Men hörni, varför inte fortsätta med detta i mitt tycke fantastiskt roliga: att återuppleva början av 1990-talet. En evighet sedan och ändå känns det som igår. Jag minns dofterna. Jag minns stämningen. Jag minns skratten. Något som är gott att känna idag när så många har lämnat oss och antagligen festar vidare på något annat ställe. Många är de. Saknade är de!
"Nu har vi gått in i februari månad och det är nästan vår i luften. Ett fenomen som brukar medföra ett och annat på kärleksfronten, vilket bådar gott för oss som gillar skvaller!
Januari avslutades som sig bör med en stor maskerad. Tre olika orkestrar spelade dixielandsmusik så det stod härligt till. Det var, som sig bör, trångt och svettigt på dansgolven och det om något var väl ett gott betyg på att tillställningen var lyckad. Cajunmaten hade en strykande åtgång och vi som gillar kryddstark mat var nöjda. Vinnarna av bäst-utklädda var en bomullsplockerska och hennes, jämförelsevis, skinntorre man. De levde sig båda in ordentligt i sina roller och den allmänna uppfattningen tycktes vara att rätt par vann. Hoppas att deras resa till karnevalen i Köln blir trevlig. Tyvärr var det stora flertalet av maskeradgästerna inte utklädda så det var svårt för jurymedlemmarna att utse övriga pristagare, men alla verkade nöjda och glada och det är ju trots allt huvudsaken.
Sista dagen i januari valde Urban att säga farväl till Grands och Lundias personal i Stora salen med en buffé dit alla som kände sig hågade var välkomna. Det var mycket gott och rikligt - tack kök och kallskänkor för det! I avskedspresent fick Urban ett miljövänligt transportmedel - en äkta dansk cykel med hastighetsmätare på styret. Vi ser framemot att få höra om hur man gör om kedjan hoppar av... Frank plockade fram ytterligare en present. Ett pappersrör och hotade att spela en trudelutt på sin piccoloflöjt. Dessbättre gav den lika lite ljud ifrån sig som hans lammfiol. Vi hoppas att Urban inte ångrar sitt val (han är säkert välkommen tillbaka) och önskar honom naturligtvis lycka till på Copenhagen Corner!
Håll ögon och öron öppna! Vi hörs om en vecka! /Ingemo"
Visst låter det som vi hade en jäkligt rolig arbetsplats!?
"Hej hopp i höstmörkret! Den vår jag talade mig varm för i förra veckan har mycket snabbt övergått i deprimerande höst - blåst och ruskväder. Det är jobbigt att hänga med i 90-talets snabba svängningar! Pressen att muntra upp er, kära läsare, känns dubbelt så tung nu när jag har våren som assistent, men jag gör ett försök.
Under helgen hade vi en internationell stjärna av hög klass boende hos oss: Max von Sydow. Han intog sin frukost i Grands matsal både lördag och söndag morgon, men inte förrän på måndagen lyckades vi få vetskap om varför vi hade denne celebre gäst. Avslöjandet kom via I Vimlet-redaktionens konkurrent; Sydsvenskan. Max von Sydow var inbjuden som hedersgäst att delta vid Malmö nations hundraårsjubileum. Hundraårsjubileum hade vi även på Grand i lördagskväll. Det var Helsingkrona nation som hade valt oss för sina festiviteter. I runda tal två hundra festklädda och solariebruna gäster lät sig väl smaka av avocadofjäril med löjrom, regnbågslax och till dessert sorbetcoupé. Dansen fortgick till kl. 2. Den väntade anstormningen av frukostgäster på söndagsmorgonen kom helt av sig. Det var bara ett tiotal glada studenter som tyckte att det var en trevlig avslutning på en glad kväll/natt.
André meddelar att han har brutit sitt nyårslöfte om att sluta röka! Men endast i studiesyfte. Som bekant håller André på att utbilda sig till 90-talets Max von Sydow och i den pjäs de håller på att repetera ingår en scen där det ska rökas. Tänk ändå vad man får offra för konsten!
Vår nya frukostvärdinna fick veta att hon har en landsman anställd i servisen. Gissa vem hon vänder sig till?! Jo, allas vår "spaghetti killer" Stellan. Han har dolda talanger den mannen. Klarar sig i vida världen som både italienare och jugoslav. Den äkta jugoslaven, Milan, meddelas ta det hela med ro. När vi ändå är inne på olika nationaliteter får inte den gästspelande ungerske kocken glömmas bort. Det vi hittills har fått smaka av hans gastronomiska kunnande har varit till full belåtenhet. Roligt med rustik och smakrik mat efter alla korslagda haricot verts på en spegel av morotssås. Sedan måste det ju vara jätteroligt för Janos, som tolkar, att se vad som händer på jobbet före lunch... Inte så vanligt att se hovmästarna i den arla gryningen.
Ha det gott! /Ingemo"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar