Tillbaka i gruvan!

I morse skrällde det till i sovrummet strax efter kl 5. Yrvaken och förvirrad försökte jag lokalisera ljudet - jag visste att det inte var brandlarmet, men att det var min egen väckarklocka som förde ett sådant infernaliskt oväsen tog en stund att förstå. Ett kort, intensivt ögonblick fick jag för mig att det var söndag, men verkligheten tog snabbt överhanden. Och jag som trodde jag gjort mig kvitt Luther och Ågren! Tji fick jag! De satt på varsin axel och flinade i triumf när jag tämligen motståndsfull vacklade ur sängen. Kan erkänna att så dags på dygnet var min positiva längtan till jobbet som bortblåst...
Nu har det blivit kväller även denna måndag och jag är förundrad att jag fortfarande är vaken. Att komma tillbaka till jobbet och mötas av 307 mail i Inkorgen gör inte att man känner sig populär precis - om nu någon skulle finnas i den villfarelsen. När jag lyckats komma ihåg alla inloggningsuppgifter var det dags för förmiddagskaffe och sedan arbetsplatsträff med vår nye chef. Kändes positivt och han verkar vara en person som ser personal som en resurs och inte som en kostnad. Bara det!
Efter en förvirrad dag körde jag hem och gick direkt ut och powerwalkade i 45 minuter och sedan har jag lyckats tvätta två maskiner tvätt, fyllt och tömt diskmaskinen, lagat middag och haft ett telefonsamtal med sönernas äldste kusin, som ringde och förvarnade om att han tänker vara med i Allsång på Skansen när det har premiär den 26 juni. Så vi inte bokar in något den kvällen för han tänker se till att synas i TV. Något jag är övertygad om att han kommer att se till att lyckas med...En kopp kaffe till "Drömmen om landet" - lika förundrad varje gång över Stockholmarnas förvåning över att det kan vara stressigt även utanför tullarna - och nu är det snart dags att gå och lägga sig.
Tänk att det var detta jag längtat efter! Men det känns skönt att vara tillbaks på banan och på onsdag ska jag övertyga min läkare om att mitt upplägg med heltidsarbete kommer att fungera alldeles utmärkt.
Min nye chef frågade varför jag inte lydde läkarens inrådan om deltidssjukskrivning. Mitt svar blev: "Det märks att du inte känner mig...".
Lika bra att han får en inblick i vad som väntar honom! :-D