Regnet har vräkt ner i princip hela helgen, vilket definitivt inte har bidragit till någon julstämning. Precis som förra året vid den här tiden, så har jag ont i bihålorna på vänster sida, men håller på att självkurera mig med cortisonnäsdroppar, vila (har nästan liggsår och förtvinade muskler under allt godisfett som fluffar där midjan tidigare fanns) och varma drycker för i år tänker jag inte besvära sjukvården för att få veta att jag har tandvärk. Skönt att det finns gränser för hur dum man kan bli - små saker att bli glad över!
Mindre glad blir jag över ouppfostran, otacksamhet och dåligt uppförande bland vuxna människor! Folk som tror att de med ålderns rätt har allsmäktig rätt att uttrycka sig och uppföra sig som de vill, även om det är på bekostnad av andra. Måtte man inte bli inskränkt, rasistisk, dömande och egoistiskt världsfrånvänd bara för att man blir gammal!
Eller den evige tonåringen (endast i hans egen värld, vi andra ser!), som likt en bortskämd fyraåring sitter och surar framför TV:n och vägrar delta i samtal eller spelande av sällskapsspel. Sorry, att allas intresse inte är fokuserat på materialistiska samtalsämnen! Jag tror många av oss var glada att det blev ett något mer intellektuellt stuk på samtalen än vanligt...
Sedan har vi han som alltid ursäktas med sitt handikapp och därför kommer undan med alltför mycket! Jag tycker det ska hänsyn till begränsade förståndsgåvor, men inte till ren ouppfostran eller att man inte har fått lära sig att det finns något som heter skyldigheter här i livet också. För mig är det bara oförskämt att kasta julklappar på golvet och skrika att det är fel storlek utan att ens prova, att bli tvärsur för att man blir tillsagd att vänta på sin tur när man ska ta mat från julbordet eller att bara rafsa ihop sina saker, vända ryggen till och gå ut i bilen utan ett tack eller hej då.
Jag skulle även kunna gå upp i atomer över offerkoftan som efter varje helg uppdaterar sin status om hur ONDA barnen är, som inte bryr sig. Åter igen: what comes around, goes around.
Japp! Jag är bitter, förbannad, besviken och jävligt trött på att bli tagen för given. Men jag sitter med en trumf på hand! Det irriterar mig att jag skulle behöva vänta tills jag var 53 år innan jag tog bladet ur mun, skeden ur hand och Mats ur skolan. Nu räcker det med julfiranden som jag arrangerar och aldrig kan glädjas åt, utan ständigt har ångest för och bara längtar tills de är över!
Årets bästa julklapp var nog gåsdräkten! Fortsättningsvis ska alla känslomässiga måsten och ok bara rinna av mig - vill jag inte, så behöver/måste jag inte!
Julen 2016 är redan under planering! Nope, det blir inte Thailand (personligen tycker jag Thailand är alldeles för medelsvensson), men det blir annorlunda! Jag har inte skyldigheter att ta hand om folk bara för att det är jul. Det finns andra betydligt närmare släktingar som kan få axla det ansvaret framöver! Julen 2016 ska jag gå all-in vad gäller julfirandet - från de som ska bjudas in till julstämning och julklappar. Traditioner är väl till för att brytas?
Julafton 2016 med mina närmaste och käraste. Juldagen 2016 - vad sägs om en rejäl förfest och sedan klassisk utgång? Det har jag ju alltid missat när jag suttit med min offerkofta och gråtit över att julen inte blev som förväntat.
GOD FORTSÄTTNING! Nästa inlägg är förhoppningsvis mindre gnälligt, men jag behövde vräka ur mig :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar