Inledde påsken redan på Askonsdagen. Varför heter det Askonsdagen? Vad har det med påskfirandet och stilla veckan att göra? Går säkert att googla snabbt och lätt, men jag orkar inte med det. Får leva i ovisshet så länge! Egentligen startade Askonsdagen med arbete och strax efter lunch åkte jag hem för att vara med på begravningsakten för en granne. Måste verkligen försöka få till ett begravningsfritt år! Det känns som om jag har en makaber hobby...Detta var den sjunde begravningen på tio år... Efteråt åkte jag hem och satte mig en stund i trädgården med en kopp kaffe och lyssnade till surrande insekter och fågelkvitter. Precis vad som behövdes för att varva ner. Sonens gräsklippning förstärkte friden :-). Inte ljudet från vår ålderdomliga gräsklippare, som definitivt ska skrotas denna säsongen, utan doften av nyklippt sommarvarmt gräs. Härligt!
På Askonsdagens kväll var jag med goda väninnor på Malmö Opera och såg Boheme. Jag tröttnar aldrig på Puccini! Älskar när de sjunger på italienska. Finns troligen inget vackrare språk! Personligen är jag egentligen en riktigt konservativ operajunkie, som tycker att miljöer och klädsel ska vara på ett visst sätt. Denna uppsättning var moderniserad, så scenografin, som jag normalt är väldigt imponerad av i Malmö, var så där. Men sångarna var fantastiska! Framförallt Luc Robert i rollen som Rodolphe! Vilken röst!! Och en duktig skådespelare, vilket inte alltid går hand i hand. Men denne kanadensiske före detta brandmannen var en fullfjädrad Rodolphe. Och han fick mig att gråta. Precis som jag gråtit till Pavarotti, Placido Domingo och alla andra som sjungit tenorariorna i Boheme.
Luc Robert
Yngste sonen sammanfattade min dag med orden: "Begravning och Boheme, din gråtopera, låter ju som en munter dag...". Nja, kanske inte munter direkt, men ett axplock ur livet. Vi föds, vi lever (mer eller mindre) och vi dör. Att dö med Luc Roberts välljudande stämma som sista intryck känns som ett av de bättre sätten...
I dag är det Långfredag, solen skiner, fåglarna sjunger och smörgåstårtan ligger som en smäck i magen. Ändå förväntas det middag... Så strax är det dags att stoppa in ryggbiffen i ugnen, så de utsvultna stackars sönerna och en av flickvännerna överlever. Vad är det för fel på godis?? Innan jag avslutar måste jag berätta om när jag var på Citygross tidigare i dag. Innehållet i min korg var inte från kostcirkeln. Långt, för att inte säga MYCKET LÅNGT, därifrån! Godis, läsk, kladdkakor och vispgrädde (faktiskt laktosfri! Låter mycket nyttigare...) lastades upp på kassabandet. Mannen framför mig, stockholmare (så klart!) i 70- årsåldern tittade på mig och sa: "Oj då. Det är till att bli populär hos barnbarnen!"... Iskallt tittade jag på honom och tänkte : dryge stockholmsgubbjävel, var har du gjort av glasögonen??? Återigen har det bevisats att folk boende norr om Eslöv är fullkomliga livsanalfabeter. Hur tusan skulle jag, vid 27 års ålder, kunna ha barnbarn?!?
GLAD PÅSK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar