När offerlammet reser sig...

Märkligt vad påverkad man blir av hjärtesorg. Någonstans tänker man att det är som att cykla - när man väl har ramlat och slagit sig några gånger så är det inte så farligt - varken att hålla balansen eller att få skrubbsår på knäna. Men det där med krossat hjärta är betydligt mer komplicerat. Det pågår faktiskt forskning på området så det där med brustet hjärta börjar tas på allvar. Och är definitivt inget att skratta åt (säger jag strängt åt mig själv!). Det är faktiskt en fysisk smärta utöver den psykiska. Den psykiska biten handlar i mitt fall om sårad självkänsla, sargat ego och självförakt. Jag vet ju hur det slutar... Varje gång! Och jag är nog en av världens sämsta på att vara offer...

Den fysiska smärtan påminner om panikångest. Alla som någon gång har drabbats av detta vet hur lamslagen man blir med kallsvettningar, skakningar och vad jag tycker är värst: handen som kramar hjärtat. Det känns bokstavligen så! Jag har gett mitt hjärta i förvar till en man som missbrukar detta förtroende - den gåvan - genom att med jämna mellanrum krama om det, så att det blod som har lyckats fylla ut de små håligheterna i min gråsten till hjärta, vrids ur igen och håligheterna sakta fylls på med ännu mer självförakt, sårad självkänsla och rädsla för att blotta känslor. Mitt rykte som kall, stel och likgiltig isdrottning kommer att få sig en riktigt bra skjuts!

Men det finns ljus i mörkret. Det har jag lärt mig i den hårda skolan av sorg, svek och känslokyla. Jag hittade en självhjälpsartikel på nätet (det finns massor). I vår tid krävs det att man har förmåga att söka sin själläkning utan att störa den medicinska världen.

http://www.expressen.se/halsoliv/psykologi/sa-laker-du-ett-brustet-hjarta---12-viktiga-steg/

Just nu ägnar jag mig åt punkt 2 - skriv. Det hjälper alltid! Om inget annat kan man hitta de sorglustiga små anekdoterna och sätta ord på fega mäns snabbhet när det gäller att ta bakvägen ut.

Själv ska jag ägna mig åt att sörja. Inte honom - utan mig själv för på så sätt hoppas jag att jag kommer att stiga upp ur askan likt Fågel Fenix med ett iskallt ego totalt i avsaknad av känslor. Hämndkänslor ska jag förhoppningsvis ha kvar. Några riktigt saftiga aktioner som ger rejält efterskalv. Moahahaha! Don´t mess with a Scorpio! (Jag funderade på lite klassiskt hämndsex med någon av hans kompisar, men insåg ganska snabbt att det kommer att vara jag som lider mest av det; före, under (fy!) och efter så det alternativet ströks direkt).

Känns genast bättre! jag är nog en i botten ganska ond människa som mår bäst när jag får skratta riktigt rått och skadeglatt. Eller får fundera ut hämndaktioner! Det är banne mig en riktigt rolig sysselsättning som kan förgylla vilken regnig dag som helst.

Jag har åtminstone inte blivit manshatare eller avskräckt från kär lek. Men kärlek ska jag nog hålla mig ifrån en vecka eller två. Längre vågar jag inte lova. Det är ju vår i luften!