onsdag 22 maj 2013

Vad ska man säga?

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta åt mänskligheten!

JA! Jag har en blogg. En blogg som inte är kopplad till mitt namn, min yrkesroll eller arbetsplats. En ganska anonym liten petitess i mediabruset. Skriver jag nytt inlägg kopplar jag oftast det till mitt facebookkonto, som inte är offentligt, där det inte nämns VAR jag arbetar utan endast avslutade studier och avslutade anställningar. Detta av respekt mot nuvarande och tidigare arbetsgivare och för att ge mig manöverutrymme i mitt skrivande. Jag uttalar mig ALLTID som privatperson och anger inte några namn. Tänk att det kan reta upp folk så!

Sist jag kollade upp saken så var Sverige en demokrati med grundlagsfästa regler gällande till exempel yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Lagar som vi ska vara både stolta och ödmjuka inför. I alldeles för många totalitära stater stryps det fria ordet av fega makthavare. Jag låter mig inte censureras! Om någon känner sig utpekad och trampad på tårna - tough luck! Det kan vara just dig det handlar om. Det kan också vara någon helt annan... Tro mig: det är alls inte säkert att jag har samma intresse för just dig och din person, som du själv har!

Däremot är jag inte ett dugg imponerad av skvaller... Någon av mina "vänner" på facebook har ju uppenbarligen sprungit iväg och berättat för en person,som varken har med mig, min blogg eller facebook att göra, att jag har en blogg. Denna fullkomligt unika nyhet har sedan rapporterats vidare! Vilket nyhetsvärde år 2013 då var och varannan människa har en blogg eller på annat sätt agerar i sociala medier! Naturligtvis har jag mina misstankar mot vem som är huvudskyldig och tänkte först plocka bort folk från vänlistan, men det spelar ju ingen roll eftersom min bloggadress är känd och jag har inte för avsikt att lägga lösenord på den - det är ju detsamma som att låta dessa yttrandefrihetens motståndare vinna. "Den som gräver en grop åt andra...".

Jag har inte för avsikt att börja censurera mig för att inte stöta mig med folk. Det är min blogg, min verklighet och mina ord. Som läsare kan du välja att läsa. Eller låta bli. Jag skriver för min egen skull och visst är det trevligt att folk läser, men ärligt talat är det inte läsarna som är min drivkraft. För mig är det viktiga att jag skriver och mycket läggs aldrig ut i bloggen för att det är alltför privat och personligt. Herregud vad dessa texter kunde ha vridits till av dessa över yttrandefriheten stående väsen!

Avslutar med ett av mina favoritcitat:

  1. "Jag håller inte med om vad du sägermen jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det." ~ Evelyn Beatrice Hall (ofta felaktigt tillskrivet Voltaire).



1 kommentar:

  1. Jag förstår inte, Ingrid, är du arg för att någon berättat att du har en blogg? Vill du inte bli läst av andra? Är det inte bra att det sprids att du har en blogg?

    SvaraRadera