Oj, vad jag har varit gnällig den här veckan! En envis förkylning med skrällande hosta flyttade in hos mig i lördags och vill inte släppa greppet. Ledsen mormor - även om jag fick den gratis så är jag inte ett dugg glad! (Min mormor sa alltid att man skulle vara glad för sin förkylning för den hade inte kostat något. Märklig inställning! Men å andra sidan skulle allting gå över när man gifte sig också...och inte stämde det heller!). Börjar förstå hur männen känner sig när de har en rejäl förkylning...;-)
Nåväl, detta är ju sista veckan på min alldeles för långa sjukskrivning och jag tror aldrig att jag har längtat så till jobbet någon gång. Är inte det ett sjukdomstecken förresten? I dag var jag hos distriktssköterskan för att kolla blodtrycket. Jag har varit så ordentlig med mina promenader och de ska ju vara en sak som är blodtrycksfrämjande. För en månad sedan så hade jag 155/90 och nu var det 145/100. Känns konstant och bra på något sätt, men jag förstod att sköterskan inte riktigt delade min åsikt om heltidsarbete från och med måndag. Nu ska Snyggo Läkaren ringa mig i morgon för telefonkonsultation. Tränar hårt på mina argument för jag har inte råd att leka hemmafru längre och dessutom mår jag ännu sämre psykiskt. Undrar om han är beredd att gå in och stötta mig ekonomiskt? Eventuella motprestationer kan diskuteras... ;-)
Alla moraltanter/farbröder: Det sista var ett skämt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar