Idag hade jag tänkt skriva om spring i benen. I betydelsen springa som verb och som engelskt substantiv. För nog sjutton brottas man med vårkänslor all over. Inte minst med en envist allergidroppande näsa och kliande ögon. se er omkring och vänligen notera hasselns gigantiska hängen så förstår ni vad jag pratar om... Men inte ens den fantastiska våren som ligger framför oss kan avhålla mig från att bli irriterad. Är det för att jag är pandemitrött i kombination med vårdepp och allergi eller har människosläktet verkligen blivit så otroligt mycket galnare under det senaste året? Maktfullkomlighet och faktaresistens vajar likt ovälkomna röda flaggor framför mina oskyldigt blåa ögon. Jag måste skriva av mig så att jag kan gå vidare...
"All offentlig makt utgår från folket". En välkänd mening som brukar användas vid olika typer av manifestationer och/eller demonstrationer. Ibland tror jag att folk är mindre vetande. Eller grundat på empirisk erfarenhet, vet jag faktiskt att en stor del av populationen är korkade faktaresistenta flummare som använder demokratiska begrepp som det passar dem. Vi kan väl börja med att "all offentlig makt utgår från folket": vad betyder det konkret? Det första kapitlet i Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar d v s lagar som kräver att riksdagen fattar två likalydande beslut och att det hålls ett riksdagsval mellan de två besluten. Tanken med detta förfarande är att det ska skydda demokratin - inga förhastade och ogenomtänkta populistiska beslut utan beslut där väljarna i en demokratisk process får vara med och påverka utfallet. Att all offentlig makt utgår från folket betyder att det är vi medborgare som är med och bestämmer hur vårt representativa och parlamentariska statsskick ska se ut genom att välja representanter till riksdag, landsting och kommun. En demokratisk process är här ett nyckelord. Det är hur majoriteten har lagt sina röster som avgör vem som ska sitta i de olika politiska beslutande organisationerna. Majoriteten! All offentlig makt utgår från folket betyder således inte att jag personligen har tolkningsföreträde och någon parlamentarisk rätt att bryta mot lagar och regler för att jag inte håller med dem som sitter i regeringen. Folket är lika med majoriteten. Vi behöver inte gilla det, men det är det som är själva andemeningen med demokrati.
Sedan har vi begreppen manifestation och demonstration - två sidor av samma mynt. Organisationen World Wide Rally for Freedom har uppmanat till folkresning mot coronarestriktionerna och dessa, i mitt tycke faktaresistenta foliehattar, använder sig av begreppet manifestation för att det låter mer positivt helt i linje med det budskap de säger sig framföra. Men vet ni vad? Demonstration är exakt samma innebörd men med negativ klang. Manifestation och demonstration kräver tillstånd från polismyndigheten. En liten bagatell som denna organisation tycker är onödig för i deras värld utgår all offentlig makt från folket d v s deras trosanhängare. Såväl deras budskap som retorik är att återkastas till Trumpismens era "Make America Great Again", "Fake News", "Riggat val" - ja, ni minns... En stilla undran när man läser och hör dessa människors inskränkta åsikter (jag är väl medveten om att de själva tror sig sitta med sanningen i sina små hemman med trampat jordgolv och det är klart: tror du på en alternativ sanning och lever i en konspiratorisk bubbla med faktaresistens i stället för en källkritisk tro på forskningsresultat och vedertagen expertis, då är det väl en sorts sanning) och deras rop om frihet, åsiktsförtryck och att de faktiskt tillhör "folket" är om de överhuvudtaget har någon insikt om hur det ser ut i världen utanför? Åk till Kina. Åk till arabvärlden: Åk till Polen. Åk till Ungern. Det finns en hel hop av totalitära ickedemokratiska stater att besöka. Jag tror det vore bra att de såg hur det ser ut när det är förtryck "på riktigt".
Den här rörelsen samlar konspirationstänkande i hela spannet - från nyandliga vänsterhippies till högerextremister. En del av dem är flummiga antivaxx:are, en del av dem är där för att de ser varje folksamling som en möjlighet att slåss mot polisen och mot oliktänkande. Naturligtvis hänger den vänstervridna presskåren på och kräver att demonstrationsförbudet ska hävas. En inskränkt mötesfrihet tolkas som ett försök från makten att tysta politiskt oliktänkande. Kulturchefen i Sydsvenskan uttryckte det så här i söndags:
"Möjligheten att gå ut på gator och torg och protestera är en ventil i en demokrati. Och om denna ventil i dessa tider främst skulle utnyttjas av ytterkantsröster, som få sympatiserar med eller ser nyttan med? Ja, i sådana fall vore det ett sundhetstecken för det politiska systemet."
Vore det verkligen så? Jag tvivlar. Enligt polisen i Malmö var det en grupp demonstranter som till och med frågade vad de skulle göra för att provocera fram bråk med polisen. Är detta en politisk rörelse på ytterkanten? Jag ser det som en grupp mindre begåvade som tycker att allting är polisens fel och att anarki är det bästa som finns. Ett styrelseskick som brukar förespråkas av de som senare ser en totalitär stat framför sig.
Jag tror på mötesfrihet. Jag tror på politiska diskussioner baserade på ideologi, argumentation och saklighet i stället för knytnävar och våldsyttringar. Jag lever i en förhoppning att den svenska bildningsnivån ska vända uppåt. Jag tror på demokrati. Men! Jag tror inte på ett system där ett parti (läs socialdemokraterna) tror sig vara statsbärande med ständig rätt till statsministerposten och där partiledaren per automatik likställs med landsfader. Personligen skulle jag säga att eran med landsfader sedan länge är passerad och lagd i malpåse. Jag tror heller inte på ett system som är uppbyggt på nepotism (svågerpolitik). Eller ett system där du som minister, departementsråd eller hög chef inom myndigheter kan missköta ditt arbete om och om igen och som tack få förnyat förtroende; gärna via en spark snett uppåt. Maktmissbruk och nedvärdering av väljare och medlemmar i ideella föreningar är tyvärr vardagsmat. Personligen tycker jag exempelvis att man har förbrukat mitt förtroende om man kallar till årsmöte och i kallelsen talar om att alla poster är tillsatta. av styrelsen och vad jag vet har medlemmarna varken delgivits nomineringsförfarande eller fått vara med och rösta utan delges ett paket klappat och klart. jag har full förståelse att ideella föreningar och fackliga organisationer tappar medlemmar. Maktfullkomlighet finns på alla nivåer och är en farsot som borde utrotas med rötterna. Men att demonstrera mot detta under coronatider är inte rätt tidpunkt. Jag knyter näven och väljer andra vägar. Det brukar utan undantag leda till något bättre!
Man ska alltid avsluta med något positivt har jag lärt mig. Så har ni inte sett den danska serien Brottet (finns på TV4play) så tycker jag att ni ska göra det! Den är skriven av Sören Sveistrup, som även har skrivit den mycket läsvärda deckaren Kastanjemannen. Ett utmärkt val som påskekrim!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar