Teknikens under...

Hur personlig ska man vara i en blogg? Var lägger man ribban för det privata? Det är frågor jag ställer mig inför varje inlägg. I princip har jag koll på mina läsare och det har en faktiskt en hämmande effekt. Det där att vissa känner sig trampade på tårna tar jag ganska lätt på, eftersom jag inte skriver några namn och om någon känner sig träffad så anser jag det vara deras problem och inte mitt. Jag publicerar ytterst sällan något om hur jag mår på riktigt och det är helt och hållet av hänsyn till mina söner, som jag vet tar väldigt illa vid sig. Det är ibland en balansgång på mycket slak lina (som väl är det som är svårast att balansera på om jag inte missminner mig)?

Jag har en djup fascination för de människor som ställer en fråga och sedan inte klarar av att svaret blir ett annat än det de hade tänkt sig. Ställ inte frågan om du inte kan hantera svaret! Ganska enkelt, tycker jag. Så är det inte! I stället agerar man som en trulig barnunge, som inte får sin vilja igenom. Sorgligt, men det förklarar kanske varför man lever det liv man lever...

Min arbetsplats är en turbulent experimentverkstad. Ledningen är i princip helt utbytt och ju fler kockar, desto sämre soppa! Allt ska ändras! Alla rutiner som fanns förut, då när allt var så mycket sämre och ingenting fungerade, rivs upp och utan någon som helst dialog med personalen införs nyordningar. Om dessa kritiseras eller av olika skäl ifrågasätts, så är det inte rutinen det är fel på utan den som ifrågasätter. Intressant eller hur? Ha gärna en åsikt, men behåll den för dig själv alternativt ställ gärna frågor, men du får inga svar...

Anledningen till att jag överhuvudtaget kom att tänka på detta var att jag i ett par timmars tid har försökt att betala en faktura, men det krånglar med inloggningen till banken. Detta att hela tiden förlita sig på att tekniken ska fungera är ett växande samhällsproblem. Om vi får ett strömavbrott och det skulle hända något allvarligt kommer vi inte åt några adressuppgifter eller kontaktuppgifter på mitt arbete. Och sådana saker händer! Jag har vid två tillfällen stått i livsmedelsbutiker när det blivit strömavbrott. Kassorna kan inte användas... Vid det ena tillfället försökte alla som hade kontanter att hjälpas åt med växlingspengar, butiken bjöd alla kunder på choklad och det var en ganska gemytlig stämning. Vi det andra tillfället var alla tvungna att lämna butiken för de kunde inte hantera situationen. Vi lever i ett väldigt sårbart samhälle och allt var faktiskt inte sämre förr. Man kan hänga med i utvecklingen även om man har ett säkerhetstänkande och vill ha en backup för force majeure-situationer. 

Jag ska inte förstöra min fredagskväll med mer tankar på jobbet. Rensa bort det du inte kan göra något åt - så, puts väck!