Bästa rådet! Och vad många tillfällen man har att utöva detta i vardagen...
Plötsligt har det hänt lite på skuggsidan av livet. Bilbesiktning bokad i början av november - ångest, ångest; lika Prozacframkallande varje år. Hantverkare för byte av tak på uterummet anlitad - nu ska de bara hitta en lämplig startdag i sitt fullspäckade schema. På torsdag ska jag till banken och skriva över lånet till mig så att jag kan börja spendera pengar. Övre delen av spaljen i trappan är numera (äntligen!) vitmålad och till helgen ska det köpas mer färg så att den nedre delen också kan slippa vara furufärgad. Sakta, men säkert försöker jag arbeta mig framåt. Bildligt och bokstavligt. Det behövs en uppfräschning av huset så att jag kan sälja och köpa lägenhet i stan. Frågan är i vilken stad. Jag kan ju faktiskt, för första gången i mitt liv, välja helt själv var jag vill bo. Spännande och skrämmande!
Jag har vid flera tillfällen sprungit på han som jag kallar Stolpskottet och jag blir mer och mer övertygad om att jag lider av ett masochistiskt drag. Undermedvetet och helt utan några som helst sexuella anspelningar! Jag är i så fall den som håller i piskan...
Det är något maniskt över mina känslor för den mannen. Varje gång jag tittar lite för djupt i hans ögon så känner jag ett självklart "det är där jag hör hemma", men han är fortfarande lika envis i sin ståndpunkt att det kan hända att gräset är grönare (och mer nysått) någon annanstans. Dummerknopf! Kanske det hade varit enklare om vi inte hade varit så förbaskat lika och förutsägbara. Vi är på sätt och vis varandras känslomässiga spegelbilder och kan utan ord veta vad den andra tänker och hur den kommer att reagera. En kompis till mig hävdar att vi har ett ställningskrig, som ingen av oss kommer att kunna vinna eftersom vi inte vill ge upp kampen. Herregud vad banalt det låter! Men tyvärr är det mer än en liten uns sanning i det.
Lika bra det, man slipper bli besviken när Mr. Wonderful slutar i ett simpelt Jaha? Förresten har jag inte tid med sådana trivialiteter. Jag har ett hus att renovera, en trädgård att ta hand om, en kropp att motionera, hyllmetrar med böcker att läsa och två bloggar att uppdatera. Och ett arbete! Ett sådant där, som det så vackert heter, avlönat arbete. Det är med anledning av detta avlönade arbete jag måste sova nu. Onsdag i morgon. En dag med förpliktelser och förväntningar. Dagen då veckan vänder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar