Läst i Sydsvenskan med anledning av Pajas Paludans infantila agerande: "En förolämpning mot alla muslimer, enligt al-Azhars ledning, barbariska brott i skydd av den inhumana och omoraliska paroll de kallar yttrandefrihet". Läs det gärna mer än en gång.
Nu ska jag vara ärlig och säga att jag har inte läst hela Koranen och jag är nästan helt övertygad om att väldigt få av alla dessa demonstranter runt om i den muslimska världen har gjort det. För att inte tala om majoriteten av de muslimer i Sverige som varken bryr sig om eller underordnar sig islams fem pelare: trosbekännelsen, de dagliga fem bönerna, den religiösa avgiften, fastan och vallfärden. De är muslimer vid behov och företrädesvis när de kan få framstå som kränkta. Personligen anser jag att religion är privat och undanber mig alla former till försök att omvända mig. Jag är stark motståndare till all form av fanatism och hycklande självgodhet. Din sanning är nödvändigtvis inte min sanning. Definitivt inte när vi är inom den privata sfären.
Jag har bott i Qatar, långt innan det öppnades upp som turistland, och har upplevt hur det är att vara kvinna och ickemuslim i ett starkt religiöst muslimskt land. Qatar kallades på den tiden för Saudis lillebror och sharia styrde. Som europé fick man vackert anpassa sin vardag till dessa förhållanden. Kristna möttes i hemlighet för att hålla sina gudstjänster och fler än en blev deporterad om de upptäcktes. Som ickemuslimsk kvinna behövde man inte gå i niqab och jag såg inte till några moralpoliser, men jag fick utstå mycket tillmälen från framförallt muslimska kvinnor. Jag minns speciellt en iransk kvinna som alltid satt utanför sin mans butik och vi passerade förbi där varje gång vi var i souken (basaren). Varje gång spottade hon efter mig och vrålade, vad jag antar, var mindre smickrande omdömen. En dag fick min man nog. Han hade bott i Iran och talade tillräckligt mycket farsi för att kunna ge svar på tal, via hennes man (det går ju inte för sig att tala direkt till kvinnan) och efter det muttrade hon bara när jag passerade. Vad vill jag då säga med detta? Att acklimatisera sig i ett annat land handlar inte om att det landet ska ändra sig efter dig. Jag vet. Det låter helt galet och frågan är om det inte är nästan rasistiskt och vem vet, kanske till och med strukturell rasism, att Sverige inte blir muslimskt nu när det är så många "flyktingar" från muslimska länder som etablerat sig här. Vi är nog ett av världens mest toleranta länder och ber hellre om ursäkt i förväg än står upp för vårt land. Det är så pinsamt att statsministern står och ber om ursäkt för att vi har yttrandefrihet i Sverige bara för att blidka en maktgalen turk. Och att SD tycker det ska förbjudas att bränna svenska flaggan, men böcker är okej. Att utbildningsnivån är konstant nedåtgående i detta land är inget nytt, men nog borde man som regeringsföreträdare veta att juridik inte är detsamma som moral och etik - ibland är det inte ens kompatibelt.
"Inhumana och omoraliska paroll " i inledningen tycker jag är ett underbart citat från stater där kvinnor anses smutsiga och ska straffas om de vägrar bära slöja, där oliktänkande kastas i fängelse och torteras, där homosexuella kastas ut från tak, där kvinnor ses som egendom och tas ifrån rätten till utbildning och egna val. Listan kan göras lång. Det är inte religionen det är fel på. Det är de som tolkar vad som står i dessa skrifter - t ex Bibeln, Koranen, Torah - som är skulden till hur det ser ut. Det är ju ingen tillfällighet att det företrädesvis är män som äger tolkningsföreträdet och som ser sin chans att trycka ner kvinnorna till total lydnad. Jag vill inte ha ett muslimskt Sverige, men i yttrandefrihetens namn och religionsfrihetens så ser jag det som självklart att man ska få utöva sin religion, men det ska inte bli något statsbärande där sharia ska ta över våra grundlagar. Vill man bo i ett land styrt av islam finns det massor att välja på.
När jag ändå är upprörd så kan jag inte förstå hur man kan åka till Turkiet överhuvudtaget. Ett land som har en president som styr med järnhand och vet att den enda anledningen till att de inte har kastats ut ur Nato är ett strategiskt läge, en stark krigsmakt och vetskapen om att Putin och Irans president är hans bästa kompisar. En diktator - flera diktatorer. Ingen bra kombination i ett redan ansträngt läge. Vad som brukar bita på dessa självupptagna despoter är indragna bidrag och att turisterna väljer andra resmål. Vi har väl sedan länge passerat tron på att biståndspengar hamnar utanför regimens fickor? Vid något tillfälle ska jag skriva om biståndsprojekt i SIDAs namn som man inte vet om man ska skratta eller gråta åt.
Nu ska jag ta en promenad i blåsigt, men ganska vårligt väder. Är man ledig en måndag så är man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar