Livskris Light 1.0

Jisses, vad tiden rusar fram! Våren är ju passé och försommaren här. Sista maj i morgon...galet! Det känns verkligen som den där larviga frasen "tiden går fortare ju äldre man blir" stämmer. För att ingen ska missförstå så är jag väl medveten om att tiden är densamma, men känslan av att det går undan i expressfart känns lite så där nydanad för mig.

Kan bero på min livskris? Japp, jag har bestämt mig för att jag har en livskris! Ganska skönt faktiskt att ha någonting att haka upp ett kaotiskt inre på, lynnigheter och andra mindre smickrande sidor som pockar på uppmärksamhet... Det är inte åldern som ställer till krisandet - NIX! Håller fortfarande fast vid att det är toppen att vara 50+ och avundas alla som har det framför sig :). Sedan är det inte så jäkla kul när man kommer fram till att OM man ska se till att få någon förändring i sitt liv vill det nog till att det sker ganska snart. Men vad i hela fridens namn vill jag?!? Ett ständigt återkommande dilemma ända sedan jag släppte läkardrömmen när jag gick på gymnasiet och insåg att jag inte skulle få tillräckligt höga betyg. Och före det insåg jag att jag inte skulle kunna bli cirkusprinsessa - möjligtvis inom clownskrået, men i övrigt är mina gracer inom det gymnastiska mycket begränsade. Dessutom lider jag av svindel och det verkar handla en hel del om höga höjder (typ stolshöjd) i den branschen. Så framtiden är alltså dunkel. Å ena sidan kan jag sitta kvar i den tråkiga tryggheten med risk för att bli en av de bittra tanterna eller kasta mig hals över huvudet (har ni tänkt på vilket märkligt uttryck det är?? Hur kommer man på något sådant?) ut i det okända. Om jag hade vågat... Drömma kan man ju :). På tal om roliga uttryck så myntade en av mina totalgalna kolleger följande odödlighet häromdagen: "Han har inte många rockar i fickärmen". Ett idiom som förtjänar en plats bland klassikerna!

Har haft en grymt hektisk period med en massa härliga, inspirerande och energigivande möten. Vänner och släkten i olika konstellationer. Massor med vin...så mycket att jag till lördagens flamencoafton bestämde mig för att dricka vatten. Tanken på vin var ganska vidrig! Ett tag funderade jag till och med på att bli nykterist, men det får ju finnas någon jäkla ordning på universums väsentligheter! Så i morgon är det dags igen. Och sedan följer ett par ytterligare veckor av studentuppvaktningar, middagar och after works. Min lever lär vara härligt vinmarinerad lagom till första semestern. Tänker semesterträna lite redan nästa vecka då jag bara arbetar tre dagar, men jag ska faktiskt börja cykla till jobbet från måndag - ca 12 km enkel resa. Precis lagom, men det lär tära på latmasken. Hoppas nu att det inte blir alltför trist väder. Regn och blåst kan ta udden av den bästa av intentioner. Blir det för hemskt får jag väl köra den dagen. Man kan ju ändra sig...

Nä, men jag drömmer väl vidare om vad jag ska bli när jag blir stor. Förresten! Borde inte drömprinsen snart dyka upp i en tjusig sportbil?! Och sedan åker vi iväg in i en magisk solnedgång. DUNS! Där föll jag i golvet - dessa drömmar! Och mardrömmar...

Vad ska man säga?

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta åt mänskligheten!

JA! Jag har en blogg. En blogg som inte är kopplad till mitt namn, min yrkesroll eller arbetsplats. En ganska anonym liten petitess i mediabruset. Skriver jag nytt inlägg kopplar jag oftast det till mitt facebookkonto, som inte är offentligt, där det inte nämns VAR jag arbetar utan endast avslutade studier och avslutade anställningar. Detta av respekt mot nuvarande och tidigare arbetsgivare och för att ge mig manöverutrymme i mitt skrivande. Jag uttalar mig ALLTID som privatperson och anger inte några namn. Tänk att det kan reta upp folk så!

Sist jag kollade upp saken så var Sverige en demokrati med grundlagsfästa regler gällande till exempel yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Lagar som vi ska vara både stolta och ödmjuka inför. I alldeles för många totalitära stater stryps det fria ordet av fega makthavare. Jag låter mig inte censureras! Om någon känner sig utpekad och trampad på tårna - tough luck! Det kan vara just dig det handlar om. Det kan också vara någon helt annan... Tro mig: det är alls inte säkert att jag har samma intresse för just dig och din person, som du själv har!

Däremot är jag inte ett dugg imponerad av skvaller... Någon av mina "vänner" på facebook har ju uppenbarligen sprungit iväg och berättat för en person,som varken har med mig, min blogg eller facebook att göra, att jag har en blogg. Denna fullkomligt unika nyhet har sedan rapporterats vidare! Vilket nyhetsvärde år 2013 då var och varannan människa har en blogg eller på annat sätt agerar i sociala medier! Naturligtvis har jag mina misstankar mot vem som är huvudskyldig och tänkte först plocka bort folk från vänlistan, men det spelar ju ingen roll eftersom min bloggadress är känd och jag har inte för avsikt att lägga lösenord på den - det är ju detsamma som att låta dessa yttrandefrihetens motståndare vinna. "Den som gräver en grop åt andra...".

Jag har inte för avsikt att börja censurera mig för att inte stöta mig med folk. Det är min blogg, min verklighet och mina ord. Som läsare kan du välja att läsa. Eller låta bli. Jag skriver för min egen skull och visst är det trevligt att folk läser, men ärligt talat är det inte läsarna som är min drivkraft. För mig är det viktiga att jag skriver och mycket läggs aldrig ut i bloggen för att det är alltför privat och personligt. Herregud vad dessa texter kunde ha vridits till av dessa över yttrandefriheten stående väsen!

Avslutar med ett av mina favoritcitat:

2. "Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det." ~ Evelyn Beatrice Hall (ofta felaktigt tillskrivet Voltaire).

   
   

   
   

   
   

Energikick

Tänk att två dagars frånvaro kan ge så otroligt mycket energi! Har, precis som förra våren, tillbringat en avkopplande, frånkopplad och otroligt närvarande och kravlös helg i Burg. Vi åkte ner tidigt i går morse, shoppade lite (Skor är faktiskt livsnödvändigt och dessutom lite av en tradition. Åker jag till Tyskland på våren så handlar jag skor!) och anlände till Hotel Bene vid 14-tiden. Vi hade köpt med oss mackor som vi åt vid havspromenaden. Lite störande var ett tiggande gräsandspar, men precis som med alla andra tiggare så valde vi att ignorera dem. Efter en Bitburger på vanliga haket, så tillbringades resten av eftermiddagen på balkongen. Fantastisk utsikt över en glittrande vik med massor av segelbåtar, ett väldigt gott Ripasso i glasen och härligt solgass kunde det inte bli mycket bättre. Middagen avnjöts i restaurangen på hotellet. Mycket mör och fin fläskfile', en krämig risotto med gorgonzola och krispiga sparris på en bädd av hibiskussky. Fantastiskt gott med ett glas rött till! Creme bruleen som vi spetsat in oss på till dessert beställdes aldrig, eftersom vi var totalt proppmätta. Tyskarna kan det där med rejäla portioner! Efter en mycket god natts sömn vaknade vi till måsarnas skri, vågor som slog mot stranden och en tjutande vind. Jippie, tänkte den sjösjuka typen - INTE! Efter en fabulös frukost tog vi en timmes promenad längs havet och checkade sedan ut strax före 11. En snabb vända in på Calles i Burg där den storaanstormningen inför alla kommande studenter troligen varit tosdag-lördag för det gapade tomt på en del hyllor, bland annat var det nästan helt slut på allt mousserande vin. Jag fick mina vinboxar, ölflak och ciderflak åtminstone. Väldigt lätt att dras med i köphysterin som råder i dessa alkoholens tempel. Vi handlade till ytterligare en student, så bilen var ganska välpackad när vi tuffade ombord på färjan norrut. Undrar hur mycket extra dessa färjor väger på vägen till Sverige jämfört med när de kör till Tyskland. Vi var ju alls inte värst lastad. Och körde inte med släp... Jag kan äcklas av all den mängd alkohol som förs över gränserna. Det är inte konstigt att fler och fler blir nykterister i den yngre generationen. Har man sett sina föräldrar och deras vänner konsumera dessa mängder under ett par sommarmånader skulle nog jag också välja att bli nykterist. För vin är väl egentligen fruktdryck? Definitivt inte destillerat och om det har jäst är det vinäger och då dricker man det ju inte. Eller är jag fel på det?! ;)
Så himla härligt att bara vara borta över natten och komma hem fulladdad med energi! Får se om det varar fram tills i morgon. Låång vecka nu efter de två senaste helgveckorna. Skulle definitivt inte ha något emot att vara ledig åtminstone en dag i veckan, men ser inget sätt att finansiera det på. Låter så bra att man ska förverkliga sina ide'er och inte låta sig slås ner av ekonomiska skäl. Vem talar om det för banken när jag inte har råd att betala räntor och amorteringar?! Lev din dröm... I wish - tro mig! Men det är väl säkert så vist ordnat att så länge man håller sina drömmar vid liv och hoppas att det någon gång ska gå i lås, så håller man även hoppet om liv levande. Hobbyfilosofen talar!
Denna veckan ska således uthärdas med FEM långa arbetsdagar, frisören ska besökas, på torsdag är det dags för Trollflöjten och på lördag är det 22-årsfirande för äldste sonen.
Lever efter mitt motto: denna dagen är också mitt liv. Energin från helgen kommer säkert att räcka till för roligheter och spontaniteter också under veckan. ALLT BEROR PÅ HUR MAN TAR DET!!

Hommage till våren

Just när världen är som vackrast, den skira grönskan, fåglarnas iver att bygga bo, gryningsljuset som väcker en; eller är det fåglarnas morgonserenad som får en att ta det där fallskärmshoppet ur drömmen?

Just då, just nu!
Längtan efter ledighet, att få en möjlighet att vara i allt detta spirande, hoppfulla gröna naturens under. Bokens skira grönska, björkens tunga hängen och de små, små musöronen till blad som ger tecken om att det är dags att klippa rosorna. Små flitiga bin som torkar vingarna och ivrigt söker efter nektar, brummande humlor - lyckligt ovetande om att de faktiskt inte kan flyga - som klumpigt bumpar in i hinder längs sin vingliga flygsträcka, nymornade nyckelpigor som stolta fäller ut vingarna och med självklarhet tar plats bland pionernas rangliga stjälkar.
Nyfräknade näsor mot solen, vinterbleka bara fötter som tar sina första trevande och skavande steg i de nya vårskorna.
De senkomna hoppen om att komma i form för att visa upp sig på badstranden lockar ut folk i joggingspåren.
Uteserveringarna öppnar och de som vill synas syns på inneställena; fast ute. De andra, osynliga, får leta sig till uteställena; i dubbel bemärkelse...

Våren gör något med oss! Det välsignande och livsgivande ljuset och naturens uppvaknande både ger och tar. Å ena sidan är önskan att vara en del av allt detta sinnliga stark, men samtidigt finns det en dränerande effekt. Orkar inte, vill inte (JO!!). Evinnerligen trött på att inte komma loss från alla kvävande och krävande tankar. Det är inte någon lösning att bara prata och tänka. "Om bara" måste vara ett av språkets mest destruktiva idiom. Att känna ensamhet är tärande! En känsla som finns även om vetskapen om stark gemenskap och tillhörighet existerar. Alla negativa tankar till trots så har det varit en fantastisk helg. Vackert väder, härlig havsutflykt i går och trädgårdshäng i dag. Nu väntar tre dagars arbete innan nästa ledighet. Känns hanterbart! Och jag ska ta mig tusan få mina tankar hanterbara också! I sinom tid. När jag slutat älta om det och börjar agera i stället. Tar makten över mörkret och låter ljuset komma in.