Jag älskar aunty acid! Kan så vara att det beror på hög igenkänningsfaktor. Eller så är det helt enkelt så att det är jag som är själva råkopian. Vad vet jag? För det mesta småfnissar eller gapskrattar jag hysteriskt åt dessa sanningar. Jag är "vän" med aunty acid på Facebook så på så sätt missar jag ingen ny strip. Hon är genialisk! Att i några korta ordalag fånga så mycket... Det är ju så att det många gånger är en hårfin skillnad på att vara oförskämd och på att faktiskt säga högt det så många tänker. Men jag anser att det är bättre att direkt tala om för någon att personen i fråga är till exempel en idiot än att gå bakom ryggen och säga det. Även om man får höra både det ena och det andra om man är ärlig... För säkerhets skull ska jag kanske tillägga att jag inte har för vana att gå runt och kalla folk för idioter. Fast det har i ärlighetens namn hänt vid ett par tillfällen - och i dessa specifika fall skulle jag göra om det, för de är fortfarande idioter. Man tycker ju folk skulle kunna ta åt sig och ändra på sitt korkade beteende. Men icke!
Nja, att kalla mig ängel är kanske att ta i i överkant. Viss självinsikt har jag faktiskt även om en del personer kanske tvivlar på det. Jag kan inte minnas att jag var mycket för prinsesslekar, älvor, rosa, spetsar och annat sådant när jag var liten. Sådant som dagens småflickor tycks ägna sig åt till alla genusforskares stora fasa! Inte kunde man väl köpa änglavingar i leksaksaffärerna nör jag var barn. Högst osannolikt att det fanns i utbudet på 60-talet. Jisses vad gammal man lät nu då! Hela apparaten med änglar i var mans och kvinnas hem är ett märkligt påfund. Är det som någon slags trygghet och regression till barnatro och behov av att skyddas och omgärdas av godhet? Jag har för mig att det finns en hel del mindre goda änglar också, men dessa talas det inte om. Hur som haver, eller om det nu är Gud som haver (?), så missunnar jag inte barnen deras änglavingar. Själv har jag väl en from förhoppning om att det är lite roligare en trappa ner. Därav hornen. Fast just nu mitt uppe i en värmebölja av sällan upplevd art i Sverige, så känns det mindre lockande med ännu mer hetta... Det måste vara så här det känns att vara isbit! Man bara ligger där, eller sitter som jag gör just nu, och känner hur man smälter bort. Med tanke på hur mycket jag har svettats de sista veckorna så borde jag ha decimerats rejält, men så är inte fallet. Undrar om det kan finnas något samband med intaget av vin och öl?!? Och lite (okej, periodvis mycket) godis?!? ;-) Men har man semester så har man och då måste man få unna sig av livets goda! Och för att lugna alla puritaner (och mamma...) så dricker jag inte varje dag. Jo, det gör jag förstås men det är vatten, vatten och åter vatten.
Det är så varmt att det nästan ångar om gymmet trots att deras luftkonditionering arbetar för högtryck. Ingen annan orkar hålla det tempot! Mina föresatser om att öka träningen under semestern har gått i stå och det är värmens fel. Jag bryr mig inte om att svetten forsar för det gör den alltid när jag tränar, annars känns det liksom meningslöst, men när man känner att hjärtat skenar och pulsen slår oroväckande snabbt ska man nog ta det som ett tecken på att ta det lite lugnt. I går var jag i alla fall och tränade. Ganska tufft pass bortsett från konditionsträningen som jag bara körde 45 minuter i ställer för 60 minuter som jag brukar göra. Jag har bestämt mig för att försöka få bort antydningarna till gäddhäng på överarmarna och då ska man ju träna triceps (eller trikepsarna som jag brukar vitsa till det...). Jobbiga och svårtränade muskler tycker jag. Nåväl. Jag lyssnade på tipsen från Coachen, i detta fall den yngste sonen, och gjorde en trikepsövning. Femton kilo kändes som en bra ingångsvikt (sonen tittade på mig som jag var dum, han tyckte jag borde börjat på tio kilo) och jag körde femton x tre precis som jag brukar göra på alla andra övningar. Om man uttrycker sig i milda ordalag så inser jag att det finns något att bygga på i mjukdelarna aka gäddhänget. Jag inser också varför jag så genuint ogillar armträning... Om jag inte har smält bort totalt under natten så blir det ett gympass i morgon förmiddag! Och då jäklars ska armkepsarna få sig en omgång. Om jag orkar lyfta dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar