Samtal och vemod

Jag vet att jag har nämnt det förut och även om jag riskerar att bli tjatig , så upprepar jag det: Det är få saker som slår ett riktigt bra samtal. Åter igen har jag haft förmånen - och jag tycker verkligen att det är en förmån! - att få ta del av en annan människas historia. En mörk, tragisk livshistoria som fram tills idag varit helt okänd för mig. Visst är det en otrolig ynnest att få ta del av någons liv? Att känna att man har en så nära relation att man "vågar" berätta även de mörka, och kanske inte alltid, så smickrande sidorna av livet. Vi har alla en bakgrund som har format oss till dem vi är . Vissa händelser har vi kanske valt, drabbats av eller helt enkelt varit medskapande i. Hur som helst och oavsett anledning är det härligt att dela med sig och få ta del av någon annans mörkare livserfarenhet. Jag är medveten om att jag har levt ett ganska bekymmerslöst liv, varken misshandel eller missbruk står på agendan. Något att känna tacksamhet för så här i dagarna för Thanksgiving!
Helgen är full av aktiviteter och redan nu, på förhand, känner jag mig övertygad om att det kommer att bli bra och närande samtal. I morgon ska två av mina nära kolleger och jag ut och fira vår gemensamma 140- årsdag (egentligen skulle vi firat 200 år i morgon, men 60-åringen fick förhinder, men vi övriga tre är inte sämre än att vi kan ställa upp en gång till), på lördag ska jag först på bio med en riktigt god vän och därefter blir det hamburgare och öl - och en säkert en massa gott snack (detta säger jag av empiriska anledningar) och på söndag ska min syster och jag handla julklappar. Känns redan som det kommer att bli ett riktigt härligt veckoslut!
Vi går in i en intensiv och hektisk period nu. I morgon är det en månad till lillejulafton och jisses så mycket som ska vara fixat före det! Men det är positiv stress och det gillas :)
Just nu är Mando Diaos, som för så många andra, min stora musikupplevelse. Jag älskar deras Strövtåg i hembygden. Den vemodiga musiken och Gustav Frödings fantastisk dikt går rakt in i hjärtat. Det är så urnordiskt, precis som tonsättningarna av Dan Anderssons dikter. Min själ blir i alla fall uppfylld av sorgstämmigheten och vemodet - passar precis för denna mörka period av året.

http://youtu.be/_Uuhefmc_fA

STRÖVTÅG I HEMBYGDEN Lyrics / Gustaf Fröding – Mando Diao

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,

det är ljus över stränder och näs

och omkring står den härliga skogen grön

bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord

står min hembygd och hälsar mig glad,

var mig hälsad! - Men var är min faders gård,

det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bänt, det är härjat och kalt,

där den låg, ligger berghällen bar,

men däröver går minnet med vinden svalt,

och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit

och ett fönster stå öppet däri,

som piano det ljöd och en munter bit

av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,

när han ännu var lycklig och ung,

innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst

och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned

invid sjön för att höra has tal

om det gamla, som gått, medan tiden led,

om det gamla i Alsterns dal.

Och sit sorgsna och sorlande svar han slår,

men så svagt som det blott vore drömt:

"Det är kastat för vind sedan tjugo år,

det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,

där står tomheten öde och kal,

och min eviga vaggsång är allt som finns

av det gamla i Alsterns dal."