Längtan till...

Den svenska sommaren vill sig verkligen inte 2015. En nedrans tur att jag inte har gått all-in (i år heller...) för att få den perfekta strandkroppen. Vad ska man med den till?! Om man blir vald på grund av sin kropp är det inte mycket bevänt med den som väljer. Missförstå mig rätt! Jag är mer än nöjd med min 52-åriga kropp - hyfsat vältränad, smärt och lite "fluff" hör och var, men det där "fluffet" visar ju faktiskt på att min kropp har använts för att bära och föda fram två barn. Rynkorna i ansiktet är inte jättemånga eller jättedjupa, men de som finns är ett tecken på att jag har skrattat och gråtit. Och åldrats! Detta förfärliga fenomen som tycks ge folk panikångest redan vid 25 ålder. Vad jag önskar att folk faktiskt satte sig ner och tänkte över alternativet...
Motgångar är en del av livet, men det tycks vara något som folk i gemen inte kan ta till sig. Den här sommarens otillräcklighet vad gäller sol och värme ger utrymme för prövningar. Och vad man känner sig prövade! Värst är de som redan varit i väg på solresor ett antal gånger de senaste året och som har någon redan inbokad resa i höst. Undrar om de rent av inte känner sig kränkta? Kränkta av att vädret inte är som de har planerat... Undrar när det blev en mänsklig rättighet att åka på solsemester flera gånger per år? Själv har jag inte varit i väg på två år! Borde jag kanske känna mig kränkt?!? I så fall kan jag tala om att det gör jag inte. Förra sommaren var för fin för att lämna Sverige och i år har jag varken råd eller tid. Prioritering gör att jag i år satsar på mitt hus och min trädgård. Inte så mycket pengar för de saknas, men tid. Och jag njuter varje dag! För jag har bestämt mig att denna sommar ska jag vakna varje morgon och vara GLAD oavsett väder. Oavsett sällskap eller inte sällskap. Jag har varit mycket ensam och för första gången på flera år så har jag trivts alldeles utmärkt i mitt eget sällskap! Låter säkert knäppt, men mina inre samtal har varit väldigt givande. Hellre ensam än vald som något sista alternativ för att man tycker synd om mig. Hellre hemma i min trädgård än skuldsatt för att det förväntas att man ska åka på charterresa till solen. Och, även om detta säkert uppfattas som kontroversiellt och politiskt inkorrekt i denna tvåsamhetens tid, hellre fattig och självständig än i en relation som baseras på ekonomisk ojämlikhet eller rädsla för att vara ensam. Jag klarar mig alldeles utmärkt på egen hand! Bortsett från den där lilla detaljen med charterresorna dårå 😊.

Men visst kan jag känna LÄNGTAN! Men inte längtan efter. Utan längtan TILL.
LÄNGTAN TILL NÅGON.
LÄNGTAN TILL NÅGONS DRÖMMAR.
LÄNGTAN TILL NÅGONS TANKAR.
LÄNGTAN TILL NÅGONS FAMN