"Carl Lidbom borde veta hut"! Ett citat från Anders Björk som yttrades i Konstitutionsutskottet i mars 1989 när Lidbom vägrade svara på en fråga som enligt honom var "trams".
Dagens samhällsdebatt är i många avseenden trams och många makthavare borde sannerligen veta hut! Jag förstår inte hur vi har kunnat hamna i ett narrativ som är ett sådant bottennapp, ett lågvattenmärke utan jämförelse och en politisk debatt som är på sandlådenivå. Vi har en statsminister som öppet verkar ta avstånd från de lagar som är grundläggande i Sverige. Det bockas och lismas för en diktator som sitter och hånler i sin håla och drar i trådar för att uppvigla fotfolk i Sverige att demonstrera och protestera mot i princip allting, som kan bidra till att fördröja ratificeringen av Sveriges NATO-ansökan. Har vi en regering som är så naiv och förblindad att blidkandet av en militärdiktatur är viktigare än att stå upp för våra svenska grundlagar? Vi har en före detta statsminister som hånskrattar - det var inget lite flickaktigt fniss, utan ett hånskratt av en person som mer än en gång har använt sig av härskarteknik mot sina motståndare. Och vet ni vad! Jag betackar mig för kommentarer av typen "men Ebba-Bjäbba då?", "Ebba är en clown!", "Ebba ljuger!" eller liknande. Det är ett så oerhört infantilt sätt att bemöta kritik. Jag är inget fan av Ebba Busch, men den mobbing hon utsätts för, med Aftonbladet som härförare, är inget man ska behöva utstå! Jag blir förbannad. Det är inte ett mobbingbeteende som mina skattepengar ska användas till. Hade det varit en elev i skolan som hållit på så här eller för den delen på en annan arbetsplats så hade det definitivt föranlett ett så kallat korrigerande samtal om det olämpliga att bete sig på det viset. Och till skillnad mot väldigt många andra kan jag skilja på sak och person och hade inte tyckt att det var försvarligt om det var Ebba Busch som hånskrattade åt Magdalena. I Sveriges riksdag ska man veta hut och inte hålla på med trams.
Paludan har åter igen satt Sverige på kartan. Det är ett problem att vara ett demokratiskt land med grundlagsfäst yttrandefrihet och demonstrationsrätt. Alldeles för många tror att polisen kan göra vad de vill och ifrågasätter varför man inte bara nekar honom rätten att bränna en Koran. Vi som har lite förstånd och kunskap om hur det fungerar vet att även polisen måste följa lagar och regler. Personligen tycker jag att Paludan är en löjlig provokatör som ska ignoreras, men han vet att det finns inhemska personer , och säkerligen även utländska krafter, som mer än gärna uppviglar till kravaller och njuter av att kunna visa att det är detta som händer när man släpper in för mycket muslimer. Han är inte intressant i Danmark längre och använder sig därför av sitt svenska medborgarskap för att kunna skapa provokationer här i stället. Jag tar personligen avstånd från bokbränning och det gäller oavsett vad det är för bok. Men vet ni vad? Jag tar även avstånd från att bränna flaggor... Varför är det så märkligt tyst om att det brändes åtminstone en svensk flagga igår vid Koranbränningen? Är det för att man inte får lov att kritisera muslimer (här gör jag antagandet att det var muslimer som skulle visa sin ovilja mot Sverige för att den svenska grundlagen tillåter att man får bränna både böcker och flaggor)? Vad tror ni hade hänt om en flagga från ett muslimskt land hade bränts i det landet? Men jag antar att man i det politiskt korrekta Sverige (som jag aldrig har tillhört) blir anklagad för att vara SD om man kritiserar en handling riktad mot en svensk artefakt.
Senaste veckan har sociala medier svämmat över av trams. Renodlat pinsamt trams där rena lögner blandas med konspirationsteorier och där händelser kommenteras med totalt irrelevanta argument. Det är glasklart att det är många trollkonton, men drevet mot dem som blivit utsedda som villebråd är förfärligt. Uppenbarligen tycks ingen i den politiska församlingen vara mogen att axla ansvaret som den vuxna i rummet, utan man är allihop redo att kasta den första stenen. Naturligtvis helt utan ansvar! "Vadå?! Jag sitter väl här så länge jag vill. Det är ingen som har talat om att jag behöver ha någon specifik kompetens för mitt arbete. Jag är faktiskt bättre än alla andra för jag är utvald". Jag raljerar. Det finns säkert lämpliga, duktiga politiker som förstår sitt uppdrag, men jag anser att kompetensen i riksdag och regering, precis som i övriga samhället, har dalat drastiskt. Ingen gagnas av att det sitter 365 ledamöter och lallar om vem som är dum, dummare eller dummast. Problemen är för allvarliga för att jag som ska skattebetalare ska acceptera det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar