Dumskallarnas julafton?

Vem har stulit min energi? Normalt är jag i mitt esse så här års: pyntar, pysslar, planerar, paketerar... Några hyacinter och en amaryllis har flyttat in och adventsljusstaken är laddad, men i övrigt är intresset för den kommande högtiden nästan obefintligt. Hoppas att den stundande helgen i Stockholm råder bot på detta och får mig i euforisk julstress och julstämning ständigt nynnande i duett med Peter Jöback och de andra killarna. Jag är svag för de där manliga rösterna som sjunger Helga natt så att håren reser sig på armarna. En icke så väl förborgad hemlighet...

Julklappsinköpen är i alla fall påbörjade, saffransbiscotti och lussebullar bakade, Blossa glögg 2015 avsmakad (riktigt god lyder mitt omdöme, som gillar att den inte är så sötsliskig), julkort skrivna (det går ju fort numera. Minns första julen som sambos när vi skrev och skickade iväg 125 julkort (!). Det var på den tiden när man var populär på riktigt.) och julklänningen inköpt. Så i princip kan man ju påstå att jag är redo för dans runt granen och skinkmackan, rimverkstad och paketinslagning. Det är bara den där lilla detaljen med stämningen som liksom har kommit av sig. Och fantasin vad gäller önskelista. Vilka krav man har på sig! Alla dessa i-landsproblem man måste vältra sig i (obs! ironi).

I min energilösa värld vandrar jag runt i ett parallellt universum, avskuren från den verklighet andra tycks leva i - på gott och ont. Min hjärna är överhettad. Jag känner igen varningsklockorna, men når inte riktigt fram till att dra i nödbromsen. Högarna på skrivbordet tycks aldrig ta slut och i dag var det verkligen dumskallarnas julafton på telefon. Hur kommer det sig att telefonen alltid ska gå som varmast när man har som mest att göra? Suck...jag älskar verkligen mitt arbete...