Från Puma till Pumba

Syndafloden är över oss! Åtminstone i de sydligare trakterna av vårt avlånga land. Att det kan finnas så mycket vatten. Helt galet! Och då är vi en bit inåt landet ändå förskonade i jämförelse med hur det ser ut i Malmö och närliggande orter. Vad gör det att det regnar in i mitt uterum? Människor har fått hur mycket materiella skador som helst via källaröversvämningar och dylikt. Sedan kan man ju inte låta bli att skaka på huvudet åt alla dessa som tvunget ska ge sig ut för att med egna ögon se vad som har hänt. Och som sedan, helt logiskt, fastnat med bilen under översvämmade viadukter. Klantskallar!

Nåväl. Nog om det! Jag har ägnat denna regniga dag åt att göra så lite som möjligt. Ibland lyckas jag galant med det. Oftast inte. Det är lättare att lyckas de perioder när jag befinner mig på väg utför i min livsbalans. Eller snarare obalans. Man lär sig leva med detta också. Människans psyke är fascinerande! Just nu önskar jag att jag hade orken att ta tag i de saker i mitt liv som jag faktiskt kan påverka. Som att uppdatera mitt cv - denna uppenbarligen gigantiska uppgift! Det verkar ju vara en hel roman som ska skrivas, så som jag håller på att prokastrinera. Gång efter annan! Jag stampar vidare på samma fläck utan att komma någonvart. Det måste jag snart göra. Komma någonvart alltså. Bygga den där arken, kapa trygghetens trista tross och ge mig ut på äventyr! Livet ÄR för kort för vantrivsel och kvävande intellektuellt tomrum.

Jag var på After Work i fredags. En riktigt rolig kväll! Vi startade på Stortorgets uteservering (förhoppningsvis inte årets sista!), vandrade femtio meter till MEAT's öltält som var strategiskt placerat utanför Stadshallen där Lunds Humorfestival pågick för fullt. När vi lämnade stället för att gå och äta på Saluhallens persiska restaurang fick jag syn på två poliser och den ene såg ut precis som Snygge-Magnus på bilder vi hittade när vi googlat hans namn. Snygge-Magnus är ett vedertaget namn, som enligt säker källa fungerar även på Lunds polisstation om nu någon skulle få för sig att civilspana. Jag tågade fram till de två stiliga poliserna - ack dessa män i uniform! - och frågade resolut om han var Snygge-Magnus? (Det finns tillfällen då jag själv tvivlar på om jag verkligen är blyg...). Lätt generad svarar han: "det måste vara dig de menar" och vänder sig mot kollegan. "Nä!, svarar jag med emfas, "du heter ju inte Magnus?!?" "Jo, det gör jag visst! Vi är sju Magnus vid Lundapolisen". Lite dumt kändes det att stå mellan två Magnus, snygga båda två, men eftersom jag är ett resolut fruntimmer med hårdhudad näsa så talade jag om för den riktige Snygge-Magnus att det var han som åsyftades. Hoppas verkligen att jag inte hamnar i klammeri med rättvisan i Lund...

Som sagt. Det var en riktigt rolig kväll som avslutades på Grand Hotel med ett gäng pensionärsavtackande lärare. Totalt galna, hämningslösa typer. Sådana som jag gillar!

På lördagen fick jag höra att en kille i 25-årsåldern (inte på Grand) sagt att jag var en riktig puma! Visserligen kan han ha lagt till "för sin ålder", men det väljer jag att förtränga. This is my moment! Och det behövdes i går när jag fullständigt kroknade redan vid lunch. Känner mig fortfarande totalt utmattad och enligt en god vän så kände hon sig så här i cirka en vecka innan hon fick kapitulera för förkylningen. Att ha varit puma en kväll kan få mig att stå ut som Pumba ett par dagar!