp att trycka på för lycka.
Är jag olycklig? Egentligen inte. Jag saknar. Jag sörjer. Jag är rationell. Någon kallade mig känslokall för många år sedan och jag kan förstå att jag upplevs så i vissa situationer. Jag är mästare på att stänga av mina känslor. En livslång träning ligger bakom den (o-)förmågan. Jag är inte stolt över min färdighet eller tycker att det är något eftersträvandsvärt. Men det är praktiskt. Det gör att jag agerar i stället för att reagera. Det för att jag trots allt fungerar och orkar kliva ur sängen på morgonen. Det gör att jag orkar hitta de där korta stunderna av lycka, även om vardagen är grå och trist. En kram, ett leende eller ett hjärtligt skratt kan förgylla och göra den mörkaste dag ljus. Ge en flyktig känsla av 45 sekunders lycka. Det kan vara allt som behövs för att inte stanna kvar i den bottenlösa förtvivlan.
22 april 2009 - R.I.P
22 april 2012 - R.I.P
22 april 2016 - R.I.P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar