Höstmörkret har rullat in med en intensitet och styrka som nästan tar musten ur mig. Är det den korta, för att inte säga obefintliga, sommaren som nu gör sig påmind? Jag är trött ända in i märgen och tvingar mig upp ur sängen för att ta mig till jobbet. Rädslan för att jag aldrig kliver upp igen är större än den tvingande kraften. Att ha varit en del av tapeten sätter sina spår. Tydligen för all framtid.
Hösten och mörkret brukar vara en tung period för mig. Jag dras liksom in i det mörka och har svårt att hitta något positivt eller någon mening med livet de första mörka, ruggiga och deprimerande veckorna. Konstigt egentligen för samtidigt är hösten något jag kan längta till - det kravlösa och ombonade inomhuslivet. Tröttheten tar dock udden av detta. Måtte det vända snart! Just nu är det den stressigaste perioden i månaden på jobbet, vilket förhoppningsvis förklarar en del av tröttheten. Värst tror jag dock för egen min del är stressen över att jag låter livet passera utan att kliva på tåget. Hur många avgångar kan man missa innan det är helt kört? Oförmågan att ta tag i saker och ting gör mig tokig! Och sönderstressad! Jag har inte ens förmågan att strulturera upp mitt liv och få överblick så att jag kan handla rationellt. Förhoppningsvis så är åtminstone den insikten användbar...
I morgon ska jag kontakta banken och bestämma tid för underskrift av mitt lån så att jag kan fixa åtminstone avloppet - Grekland är trevligt på sommaren, men när hösten och vinten nalkas så är det inte lika lockande. Med pengar på fickan kan jag även investera i lite nya möbler och få en nystart hemma. Bilen ska ha vinterdäck och måste in på besiktning - alltså beställa tid även för detta i morgon. Vad kan detta ta i tid? En kvart kanske. Hur svårt kan det vara??? I morgon ska även säckar till återvinningen och städning av huset påbörjas. Det är alltför lätt att försoffas och förslummas när man bara har sig själv att tänka på. Inga ursäkter - bara gör det!
Efter två veckors medvetet uppehåll i träningen så har jag nu återupptagit den och känner att det är jag som har makten i stället för andra som har synpunkter på min vikt och mitt utseende. Träningen i dag gick tyvärr inget vidare. Jag var tvungen att strunta i konditionsträningen för att jag ätit för lite
under dagen. Men nästan två timmars styrketräning kändes gott i alla fall. Ibland får man vara nöjd med det som blir av 😊. Och bita i det sura äpplet när man slarvat med energipåfyllningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar