Tillbaka i den klockstyrda världen igen. Semester i "bara" två veckor räcker inte för att jag ska gå ner i varv! För att inte helt grotta ner mig i självömkan väljer jag att se det som ett träningsläger inför de tre kommande veckorna. Då jäklars ska det semestras så det står härliga till! Tjugofyra (24!!) arbetstimmar innan klockan klämtar. För vem den klämtar?!? För mig så klart! Jag är bättre på att vara ledig under sommaren än på att arbeta inomhus. Så fort solen skymtar, och det behöver inte vara så blått att man kan sy sjömansbyxor!, så vill jag bara ut! Om så bara för att likt en katt sitta på en trappa och lapa sol. Ladda batterierna och försöka få energi att uthärda det som komma ska...
Och samtidigt blir jag så rastlös och handlingsförlamad av att vara ledig!! Knäppskalle! Jo, jag får säga så om mig själv, men stackars den som skulle våga kalla mig det ;-).
Jag arbetar alltså denna veckan. Och - jag vet inte hur det hände - surhögarna på mitt skrivbord (bäst att lägga till att det är de surhögarna så att det inte misstolkas...) håller på att elimineras! Den ena efter den andra...
Jag åker kollektivt denna veckan. En intressant upplevelse. Inte minst ur etnologiskt perspektiv. Fascinerande hur svårt folk har att säga god morgon... Att man helst sätter sig så långt ifrån man kan komma. Missförstå mig inte! Jag har definitivt inga behov av att frottera mig med pöbeln...men det är lustigt att se hur vi människor beter oss i begränsade utrymmen. Man kan upptäcka saker när man åker buss. När jag väntade vid busshållplatsen fick jag syn på en stor glada som svepte över hustaken på andra sidan gatan. Plötsligt störtdök den. Strax efter kommer den uppflygande igen med en ilsken koltrast efter sig. Vilka krafter som finns hos oss när det gäller att försvara våra ungar! Den mycket mindre koltrasten avgick med segern! Förringa aldrig ovillkorlig kärlek! När vi passerade mossen vid Gullåkra (?) så kom en ståtlig häger flygande över svanarna som låg i vattnet. Vacker start på dagen!
När jag skulle åka hem blev det otroligt spännande. Ur kommunalarbetarens perspektiv...
Jag har en vana att alltid drabbas av chaufförsbyte när jag ska åka hem. Dag eller natt - spelar ingen roll. Det krävs en utsövd och alert busschaufför för att kunna ta denna stökiga svenska hem! Denna dag var inget undantag. Ny chaufför... Och inte tusan var det "en man med gott humör"! Snarare en riktig surputte. Nåväl. Han fick i gång bussen och den första biten var väl utan större mankemang, men sedan började jag faktiskt undra om han ens hade körkort. I en ljusreglerad korsning blåste han rakt över - mot HELRÖTT!! Det är klart. Han kan ju vara färgblind, men borde man inte kunna lära
sig i vilken ordning färgerna kommer i ljuspelaren? Stillsam och kanske en alltför vågad önskan. Vi överlevde denna chockartade palaver och fortsatte vår färd. När vi kom till en hyfsat stor rondell (nu är ju allting relativt och detta är absolut inte i närheten av STORA rondeller) där vi ska svänga vänster...då lägger han sig i filen för trafik till höger och rakt fram. Först tänkte jag att han glömt bort vilket nummer det stod på bussen och att han var på väg ut på motorvägen, men icke. Han drog båda filerna med den konsekvensen att det blev ytterligare en händelse som kunnat orsaka en otäck krock.
Vi kom mot alla odds hem helskinnade och det får man väl vara tacksam för under rådande omständigheter!
Nu fortsätter jag min träning i att bli Svensson. Allsång på Skansen och en kopp kaffe. Och i morgon blir det ytterligare en gastkramande bussresa. Darrar redan nu av spänd förväntan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar