Lyckofilosofins baksida

Ni har väl alla läst eller åtminstone kommit i kontakt med alla dessa självhjälpsböcker som finns i alla upptänkliga genrer: höj din självkänsla, träna dig i form, affirmativ viktminskning och så vidare. Säga vad man vill, men författarnas fantasi är beundransvärd och vårt sökande efter quick fix till lyckan är både sorglig och patetisk. Artikelns budskap var att det inte finns några snabba lösningar eller enkla genvägar till lycka och hög självkänsla. Är det förresten synonymt? Blir man lycklig av hög självkänsla eller får man högre självkänsla om man är lycklig?
Det går inte att skilja självkänslan (den du är) från självförtroende (det du presterar). Det är som att bygga ihåliga luftslott och lägger de facto hinder i vägen för att du ska kunna arbeta fram till en stabil och bra självkänsla. Forskning i USA tyder på att fokus på självkänslans betydelse snarare kan sänka den. Psykologiforskare menar att vårt ständiga jagande efter självkänsla stressar oss och gör oss olyckliga. Självkänslan uppstår i förhållande till oss själv och till vår omgivning. Vår kamp efter självkänsla och lycka blir ett stort personligt misslyckande om vi inte klarar av att leva efter dessa, i många fall, hemmasnickrade metoder och teorier. Det krävs ett hårt arbete och är en lång process att få en stabil självkänsla. Acceptera att vi inte alltid mår bra! Det gör inte alla andra heller, även om man skulle kunna tro det när man läser statusuppdateringar på Facebook, Twitterinlägg, bloggar, instagram och allt vad de sociala medierna nu heter...
Vi måste lära oss att identifiera vad som är viktigast i livet för oss själva och träna oss i att bli bättre på det som vi lägger stor vikt vid. På så sätt hamnar kompetens och självkänsla i synk med varandra! Lättare sagt än gjort skulle jag vilja säga. Jag har en personlighetsdefekt som gör att jag ofta kan fastna i att prestera för presterandets skull. Men inte sjutton gör det mig lycklig! Jag ska på allvar försöka bryta mig loss från lyckofilosofernas bojor och vår tids fixering vid ytlig framgång. Good enough IS good enough!

Två steg fram och ett tillbaka...

Jag är nog inte riktigt klok...En vecka kvar på min semester, som har varit lång, avkopplande, social och alldeles underbar på många sätt - ändå känner jag redan i dag den söndagsångest som kommer att infinna sig om en vecka. GALET! Och jag som alltid brukar, lätt irriterad råda folk att inte ta ut bekymren i förtid - de kanske inte ens uppkommer. Så mycket enklare att ge goda och välbetänkta råd åt andra än att leva efter sina egna deviser...
Lördagen bjöd på ännu en solig och varm dag, som man egentligen borde ha vigt åt stranden. Vi hade kräftskiva här på kvällen, så det var ju en del att fixa under dagen och dessutom hade jag de hantverkare som ska renovera mina badrum på besök för att jag skulle introduceras för en av medarbetarna, som ska arbeta första veckan då den ordinarie är på semester. Blir säkert bra och det ska bli så skönt att få båda badrummen åtgärdade nu i höst. Mycket pengar, som alltid när det är våtutrymme, men med tanke på att det i princip inte har gjorts något åt dem sedan huset var inflyttningsklart 1976 så kan ni ju tänka er att det är ett överakut behov. I morgon ska jag försöka leta mig fram till kakelföretaget där jag har får rabatt och sedan blir det besök på byggmarknader i närområdet för att hitta "inredningen". Roligt, men lite jobbigt att fixa alla beslut på egen hand. Undrar om den känslan någonsin kommer att försvinna?
Min glädje över att solpanelen var lagad och fungerade höll till i går förmiddag. Min granne och jag satt och pratade i köket när det plötsligt började banka och slå något otroligt i uterummet. Vi rusade ut och ganska snart insåg jag att det var systemet som levde rövare. jag stängde av solpanelen och efter en kort stund slutade bånkandet. Lät som alltihop skulle explodera! Jäkla tur att jag inte låg och solade på stranden för vem vet vad som kunnat hända. Läskigt! Solpanels-Nissarna ska ändå komma hit i morgon och fixa det sista så mina planer är att sms:a vad som hände och sedan fly fältet. Icke att jag tänker vara hemma när de kommer - fixar inte Hopp-i-land-Kalles äckliga uppmärksamhet - tvi... Som tur är har jag tänkt gymma i morgon eftermiddag, så jag stannar där tills det är dags att hämta hem mina hårt arbetande söner. De får köras till jobbet i morgon eftersom jag behöver bilen under dagen. I-landsproblem? Japp!
Får försöka vila i vetskapen om att jag faktiskt har tagit tag i problemen och satt stenar i rullning och att allt kommer att fixa sig i slutändan: min elnota kommer att sjunka från dagens ca 40 000 kr/år till ca 12 000 kr/år och mina tjusiga välkaklade badrum kommer att skina och gnistra så det kommer att behövas solglasögon för att inte bli bländad när man stiger in i dessa naturbehovens tempel! Och att denna sommar och semester varit den bästa på många år!
Förresten tror jag att kräftskivan blev lyckad! Mycket snapsvisor, en pigg och alert lekledare som höll oss i rörelse, goda kräftor, god kantarell-och ostpaj, god dessert och många glada skratt. En sommarkväll, som höll sig varm till åtminstone kl. 3 när jag kom i säng. En kväll att minnas en regnig dag i november!

Sommar, sommar, sommar...!

Vilken fantastisk sommarvecka vi har haft! Långa, heta dagar på stranden, bad (och det är kryss i taket när det gäller mig!), varma sköna kvällar och mysig samvaro med goda vänner och fina familjemedlemmar. I onsdags spontan möttes vi på Lomma Beach vid 19.30 tiden - vi hade med oss pizza, vatten, läsk och vin så klart! Underbar kväll med härligt kontinental stämning. Tyvärr skulle majoriteten, det vill säga alla utom jag :) upp och jobba nästa dag, så vi bröt upp strax efter 22. Då hade vi sett en magisk solnedgång över ett spegelblankt Öresund och den där härliga känslan av att frysa lite grann efter en lång dag i värme infann sig. Nöjd och lycklig kröp jag i säng med en förundran över varför jag inte gör det oftare?!
Även denna dag har varit fantastisk, men jag kände mig så mätt på strandliv så jag stannade hemma i min trädgård i stället. Förmiddagen ägnades åt shoppingen - lönedag... En ny solstol från Fina Butiken (ibland får man unna sig), en skrivare som enligt yngste sonen verkar "helgrym", och dessutom hade jag turen och lyckan att hitta en Desigual klänning, som jag spetsat på sedan i våras men tyckt var för dyr, på rea med 70%!! Lycka - 287 kr känns verkligen överkomligt! I morgon är det dags att återuppta traditionen med kräftkalas för familjen, så det har inhandlats en hel del mat och de drycker som dessa små, ganska fula, små djur kräver.

Vi hade min mans Doha chef på besök i slutet av 1980-talet. Bipin är från New Dehli och när han skulle komma ville han bli bjuden på något typiskt svenskt så naturligtvis bjöd vi på kräftor och lite sill till förrätt. Hans skeptiska min när han såg vad han förväntades äta var obeskrivlig! Vi var djupt imponerade av att han faktiskt smakade en kräfta, men han undanbad sig flera och frågade om vi var medvetna om vad dessa "spindlar åt där de växte". Sillen var inte heller någon större favorit för honom, men det var ändå mer positivt. Kulturkrockar gifter sig inte alltid med de kulinariska upplevelserna!
Nu ska det laddas för OS- invigning och spaning efter vår svenske fanbärare; Rolf-Göran Bengtsson - vi gick i parallellklasser på högstadiet och det var nog ingen av oss som förstod att vi hade en sådan talang bland oss. Killar som håller på med hästar är ganska tystlåtna om sitt intresse när de är i tonåren...

Jag tror, jag tror på sommaren!

Äntligen sommar! Vi har haft några fantastisk timmar på stranden i dag, mina två väninnor och jag - härligt att höra havets svall och låta sanden rinna mellan tårna, ducka för skränande fiskmåsar och känna obehaget att sola ryggen. Jo, det är visst förenat med stort obehag! Obekvämt, varmt och jobbigt. Märkligt för detta fenomen är något som kommit med åren. Jag har gjort en väldigt ovetenskaplig empirisk forskning på detta och av tillfrågade säger 100 % samma sak: "jag solar ryggen för att jag måste". Min egen baksida är alltid flera nyanser ljusare än framsidan och det beror inte på att jag har sämre pigment på rygg och "bakben", utan det har helt enkelt åsamkas av ren och skär obekvämlighet.
I morgon ska det härliga sommarvädret fortsätta, några grader varmare och förhoppningsvis något mindre blåsigt, även om det är nyttigt med naturlig peeling aka sandblästring.
I morgon ska jag, hoppas jag, även kunna njuta av timmarna efter stranden. I dag kom nämligen min beundrare, den jovialiske Hoppiland-Kallen som jag skrivit om tidigare, tillbaka... Han och hans chef (som är en mycket trevlig och korrekt kille) har äntligen lyckats laga min solpanel. Så himla skönt! Felet var att den pajasen som installerat anläggningen inte dragit åt gängorna ordentligt och i takt med att trycket i panelen ändrats så har det blivit läckage. Gissa om jag är glad att det inte var något mer komplicerat fel! Inte minst med tanke på att detta jobbet tog 6,5 timmar - de var här mellan kl. 14 - 20.30! Hela min planering rasade som ett korthus; ingen träning och inget Citygross. Avskyr att ha hantverkare här eftersom jag känner mig helt förlamad av overksamhet! Och det blir ju inte bättre av att en av dem följer varje rörelse med trånande blickar och försöker etablera kontakt med käcka kommentarer. Jag var riktigt otrevlig och kopplade bort all charm, men inte ens det bet på honom. De ska komma tillbaka och rätta till plåten och dessutom fylla systemet med glykol; nu är det bara vatten som cirkulerar. Får försöka vara hemifrån när de kommer nästa gång...
Är helt uppfylld av en massa idéer som snurrar i huvudet och det känns superbra. Första meningarna i mitt bokprojekt är skrivna och jag har planer på att anmäla mig till en del distansutbildningar. Nu jäklar ska förändringarnas vindar blåsa och livet ska LEVAS och fyllas med godsaker! Ågren har jag nästan blivit av med och Luther är allt mer diffus i konturerna - gillas! Tänk bara att en kontrollfreak som undertecknad inte har haft en klocka på sig sedan semestern började :)

Grannirritation!

Jag säger det direkt: våra grannar diagonalt är en social sanitär olägenhet! När de är ute i trädgården går de flesta av oss andra in. Deras ljudnivå är förfärlig, deras dialekt outhärdlig och dessutom kan de inte säga en mening utan minst en svordom. Förstår inte hur två människor (deras barn har flyttat hemifrån och har numera egna barn) kan vara så otroligt bittra och ständigt missbelåtna! Just denna eftermiddag har två av barnen med familjer varit hemma och trädgården känns som ett minerat område. Det är bara tillsägelser till barnen: "Gå inte där!", "Akta faffas/måfförs blommor!", "ANÄ, gå ente in nu igen!", "Sitt still!", "Sitt ente där!" - ja ni förstår nog vad jag menar. Som respektive hade jag totalvägrat gå dit och definitivt inte utsatt mina barn för det! För någon sommar sedan fick ett av barnbarnen en vattenpistol och på fullt allvar kunde de inte förstå att all hans glädje, (han verkade vara runt tre år) försvann i takt med deras tjat om att han inte fick spruta mot sina fötter, eller på blommorna, eller på sin syster, eller på stenarna... Varför köpa en vattenpistol om den inte får användas?
När vi skulle flytta till ett villaområde hade jag stora farhågor och enorma fördomar. Dessa grannar uppfyller fortfarande allt med råge! Vi tog ut en liten upplåsbar pool till äldste sonen för att han skulle få bada - de plockar fram en stor otymplig historia som det tar evigheter att fylla och tvingar sedan sina tre ungar; då i nedre tonåren, den yngste kanske 9 år, att bada.
Vi skulle grilla och tar fram får lilla campinggrill - han drar fram sin klotgrill och ställer mitt på gräsmattan.
Vi klipper gräset med en liten handjagare - han tar fram en motorgräsklippare.
Vi inser att den fjantiga gräsklipparen vi har inte klippte, så min man åkte ut och lånade sina föräldrars sprillans nya Flymo - det stressade honom, så i vanmakt slet han fram en jordfräsare med (tror jag) en tvåtaktsmotor, som han bara brummade lite med för att vi skulle förstå att han var värstingen i grannskapet.
Frågan är om det mest pinsamma ändå inte var när vi var nyinflyttade och hälsade på dem över häcken - en häck som numera är både hög och ogenomtränglig - och de presenterade sig som lärare och chef på Verdexa... Hon jobbade visserligen på skola, men som timanställt köksbiträde och han var någon lagerkille på Verdexa. Pinsamt är bara förnamnet. Jag har slutat hälsa på dem efter att de gick in till en av grannarna när deras adoptivson var ensam hemma en helg och talade om för honom att han "kunde ta närmsta bananbåt hem till de jävla aporna där han hörde hemma". Har en och annan idé om vart jag skulle kunna tänka mig att skicka dem...
I eftermiddags hörde jag följande konversation mellan dem:

Dotter, ca 30 år: "Så mycket vinbär!"
Svärson: "Vinbär?"
Dotter: "Ja, de röda bären är väl vinbär?!"
Svärson: "Det är väl lingon???"
Granngubben: "Nä, lingon växer på små buskar i skogen!"

RIDÅ!

Mödrar och deras döttrar...

Under vår semestervecka på Kreta fanns en massa tid för funderingar och reflektioner. En sak som var väldigt påtaglig var det märkliga förhållande, som oftast uppstår mellan mor och dotter i de familjer där det även finns minst en son. Vi låg intill en norsk familj på stranden; mamma, pappa, dotter i 18-20 årsåldern och en son, något år yngre. Under den veckan höll jag på att bli galen på mamman!
Dagarna fortlöpte i princip som följer: mamma och dotter kommer till stranden och mamman börjar ställa solstolarna i "rätt riktning" i förhållande till solen - dottern tittar på. Dottern lägger sig ner på rygg, knäpper upp bikiniöverdelen - mamma kastar allt hon har för händer och smörjer in dotterns rygg. Mamman lägger sig ner - dottern ska vända på sig - mamman kastar sig upp och knäpper hennes bikiniöverdel. Dottern behöver något på rummet - mamma springer iväg och hämtar. Mamma har lagt sig ner och börjat läsa - dottern har trist/är varm - mamma kastar sig upp för att följa med på promenad/bada i poolen/bada i havet. Dottern ligger på magen och kan inte nå sin keps - mamman, som har mycket längre till den, kastar sig upp och hämtar kepsen. Mamma återvänder till solstolen, lägger sig tillrätta och fortsätter läsa - dottern ska vända på sig - mamma kastar sig upp och knäpper bikiniöverdelen. Detta fortsatte i all oändlighet flera gånger om dagen under en hel vecka. Vid två (2) tillfällen såg jag henne bry sig om sonen: en gång när han hade somnat så la hon en keps över hans huvud och vid ett tillfälle smorde hon in hans solsvedda rygg.
De är på intet sätt unika. Jag har sett detta på nära håll vid flera olika tillfällen. En 21-åring som inte klarar av att äta grillspett eller hämta servetter själv - mamma rusar. Tjejer som anses vara vuxna nog att åka på utlandsresor till riktiga hålligångställen, men inte "klarar" av att ta sig hem efter fester utan det ska hämtas och lämnas. Det finns allmänna kommunikationer och missar man sista bussen/tåget får man väl kosta på sig taxi?! Vad som faktiskt är mest slående är att all statistik visar att det är "farligare" att vara ung kille om man ser till oprovocerat våld och misshandel. Utgår kvinnor automatiskt från att deras söner kan försvara sig? och att man inte behöver oroa sig för dem? Jag är medveten om att jag generaliserar väldigt grovt, men jag tror faktiskt att kvinnor har svårare att klippa navelsträngen till en dotter än till sonen. Kan det vara så enkelt, men ändå komplicerat, att mamman ser sig själv i dottern och på så sätt tror sig vara ungdomligare? Precis som pappan många gånger låter sonen ärva deras egna idrottsambitioner, misslyckade eller inte? Jag har inget svar, men jag tycker att det är väldigt anmärkningsvärt! Både att vissa kvinnor håller på med detta uppassande på döttrarna och att döttrarna accepterar det! Jag hade blivit tokig ganska snabbt...

Outgrundliga möten

Sitter just nu och dricker mousserande vin och käkar jordgubbar - ensamromantik :). Killarna återupplever sin barndom (?) och har beslutat att ägna helgen åt lan hemma hos en kompis. Skönt! Betyder att jag slipper laga mat två kvällar...
Det märkliga sommarvädret fortsätter - ömsom sol, men oftast regn. Hela dagen igår satt jag inne och läste Michael Connelly Prövningen. Kvällen tillbringades på en pizzerias uteservering; kallt som sjutton men är det sommar så är det! Vi flyttade in efter ett par timmar och vid 22-tiden kom servitören och frågade om vi ville ha något mer för de skulle stänga...för en timme sedan, Vi kände oss lite dumma, men frågan är varför de var så försynta och inte sa något tidigare? När jag var i den branschen hade jag inte låtit någon sitta kvar med det lilla vi bidragit med till kassan, varsin pizza och varsin öl. Trevlig kväll med många härliga skratt och en massa livskunskap - tack för det Helene och Carina! Idag kände jag ett uppdämt behov av att se något annat än mitt hem och den mörka horisonten, så jag åkte helt resolut in till Lund och strosade ett par timmar. Skönt att bara vandra runt planlöst och utan något egentligt ärende. Träffade en del semesterfirande kolleger och njöt av att studenterna har åkt hem. Lund är en fantastisk stad - lika härligt som det är att få ha staden för sig själv under sommaren, lika underbart är det när den lever upp i slutet av augusti. Plötsligt gick jag rakt på min förre tandläkare och blev så lycklig! Galet, jag vet, men jag har gått till honom sedan jag var 18 år och när han på grund av häsloskäl beslöt sig för att sälja sin praktik för två år sedan blev jag jätteledsen. Att byta tandläkare är inte det lättaste och H och jag har under alla år haft en fantastisk relation. Hans efterträdare är duktig på alla sätt och absolut inget dåligt alternativ, men den jargong H och jag har haft kommer jag aldrig att få med någon ny tandläkare. Han berättade att han arbetar två dagar i veckan på hustruns praktik och att jag var varmt välkommen dit för minsann, han saknade mig! Om någon för tre år sedan skulle sagt att jag skulle bli så upprymd av att träffa min tandläkare hade jag bara skrattat och tyckt att de var helknasiga :).
Strax efter lunch klarnade det upp och jag åkte hem, åt lunch i uterummet, började läsa Ann Rosman Mercurium och efter en stund drog jag på mig bikinin och la mig i solstolen. Somnade så klart, men vad gör det! Semester ska ju vara avkopplande. En blank helg ligger framför mig och nästa vecka är fylld av sociala aktiviteter. Hoppas, med positiva affirmationer, på sol och värme!

Fånga dagen - även om det regnar...

Herregud vad jag är trött på allt väderprat! Ja, det är väldigt regnigt och småruggigt, men vi kan ju inte göra något åt vädret i alla fall så det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Nu kan jag höra alla som hojtar om att det är lätt för mig att säga så, som har varit i väg en vecka, men faktum är att många av väderklagarna faktiskt tillhör en priviligerad grupp som varit på minst en solsemester det senaste året. För min del är det 1,5 år sedan senast och före resan till Lanzarote var det åtskilliga år...Så, jag tycker att jag var "So totally worth it!". Kretaresan ska det bloggas om framöver - idag blir det bara ett kortare inlägg.
Vad gör man då när vädrets makter inte är oss nådiga? I söndags, en underbar sommardag (jo, de finns men det gäller att man fångar dem!) låg jag i min solstol och filosoferade. När solandet blev för arbetsamt påbörjade jag en förtjusande deckarserie om två aparta och mycket omaka väninnor. Svinhugg, Svartvinter och Spinnsidan skrivna av Marianne Cederwall - läs dem! Du har garanterat roligt de timmar det tar att plöja genom dem och vips har en regnig dag förvandlats till ett rent nöje. Denna dag har jag inte läst mer än dagens världsblad till frukostkaffet och efter dusch och lite plockande bestämde jag mig för att ta mig an ett av mina många oavslutade projekt. Medan andan och lusten höll i sig åkte jag till Byggmax - detta manliga eldorado - och gick världsvan in och köpte en stor hink med vägspackel. Väl hemma "spottade jag i nävarna" och skred till verket. Sista väggen i mitt sovrum är nu bredspacklad, i morgon ska den slipas och spacklas en gång till innan det är dags att rolla på den vita väggfärgen. En ställtid på drygt ett år för att komma loss och påbörja avslutandet av väggarna i ett sovrum - är jag knäpp eller?!
En annan trevlig sysselsättning är att planera fester och after works, gå på konstutställningar (jag tänker inte missa Irving Penn på Moderna museet i Malmö), besöka museer, turista i närmiljön, kolla på dvdboxar (tar jag mig aldrig tid till annars) eller helt dekadent sätta igång en film mitt på blanka eftermiddagen...
Häng inte läpp över vädret! Livet är fullt av möjligheter och varje dag som slösas bort för att det är "fel" väder har du förbrukat på fel sätt.
Strunt i väder och vind - ta på dig lämpliga kläder och låt det regna på din kind! :)