Tiden bara rusar i väg. Och inte blir det bättre av att jag arbetar 300 %. Jag vet att man inte kan räkna så, men jag har huvudansvaret för tre heltidsanställdas arbete, och börjar känna mig ganska sliten. Förhoppningsvis kommer den ena kollegan tillbaka på måndag så då är det bara 200 % - klar förbättring! Sova och arbeta är inte riktigt min livsmelodi, men just nu finns det inte så mycket energi över till något annat. Jag orkar nästan inte ta mig till gymmet och då är det allvarligt 😊.
I tisdags var jag och såg en fantastisk föreställning på Lunds Stadsteater. Torsten Flinck i Doktor Glas. Vilken skådespelare han är! Jag är medveten om att många avskyr honom och det är nog så att han inte lämnar någon oberörd. Och det borde väl vara goda egenskaper för en skådespelare? I den här rollen var han i alla fall otrolig. Fick en känsla av att hela publiken satt trollbunden. Han var så närvarande och hudlös i sin rolltolkning. Jag var helt tagen efteråt. Har inte riktigt hämtat mig än...
Vissa saker irriterar mig mer än andra. Vissa saker som irriterar mig mer än andra, kan jag ha ett visst överseende med. Numera. En mognadsfråga - för bara ett par år sedan hade jag totalsågat ALLT och ALLA som irriterat mig. Får ju erkänna att det känns ganska skönt att åtminstone kunna eliminera ett par irritationsmoment i mitt liv...
En sak kan jag dock varken tolerera eller ha överseende med. Det handlar om maktmissbruk och maktfullkomlighet. Personer som missbrukar sin maktställning är bland det värsta jag vet. Tala om att dessa har hamnat totalt vilse i tillvaron! Och att den/de som har gett personen makt borde se över sina preferenser mycket noga...
Ett exempel:
Mina söner spelar innebandy. Dessbättre i samma lag numera. Förenklad logistik och mycket tidsbesparande. Innebandymatcher i likhet med de flesta sporter i tävlingssammanhang kräver domare. Precis som i alla andra grupper så finns det bra domare och särdeles urusla domare. Som engagerad och opartisk (nåja) åskådare är det lätt att dras med och skylla alla motgångar på domarna. Det kan till och med ha hänt att även läktarhuliganismens drottning kan ha tänkt någon sådan lite tanke om domarkompetensen... Men det är bara en liten mild västanfläkt till tanke om man jämför med tankarna som rusar fram på den illuminerade irritaionsvindlingen när domartypen "jag har domartröja och visselpipa så jag bestämmer allt" eller helt enkelt "makten är min" dyker upp och förstör en match. Så mycket mer finns ju inte att orda om den kategorin av domarsläktet. Jag tänker specifikt på en domare som har för vana att tala om för lagkaptenen att "jag räknar till femton.." och det gör han medan lagkaptenen försöker formulera sig effektivt för att hinna säga det som ska sägas under de sekunder som har blivit tilldelade. Ohörsamhet betyder utvisning... I det civila är tydligen denna vedervärdiga Mini-Despot kriminalvårdare. Jag kan livligt föreställa mig hur han provocerar fram konflikter för att kunna få möjlighet att slå och misshandla internerna (det finns säkert något mer politiskt korrekt att kalla dem för, men det struntar jag i) - allt naturligtvis under åberopande av självförsvar. Inte illa att ha blivit felrekryterad två gånger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar