Det där med att sätta fast ett hänglås på en bro som en bekräftelse på kärlek tyckte jag i förstone var lite larvigt och överdrivet. Ytterligare ett behov av att visa upp sitt fantastiska liv för omvärlden; ytterligare ett tecken på vår tids enorma behov av att synliggöras och bekräftas av andra. Men när jag stod framför hänglåsen på en av Budapests vackra broar (har så klart glömt namnet på den och orkar inte googla; tänk om jag kunde göra saker direkt i stället för att vänta drygt två månader...), så högg det till lite i hjärtat. Det finns nog en oupptäckt liten romantiker innanför mitt hårda pansarskal. Fantasin sattes i alla fall i gång och med den fantastiskt vackra omgivningen, så var det inte svårt att få till både kärlek, smärta och outsäglig sorg.
I dag var jag på lunchdejt med två goa vänner från min gamla arbetsplats. En riktig energikick. Precis vad jag behövde! Det är en otrolig befrielse att känna hur axlarna sjunker ner, musklerna slappnar av och all spänning försvinner när man inte ständigt behöver vara på sin vakt för att parera knivarna som, bildligen, när som helst kan blixtra till bakom ryggen. Det låter som om jag lider av förföljelsemani, men så illa är det inte. Och jag är heller inte det minsta paranoid, men jag känner hur jag spänner mig på jobbet för att inte behöva utsättas för allt tyckande och tänkande. I alla fall så var det skönt att för en stund kunna ha ett intellektuellt samtal om den riktiga världen, att duga som man är och att faktiskt känna att man spelar roll för någon - att det faktiskt ärligt har betydelse för någon annan hur man mår och känner sig. Tack för det Eva och Annika! Synd att det dröjer så långt mellan gångerna, men jag är så tacksam att även om det går eoner, så känns det som i går när vi ses. Precis den sortens vänskap som är värd att vänta på.
Undrar om det bara är kärlekspar som ligger bakom hänglåsen? Även vänskap kan vara värd att hänga fast vid. Jag är så otroligt tacksam för de vänner jag har - i vått och torrt; i glädje och sorg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar