Vad är ett år? Tidsmässigt är det enkelt: 365 dagar (om det inte är skottår), 52 veckor, 12 månader, 4 kvartal... I livet kan det vara en evighet, när du är liten, och en vindpust när du är äldre. Jag vet inte om det är åldern som gör att jag tycker tiden går så fruktansvärt fort. Ur en tidsaspekt har jag ju lika många sekunder att fylla under ett år som det nyfödda barnet. Lik förbannat går det för fort! Och det beror inte på någon känsla av att det snart ska ta slut. Sådana tankar har jag inte tid med, men naturligtvis är jag i högsta grad medveten om att livet är ändligt, vilket inte behöver betyda att man slutar leva - "vi ska alla dö en dag, men alla andra dagar ska vi leva". Hur levde jag 2022?
Den största händelsen under 2022 var naturligtvis att jag blev farmor 2.0. En liten flicka valde att göra entré på sin pappas födelsedag, 20 maj. En fredag kl 9:06. Hennes farbror sammanfattade det med "så praktiskt, nu behöver vi inte memorera ytterligare ett datum". Det är så himla roligt med barnbarn och jag känner mig så lyckligt lottad att jag har dem så nära.
Året startade med en rejäl förkylning så något nyårsfirande var det inte tal om. Trots det så såg det nya året ut att bli riktigt lovande. Pandemirestriktionerna togs bort och världen började öppna upp för resor igen. Det var plötsligt "tillåtet" att umgås mer än i små sällskap, biografer och teatrar öppnade upp. Känslan av framtidstro och att det var slut på det elände som covid hade skapat gjorde att jag äntligen kunde slappna av. Det varade inte länge. 24 februari startade Ryssland krig mot Ukraina. Konsekvenserna av detta vet vi ju alla och våra höjda levnadskostnader är ingenting mot hur de har det i Ukraina. Allting är dyrare och den begränsade energitillgången har tvingat oss att ställa om. En kalldusch och nyttig påminnelse om hur skör vår världsbild är. Att det plötsligt skulle bli krig i vårt relativa närområde var inget jag trodde skulle hända och den upptrappade krigshetsen mellan alla små maktfullkomliga män i världen gör mig rädd. Jag är ingen hoarder och har urdålig beredskap. Det handlar inte om att jag saknar kunskap, men som med allt annat som jag tycker är obehagligt och psykiskt påfrestande att tänka på, så hamnar jag i ett strutsbeteende och sticker huvudet i sanden. Syns det inte -finns det inte! Fantastiskt ändå så snabbt foliehattarna som fick luft under vingarna under pandemin och blev experter på virus, vaccin och smittkedjor över natten blev experter på utrikespolitik och krigsstrategier. Att det fanns så många Putinälskare bland alla vaccinmotståndare gjorde mig förvånad, men jag har sent omsider förstått att det finns någon gemensam dumhetskromosom bland dessa allvetande självutnämnda experter. Litet förstånd tenderar att ge stora utsläpp av idioti...
I början av mars tog ett glatt gäng kvinnor tåget till Stockholm. Jag kom med av en slump, men denna slump har gett mig nya goda vänner som jag träffar regelbundet och har stor glädje av. Vi åt första kvällen middag på L' Avventura i Vasastan. En varsam ombyggnad av en biograf från 1927 har blivit en otroligt vacker restaurang med fantastisk interiör, hög standard på mat och dryck samt mycket bra service. Dagen efter ägnades åt shopping och strosande på stan innan vi klädde upp oss för att gå på Oscarsteatern och se Rain Man med Robert Gustavsson och Jonas Karlsson i huvudrollerna. Underbar uppsättning och vacker teater. Efter en god natts sömn blev det en lång promenad på Djurgården där vi bland annat besökte Estonias minnesmärke. Vi hade bokat en guidad visning på Stockholms Opera och kan ha fått en av världens mest engagerade guider. Rundturen skulle ta ca 45 minuter, men tog nästan det dubbla. Han var enormt påläst och man märkte att han älskade sin arbetsplats. För mig var det första besöket inne på Stockholms Opera, men förhoppningsvis inte det sista. Lätt försenade fick vi småspringa till Mr Cake för en fika. Jag hade bokat träff med en god vän och den stackaren fick vänta i evigheter innan vi dök upp. Så härligt att få krama om henne och uppdateras om hennes liv. Mr Cake i sig var trångt, omysigt, dyrt och väldigt överreklamerat. Kvällen tillbringade vi på E-Types krog, Lasse i gatan i Gamla stan. Stor kontrast till L'Avventura. Trångt och stökigt, men god stämning och maten var det inget fel på. Söndagen, innan vi skulle ta tåget söderut igen, så var vi på guidad visning på Stadshuset. Jag var där för några år sedan när min som utexaminerades i Blå hallen. Nu äntligen har jag skridit ner för den berömda trappan och sett den Gyllene salen. Stadshuset är en väldigt vacker byggnad, både på insidan och utsidan.
I slutet av mars kom vi äntligen iväg till Dublin igen. Märkligt vilken dragning den staden har, men det är som att komma hem på något konstigt sätt, trots att jag inte skulle vilja bo där. Mycket var sig likt, men också mycket olikt. Pandemin tog hårt på Irland känns det som. Vi såg betydligt fler hemlösa och det känns som om fler har börjat missbruka. Det var öppen knarkförsäljning i gränder och många unga var påtända även mitt på dagen. En hel del pubar och mindre butiker var stängda, men våra favoriter var i gång. Vi kom äntligen iväg till Phoenix Park och hittade även den berömda julpuben. Där kan man tala om ett hål i väggen!
Ett par dagar i juli åkte min syster och jag till Göteborg för shopping. Vi lyckades så klart tima vår vistelse med Gothia Cup i fotboll så det var knökfullt med vilsna spelare som försökte hitta rätt i stan. Många steg i värmen blev det, men det var härligt att spendera några dagar tillsammans. Och som alla vet så är ju Göteborg en bra stad att shoppa i och det finns många bra vattenhål så man kan hålla vätskebalansen i schack.
Det blev även en tripp över till Köpenhamn. Man kan väl kortfattat säga att vi var inte ensamma. Jag har nog aldrig varit med om så mycket folk en vanlig semesterdag. Knökfullt på tåget och kön till Tivoli var väldigt lång. Vi hade dessbättre bestämt oss för att hålla oss utanför de vanliga stråken, så vi gick en parallellgata till Ströget och hamnade så småningom på Christiania. Äntligen, kan jag tillägga som haft det på min bucket list. Vi strosade runt där bland en massa andra turister och såg hur man i små stånd sålde hasch, cannabis och säkert annat också. Lite kul att det fanns skyltar om fotograferingsförbud just på denna delen. Efter Christiania fortsatte vi promenera ut till Reeften där vi åt på matmarknaden innan vi hoppade på en båt som via en lång omväg tog oss först till Köpenhamns Opera och sedan till Nyhavn. Vi betalde ingenting eftersom vi inte lyckades lista ut hur vi skulle göra det och det fanns ingen att fråga. Så nu har jag även "plankat" i kollektivtrafiken.
Årets huvudsemester gick till Palma. Låt mig berätta en sak om Palma de Mallorca: det är inte smart att åka dit i augusti! Vi bodde på ett designhotell hyfsat centralt och hade AC på rummet och takterass. Man hade valt att lägga poolen på taket - mitt i gassande sol, så något bad blev det inte i den poolen. Däremot tog vi buss till stränder en bit utanför city så vi fick både sol och bad. Palma är en härlig stad som jag gärna återvänder till, men då inte när det är som varmast...
Årets sista resa gick till Lübeck. Bussresa över dagen för att gå på julmarknad och få lite julkänsla. Lång dag, men mycket trevligt. Det köptes några julklappar och en del marsipan på Niederegger. Moral är inget som biter på mig och dessutom är det långt till Beach 2025.
I december var jag på mitt livs första handbollsmatch! LUGI mötte Kristianstad och fick stryk inför hemmapubliken. Jag är ingen älskare av handboll, men tycker det är kul att uppleva sport på läktaren. Kristianstad hade med sig en härligt fartfylld och röststark hejarklack, vilket bidrog till att jag tyckte det var en positiv upplevelse.
Sammanfattningsvis så har det varit ett hyfsat år när jag ser på det i backspegeln. Tyngden av omvärlden har legat över mig, men jag upptäcker ju att det har hänt en hel del, inte minst på den kulturella sidan. Jag har startat upp två bokcirklar och det känns som att de som är med i respektive grupp tycker att det är roligt. Rent personligt handlar det inte bara om att kunna prata böcker utan även att jag vill utmanas att läsa utanför min comfort zone. Bokval och vilken restaurang vi ska bokprata på går runt. Det har varit ovanligt många konstellationer bland deltagarna i after works också, vilket känns roligt.
Bio: Belfast, Maverick, Downtown Abbey, Där kräftorna sjunger, Ticket to Paradise, Året jag slutade protestera och började onanera
Teater: Rain Man, Mamma ljuger - sanningen om din uppväxt, Såsom i himmelen, Jesus Christ Superstar (Ola Salo & Peter Jöback), Anastasia, Hybris med Pernilla Wahlgren, Romeo och Juliette, Malmö Brandkårs julkonsert med Ola Salo och Rikard Söderberg
Utställning: Auschwitz
Bokcirkel 1: J'mapelle Agneta, Skilsmässan
Bokcikel 2: Räkna hjärtslag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar