Livskris Light 1.0

Jisses, vad tiden rusar fram! Våren är ju passé och försommaren här. Sista maj i morgon...galet! Det känns verkligen som den där larviga frasen "tiden går fortare ju äldre man blir" stämmer. För att ingen ska missförstå så är jag väl medveten om att tiden är densamma, men känslan av att det går undan i expressfart känns lite så där nydanad för mig.

Kan bero på min livskris? Japp, jag har bestämt mig för att jag har en livskris! Ganska skönt faktiskt att ha någonting att haka upp ett kaotiskt inre på, lynnigheter och andra mindre smickrande sidor som pockar på uppmärksamhet... Det är inte åldern som ställer till krisandet - NIX! Håller fortfarande fast vid att det är toppen att vara 50+ och avundas alla som har det framför sig :). Sedan är det inte så jäkla kul när man kommer fram till att OM man ska se till att få någon förändring i sitt liv vill det nog till att det sker ganska snart. Men vad i hela fridens namn vill jag?!? Ett ständigt återkommande dilemma ända sedan jag släppte läkardrömmen när jag gick på gymnasiet och insåg att jag inte skulle få tillräckligt höga betyg. Och före det insåg jag att jag inte skulle kunna bli cirkusprinsessa - möjligtvis inom clownskrået, men i övrigt är mina gracer inom det gymnastiska mycket begränsade. Dessutom lider jag av svindel och det verkar handla en hel del om höga höjder (typ stolshöjd) i den branschen. Så framtiden är alltså dunkel. Å ena sidan kan jag sitta kvar i den tråkiga tryggheten med risk för att bli en av de bittra tanterna eller kasta mig hals över huvudet (har ni tänkt på vilket märkligt uttryck det är?? Hur kommer man på något sådant?) ut i det okända. Om jag hade vågat... Drömma kan man ju :). På tal om roliga uttryck så myntade en av mina totalgalna kolleger följande odödlighet häromdagen: "Han har inte många rockar i fickärmen". Ett idiom som förtjänar en plats bland klassikerna!

Har haft en grymt hektisk period med en massa härliga, inspirerande och energigivande möten. Vänner och släkten i olika konstellationer. Massor med vin...så mycket att jag till lördagens flamencoafton bestämde mig för att dricka vatten. Tanken på vin var ganska vidrig! Ett tag funderade jag till och med på att bli nykterist, men det får ju finnas någon jäkla ordning på universums väsentligheter! Så i morgon är det dags igen. Och sedan följer ett par ytterligare veckor av studentuppvaktningar, middagar och after works. Min lever lär vara härligt vinmarinerad lagom till första semestern. Tänker semesterträna lite redan nästa vecka då jag bara arbetar tre dagar, men jag ska faktiskt börja cykla till jobbet från måndag - ca 12 km enkel resa. Precis lagom, men det lär tära på latmasken. Hoppas nu att det inte blir alltför trist väder. Regn och blåst kan ta udden av den bästa av intentioner. Blir det för hemskt får jag väl köra den dagen. Man kan ju ändra sig...

Nä, men jag drömmer väl vidare om vad jag ska bli när jag blir stor. Förresten! Borde inte drömprinsen snart dyka upp i en tjusig sportbil?! Och sedan åker vi iväg in i en magisk solnedgång. DUNS! Där föll jag i golvet - dessa drömmar! Och mardrömmar...