Avundsjuka - dagens kackerlacka

Ännu en fantastisk vinterdag med sol, knallblå himmel och gnistrande snö (fläckvis...). Kallt som bara den, men i lä från vinden kunde man känna solvärmen och faktiskt förnimma den vår som komma skall. Efter att ha sett flera hundra vildgäss på väg norrut i början av veckan så trodde jag att det var vår på väg, men vad man kan bedra sig! Min promenad idag varade 90 minuter och var riktigt underbar. Med extra strumpor, extra vantar och underställ håller man sig varm - tji fick ryssen! Kände hur jag längtar efter att kunna dra igång joggingsäsongen och hoppas att det är ett sundhetstecken. Det är så härligt att snöra på joggingskorna och ge sig ut och springa - en nästan sakral upplevelse. Tills träningsvärken slår till...Men det är något otroligt stärkande, och då menar jag i mental bemärkelse, att låta benen förflytta kroppen samtidigt som själen är någon helt annanstans. Man lyckas inte hamna i det tillståndet varje löparrunda, men när det sker är det ett stort WOW. Det har jag aldrig upplevt när jag promenerar.
Däremot tänker jag väldigt mycket när jag vandrar runt nejden. Idag fastnade jag i dödssynderna. Försökte komma på vilka de var, men efter girighet och avundsjuka tog det tvärstopp. Antagligen för att dessa egenskaper är de jag föraktar mest hos mina medmänniskor. Som jag beskrev i inlägget från Fablernas värld, så finns både Girigheten och Avundsjukan som två flaggskepp i min ursprungsfamilj. Hur många gånger har man inte bemötts med orden: "Åh, hur f-n har du/ni råd med det??" i stället för att mötas av glädje och ett "Men så kul att ni har köpt ny bil/ska ut och resa/har målat om köket/köpt ny jacka...osv." Är det verkligen så svårt att dela någon annans glädje att man hellre låter avundsjukan i sin värsta form,missunsamhet,förblinda hela ens väsen? Under min promenad såg jag Girigheten och Avundsjukan som två kackerlackor; lurpassande bakom en golvlist, tisslandes, tasslandes och när ett lägligt tillfälle slår till, rasslar de fram över golvet - vämjeliga varelser!
När jag tänker på kackerlackor, nu är det förstås inte så att jag lite dagligdags tar en funderare över kackerlackor!, kastas jag tillbaka till Qatar där det fanns en hel del dylika varelser och ganska stora var de också, vissa av dem. Ett tillfälle hos slaktaren (vi gjorde annat också!) medan vi för ovanlighetens skull fick stå i kö och vänta, så hör jag plötsligt det för kackerlackan karakteristiska rasslandet över golvet. Jag skummar snabbt av golvet för att se var den befinner sig. En bjässe! Nästan en decimeter lång och med målmedveten riktning. Jag trampar runt lite nervöst, jag hade faktiskt sandaler! och lämnade inte besten med blicken. Kändes som den var alltför mycket pansarvagn för att låta sig stampas sönder av min tunna sandalsula...Det fanns en kvinna i burkha i slaktarbutiken, förutom vi då, och hon verkade inte ha lagt märke till den gigantiska kackerlackan utan fortsatte stirra stint in i väggen framför sig. Vips, och kackerlackan är borta! Den har försvunnit in bland allt tyg i burkhan och jag tror den är kvar den ännu. Kanske inte just DEN kackerlackan, men väl dess avkommor!
För övrigt är de sju dödssynderna dessa: Högmod, Girighet, Vällust, Avund, Frosseri, Vrede och Lättja. Det finns väl ett och annat att säga även om de övriga fem, men det får bli i ett annat inlägg!