torsdag 31 januari 2013

Minnen - sant eller falskt?

Det tycks vara inne med självbiografier och självbekännelser; både från etablerade författare och de som hoppas på genombrott. Krävs det inte ett väldigt mod att utelämna sitt allra innersta på det sättet? Minnena är ju dessutom flyktiga och ändras i takt med att man blir äldre och får andra erfarenheter. Många minnen delar man ju dessutom med andra, som ofta inte alls håller med om att det skedde på det sättet, var han som sa det, väggen var gul och inte grön och så vidare. Hur ska man hitta någon form av sanning i detta? Går det överhuvudtaget?

Om jag tittar tillbaka på mitt eget liv så är det inte så väldigt många minnen som finns kvar från min barndom och skolålder. Jag minns brottstycken; min första skoldag då jag vägrade låta mamma gå hem för jag var så otroligt rädd för alla hemska ungar som bodde på andra sidan parkeringen. Mycket tuffare än jag var de - allihop! När mormor skjutsade mig på sin pakethållare till skolan när jag bröt ett ben i foten och var gipsad, men jag minns inte hur gammal jag var. Kanske det skulle vara nyttigt att sätta sig ner och försöka få minnena att komma till sig? Något kan man väl lära av dem...

Min självbiografi hade varit fylld med feghet (jo, jag är ganska feg när det gäller fysiska aktiviteter, rädd för att skada mig och sådant larv) och kantats av dödsfall. Alls inte så upplyftande med andra ord, så det är lika bra att jag inte försöker mig på en sådan navelskådande verksamhet. Får gallra bland mina minnen och nogsamt väga för- och nackdelar innan jag skriver om dem :-)

Fortfarande inte helt frisk - väldigt drygt! Eftermiddagen har tillbringats i soffan med datorn och film. Den franska pärlan Amour - så gripande, så välspelad och så sorglig om åldrandet och hopplösheten när det inte längre finns något kvar mer än väntan. Därefter kastade jag mig över Hope Springs där Tommy Lee Jones och Meryl Streep som vanligt gör fenomenala rolltolkningar som uttråkade gifta. För att försöka reparera sin relation skriver hon in dem på parterapi. Väldigt bra film, om än betydligt ytligare än den franska pärlan. Själv blev jag otroligt vemodig till sinnet och har suttit och tyckt synd om mig en stund. Hur blir det för mig när jag blir gammal? Det är ju inte självklart att det finns någon som tittar kärleksfullt på en då...eller någon som vill gå i parterapi...

Får gaska upp mig med en kanna te och Antikrundan. Lite lagom sysselsättning en ensam torsdagskväll. Antikrundan får mig alltid att le - åt ett minne: min yngste son var runt 6 år (tror jag) och undrade på största allvar om vi inte kunde ta med hans gammelmormor till Antikrundan för hon var det absolut äldsta han visste. Vet inte om han hade planer på att sälja henne om värdet blivit tillräckligt högt...

onsdag 30 januari 2013

Mitt årshoroskop

Skorpionen 2013


"Året i korthet: Ett roligt och romantiskt år med massor av upplevelser. Mot slutet av året kan det mycket väl hända saker med din karriär också, men det är nöjen, fritidsintressen, resor och relationer som du satsar det mesta av ditt krut på i år. Att knyta nya kontakter kan dessutom bli väldigt lönsamt på sikt."

Sorterade bland lite papper och hittade då mitt årshoroskop enligt Aftonbladet. Bara det att det kommer från denna sanningsägande tidning borgar för god kvalitet och hög sannolikhet! Ett år till att harva på med mitt trista jobb, men sedan ska det tydligen hända grejer! Det jobbiga är ju att man säkert måste agera själv också. Våga göra val och inriktningar - think outside the box och allt det där. Känns som jag varit i en skyddad verkstad alltför länge. Så pass länge att min självkänsla börjar påverkas och att jag börjat tvivla på min egen förmåga. Här finns det att jobba med!

"Pengar och jobb: Ekonomiskt blir det ett bra år. Det går åt en hel del pengar på alla äventyr men du får ändå slantar över tack vare smarta affärer och ren tur. Under andra halvan av året börjar det också se riktigt ljust ut på jobbfronten. Du är övertygande, förtroendeingivande och försedd med perfekt tajming."

Låter ju kanonbra! Jag har alltid förespråkat att pengarna ska rulla - man kan ändå inte ta något med sig dit man, i sinom tid, ska. Även om jag nu ska starta en ny karriär (med förhoppningsvis hög lön och glamourvarning) så gör jag mig inga illusioner om att jag någonsin kommer att få högre livslön än mina söner. De är smarta nog att se till att skaffa sig utbildningar i den "hårda" sektorn.

"Singelkärlek: 2013 blir ett härligt år. Inte helt utan magplask visserligen men det stör dig inte. Det är betydligt viktigare att du får vara ljuvligt kär och att du kanske hittar någon som du kan tänka dig att satsa på lite senare. Eftersom du är lekfull och gillar att flirta väntar du helst med att bli seriös."

Nu jäklar! Här är ett utvecklingsområde må jag säga. Antar att denna mystiska man inte lär knacka på min ytterdörr... Även om jag faktiskt hört förstahandsinformation om att man funnit sin man på detta sätt. Han var en hantverkare som knackat på fel dörr; en dörr som visade sig vara alldeles rätt i andra avseende. Och vem säger nej till en riktig Handyman... ;)

"Resor och nöjen: Ett oerhört underhållande år. Antingen blir det många och långa resor eller också väljer du att satsa på ditt sociala liv på hemmaplan. Särskilt många mysiga kvällar hemma i tevesoffan blir det inte, du sitter hellre och pratar med intressanta människor. Du hamnar i centrum för allas uppmärksamhet."

Nu sätter jag ner foten! Jag tänker ägna mig åt både resor och samtal med intressanta människor. Startar ju årets första resa på lördag - mot Sälen. Lämnar äldste sonen hemma och det ger mig alltid sjuk ångest att inte ha full koll på mina små kycklingar JA! Jag vet att de är vuxna och kan klara sig alldeles utmärkt utan mig! Torsdagarna på Gästis ska värnas och jag vill ha många och långa härliga middagar med vänner och familj.

"Bra att satsa på: din tävlingsinstinkt är en bra kompass i år. Utmaningar passar dig, särskilt sådana som leder till nya kunskaper. Det är ett bra år för sport också. Om du inte tränar regelbundet så är det dags att börja nu. Februari är en utmärkt startmånad, i januari är det bättre att ta det lugnt."

Tala om huvudet på spiken! Tävlingsinstinkt trodde jag inte att jag hade någon, men februari är definitivt en bättre träningsmånad än januaris virusträsk. Kanske jag ska börja med italienska? Och få en galet snygg och romantisk italienare till lärare, som faller likt en fura när han får höra mig tala kärlekens och operans vackraste språk...

"Se upp med: Människor som ber dig om hjälp för ofta. Det gäller i synnerhet släktingar och barndomsvänner som inte respekterar din personliga tid."

Dessa typer ser jag alltid upp med. Med min familjehistoria gäller det att ha ögon i nacken och hela tiden tänka minst ett steg före :-)

Årets superdatum är 26 april, 20 juni och 28 december. Ska bli spännande att se vad som händer då...
Sammanfattningsvis ett bra år verkar det som. Får göra en uppföljning nyårsdagen 2014!

måndag 28 januari 2013

Virusträsket...

Mitt hem har blivit en sjukstuga. Yngste sonen och jag har kroknat i virusträsket. Jäkla trist och definitivt ingenting som jag känner att jag har tid med! Förmiddagen sov jag bort och efter en välbehövlig dusch satte jag mig och läste en stund innan jag började kolla på film på datorn. Hann med på Django Unchained och Life of Pi innan middagen. Hör verkligen inte till vanligheterna att jag sitter och ägnar mig åt sådana dekadenta sysselsättningar som film och serier på blanka eftermiddagen, men när det till och med känns som ett maratonlopp att lägga över tvätten från tvättmaskinen till torktumlaren är det inte läge att göra något mer ansträngande! Men så trött man blir av att inte göra någonting...Och så stressad jag känner mig! Knäppt att man inte har tillräckligt med ro i kroppen att kunna koppla av ens när varje fiber i kroppen skriker av utmattning. Jag som kommit igång så bra med träningen :( och som hade planerat så mycket denna veckan.
Vi åker till Sälen till helgen och med tanke på att det känns som vår ute (det lilla jag kände när jag hämtade in morgontidningen och lite senare under dagen var ute med soppåsen) så undrar jag verkligen hur jag tänkte när jag tackade ja till detta evenemang! Jag åker inte skidor och gillar inte att köra i vinterväglag - 75 mil är ganska långt om det är ren iskana...Tänk så härligt det hade varit med en flygresa söderut i stället...
Jag har märkt att jag ofta blir sentimental och gråtmild när jag har feber (vem behöver en termometer?!) och en stor del av kvällen har jag suttit och ömkat mig. Lika bra att passa på att gråta ut när man kan liksom; jag är så duktig på att bära det inombords och det lär ju inte vara bra. All denna tid man har de dagar man är sjuk! Tid som jag skulle vilja magasinera till de gånger jag inte känner att tiden räcker till. Varför går inte det? Mig veterligen har dygnet lika många timmar alla dagar på året, men just passiva sjukdagar är evighetslånga. Och ännu värre är det om man ligger på sjukhus!
Nu är jag förvisso inte så väldigt erfaren vad gäller sjukhusinläggning; tror det handlar om två gånger och båda tillfällena var för att föda barn, men jag minns att det var eoner av tid som slösades bort fram tills värkarbetet satte igång på riktigt. Önskar att jag hade förmågan att njuta av NUET i stället för att få panik av den tid som rusar förbi medan jag är overksam i någon sorts parallellvärld. Undrar om det är det som är syftet med mitt liv? Att jag ska finna ro och förmåga att vila i nuet? Lyssnade på någon flummig tjej i lördags som talade om att hennes religiösa övertygelse var att vi alla var satta på jorden med ett syfte och vår levnad handlade om att finna detta syfte. Oj, så uppmuntrande det kändes! Jag blev deprimerad vid tanken att ha levt femtio år utan att hitta tillstymmelse till något syfte. Å andra sidan tror jag inte på någon allsmäktig Gud heller. Om det nu har med varandra att göra. Just nu känns det som syftet med mitt liv är att bli av med viruset som gäckar mina celler och återfå energi, lust och glädje.
HALLÅ! Jag ska på skidsemester, gå på After Ski, köra skoter och åka hundspann. Tid att vara sjuk har jag verkligen inte!


Blir så trött...

Blir bestört, förbannad och, faktiskt, konfunderad över alla dessa problem med skola, sjukvård och åldringsvård! Hur har det kunnat gå så här otroligt snett?! Att komma dragandes med att det är Reinfeldts fel eller någon av alla socialdemokratiska partiledare som passerat förbi under de senaste åren är att förenkla problemet. Självklart har den politiska viljan och de politiska incitamenten betydelse för skattefinansierad verksamhet, men jag tror att det lika mycket är ett problem med HUR de politiska besluten kommuniceras och efterlevs i kommunal och statlig förvaltning. Jag har snart tio års erfarenhet av denna värld och kan säga att det blir värre och värre. Första gången jag riktigt upptäckte hur man tänker bland personal var när jag blev tillsagd av mina kolleger att inte vara så snabb och produktiv för då skulle man komma på att det var för många administratörer anställda (!). Tala om att jag blev förvånad! OCH förbannad! Även om jag inte betalade skatt just i den kommunen, så är jag inte så naiv att jag inte tror att denna inställning även råder i den kommun där jag betalar skatt... 
Om man följer med i nyhetsbevakningen och läser eller hör uttalande från en del av dem som blivit tillsatta som chefer för förvaltningar blir man många gånger mörkrädd - dessa hade inte ens kvalificerat sig för anställningsintervju i det privata näringslivet. 
Varför är det så svårt att rekrytera kompetenta och bra chefer till den skattefinansierade verksamheten? Förstår man inte att dessa chefer ALDRIG kommer att anställa underchefer som är kompetenta? Det är ytterst sällan någon har modet och insikten att anställa någon med högre kompetens än sig själv; vem vill framstå som dumstruten? Dessvärre tror jag att vi är på väg tillbaka till de slutna "styrelserummen" där besluten tas uppifrån och oförmågan att implementera förändringar och beslut i organisationen kommer att bli svårare. Ord som delaktighet och medskapande urholkas i takt med att personalen åsidosätts. Så klart att dåligt ledarskap märks även för "brukarna". Skattefinansierad verksamhet ska vara pålitlig och leverera en produkt som är till för eleven, den sjuke och/eller åldringen. 
Målgruppen får aldrig vara CHEFEN!


torsdag 24 januari 2013

Frufridagen

Idag lär det vara Frufridagen - den dagen på året då hemmafruarna fick ledigt från hushållsarbetet. och vad skulle dessa stackars hemmafruar hitta på en ledig dag i januari?! Detta måste vara ett manligt påfund... Själv är jag ju inte direkt hemmafru; även om det faktiskt är en lockande tanke, och det är väl därför det där frufria liksom går en spårlöst förbi - varje år...


På många sätt hade vi kanske behövt den där fridagen, en stressfri dag att bara vara. Jag läste en artikel om att vi i våra upptagna och tidsplanerade liv till och med blir stressade av gymbesök! Är inte det märkligt?
Själv har jag har valt att gymma för att det hjälper mig att varva ner och för att den fysiska ansträngningen förhoppningsvis har en positiv inverkan på mitt blodtryck som har en tendens att vara något för högt. De flesta tycks dock motionera för att gå ner i vikt eller för att få en kropp som de idealiserade, "photoshoppade" kroppstyper vi matas av i media. Att inte vilja, orka, prioritera eller vad som nu är bakomliggande faktorer att inte vilja motionera eller inte motionera lika mycket som alla andra man delar personalrummet med, ger alltså folk dåligt samvete och skapar stress! Jag tror att allt detta pratande om hur mycket och hur tuffa pass man utför dagligen många gånger är lika fejkade om många Facebookstatus. Vi är så otroligt måna om att visa upp den perfekta fasaden och däri ingår ett innehållsrikt liv med snudd på elitträning, noggrann kosthållning och full koll på kalorierna.


Jag har mycket lätt för att inta soffläge och får många gånger tvinga iväg mig till gymmet. Incitament 1: det kostar mycket pengar om man inte utnyttjar sitt årskort och incitament 2: jag sover bättre och blir mer avslappnad och avstressad. MEN det tar en massa tid i anspråk! Mitt hem är inte längre så välstädat, bokhyllorna bågnar av böcker som ska läsas och det dåliga samvetet över alla oringda samtal bara blir större och större. För att få dygnets tidsbalanskonto att gå ihop krävs nog kortare arbetstid eller att man har en "fru" som tar hand om marktjänsten. Tillhör man, som jag, den delen av befolkningen som är ensam om försörjningsbördan är det bara att bita ihop och försöka få tiden att räcka till för både måsten och lustar.



Trots allt är det ju bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete :)

tisdag 15 januari 2013

Grubbeltrubbel

Grubbel, grubbel, grubbel. En god sammanfattning av mitt tankeliv de sista veckorna. Allt detta grubblande har så klart medfört sömntrubbel, så de sista två dygnen har jag sovit sammanlagt fyra timmar. Väldigt lite sömn är det! Även för mig som inte sover så väldigt många timmar per dygn annars heller. Tyvärr är jag inte trött/sömnig. Jag vet att jag borde gå och lägga mig, men eftersom jag troligen inte kommer att kunna somna inom en rimlig framtid, så kan jag lika gärna bli sittande en stund till. Nog för att man hört talas om att man går i barndom igen, men riktigt så gammal känner jag mig inte och dessutom brukar det väl inte handla om att återgå i den övertrötthet som drabbar barn? Eller?
Sömnbrist är en grym tortyrmetod. Än så länge har det inte fått konsekvenser för humöret, men det är väl bara en tidsfråga om det fortsätter. Bäva månde omgivningen! Det finns många anledningar att få raseriutbrott på min arbetsplats :)
Jag har haft sådana här perioder från och till de senaste tio åren och vet att det går över, men det är oerhört jobbigt innan det rättar till sig. Normalt brukar jag vakna strax efter kl. 02, men i går kunde jag inte somna. Ny erfarenhet; icke mindre störig...



Vintern har kommit tillbaks och allt är inbäddat i fluffig vit snö. Tyst, knarrande och magiskt vackert! Drabbas alltid av akuta vårkänslor när julgranen har kastats ut, men det är ju i allra högsta grad fortfarande vinter och får den bara vara kall och vit, så är jag väldigt nöjd!



Godnatt världen! Ska ge the good ol´chap, Uneståhl, en chans att få mig avslappnad. Hans monotona och entoniga röst kan få vem som helst att somna av ren och skär leda!

söndag 13 januari 2013

Sköna söndag!

Vilken härlig söndag jag har haft! Vaknade ganska utsövd trots att jag varit vaken från och till sedan kl. 04. Tog en snabb dusch och åt en lång härlig, om än lite söndagsmedioker frukost i sällskap av ett tjockt Världsblad. Insåg att mina söner och den ena flickvännen med största sannolikhet inte skulle tycka att knäckemackor med pepparsalami var en värdig frukost, så jag lånade sonens bil (min står på verkstad sedan i onsdags) och for iväg och köpte lite frallor och annat smått och gott. Man får hela tiden jobba på sin popularitet! Efter min shoppingtur åkte jag hem och svidade om till gymkläder. Min motivation var inte riktigt på topp eftersom jag hade en molande irriterande huvudvärk, men jag vet att jag brukar må bättre efter en riktig genomkörare och så var det även idag. Latmasken och huvudvärk ska drivas på flykt med hård träning! Dusch och en andra frukost så mådde jag som en prinsessa igen. Resten av dagen har jag legat i soffan under en filt och verkligen NJUTIT! Av min bok Linn Ullmans "Det dyrbara", som jag tror är hennes bästa faktiskt och efter ett par timmar med boken övergick jag till På spåret på svtplay.se. Nu har sönerna dragit iväg på matcher och fixar middagen själv, så jag fortsätter troligen med mina knäckemackor. Varför ändra ett vinnande koncept? Skön, härlig underbar söndag!

När jag späkte mina jultrötta muskler på gymmet tänkte jag på hur många gånger jag fått frågan "Gymmar inte du? Du har ju inte gått ner i vikt?". Jo. Och nej. Syftet med mitt gymmande har aldrig varit viktminskning. Jag fokuserar på konditionsträning och på att stärka rygg och axlar. För att gå ner i vikt måste jag även lägga om min kosthållning och det vill jag inte. Jag älskar mat med smör och riktig grädde, goda viner och gott öl, bröd och ost, choklad, fastlagsbullar och annat onyttigt. Mitt intresse för att göra avkall på livets njutningsfulla frestelser är obefintligt. Livet är för kort för att fokusera på att hitta ungdomens källa. Och, nej! Jag är inte helt tillfreds med hur min figur ser ut eftersom bilden man jämför sig med alltid är retuscherade, avmagrade tjejer i 25-årsåldern, men för att vara en dubbelt så gammal tvåbarnsmorsa utan skönhetsingrepp så tycker jag att jag är hyfsat välbevarad. Och det räcker långt!

lördag 5 januari 2013

Finns det hopp - man undrar...

Två veckors arbetsbefrielse närmar sig sitt slut och det känns så där. Normalt brukar jag gilla när dagarna får struktur och när man kommer in i vardagslunken, men det känns verkligen inte så idag. Kanske jag skulle ha hållit lite hårdare i Luther och Ågren när jag väl hade dem i min hand?!

I dag har vi i alla fall äntligen fått se solen! Underbart att få lite dagsljus och energi. Tog en lång promenad med en väninna och lyckades, trots en brinnande träningsvärk i både kända och okända små muskler, så lyckades jag få undan julen. En och annan hyacint och julstjärna finns kvar, men det är en tidsfråga tills de också åker. En blomsterhandlare kallade julstjärnorna för Jehovas vittnen - har man väl fått in dem och låtit dem sätta sig ner, så blir man inte av med dem. Normalt brukar mina julstjärnor vara döda på juldagen; deras skötsel är alldeles för komplicerad för mina gröna fingrar, men de som köptes till denna julen är ett segt vinnarsläkte...

Egentligen skulle detta handla om något helt annat än en daglig notis om väder och simpelt liv. Jag var nämligen ute igår - på lokal. NYKTER! Ja, jag vet...det är helt galet och ska inte bli någon vana, men eftersom alla mina taxichaufförer befinner sig i Göteborg och jag definitivt inte kände för att ta buss eller för den delen betala taxi, så var alternativen inte så många. Nå, dagens fundering handlar om hur det går till på dansgolven. Jag har säkert tidigare talat om att jag är totalt värdelös på att ragga, vet inte hur man gör helt enkelt! När jag, som opartisk betraktare, står och tittar på spelet som sker på dansgolvet tycker jag det är både beklämmande och sorgligt. Kvinnorna är, snarare som regel än undantag, klädda i kläder som bättre passar på en tonårstjej, överdrivet klängande och glättigt uppåt; så där hysteriskt käckt med ett riktigt löjligt tonläge; och vinglar gärna runt och skvimper med ett glas vin. Männen är inte bättre - långt därifrån! Gärna rejält påstrukna när de anländer och med en inställning att de är alla kvinnors dröm. Ursäkta, men flera av oss tänder inte på kortärmade, skrynkliga rutiga skjortor, kulmage och en dimmig blick orsakad av för stort alkoholintag. Som ni märker kommer en av mina föresatser för 2013 bli problematisk... Jag nöjer mig inte med halvmesyrer. Ska det va´ska de´va´! Hellre ensam resten av livet, än desperat prova mig genom det sorgliga bestånd som singelmän tycks vara. Är ALLA män som är värda att kalla MÄN redan upptagna??? Man börjar undra... Mina krav tänker jag i alla fall inte göra avkall på.

Nu Mamma Mia på SVT 1 - Pierce levererar alltid :-)


Någon därute (förutom den äkta varan då) som passar in på beskrivningen?

torsdag 3 januari 2013

Smyger igång året...

Det nya året stormade in med full kraft! Vi hade en jättetrevlig nyårsafton med fantastiskt god mat, goda viner och mycket trevligt sällskap med goda skratt och intensiv charm- och flirtkurs. Om det man gör vid inträdet av ett nytt år präglar det kommande året så lär 2013 bli riktigt, riktigt bra! Och det hoppas man ju inför varje nytt...

De första dagarna på det nya året har varit lugna och sköna. Gymmet har besökts enligt den plan jag har lagt upp. Maten i kylskåpet har räckt till, så ännu har jag inte behövt storhandla. Räkningarna betalades först i dag eftersom jag varit helt vilse i pannkakan (mer än vanligt alltså), så det får vi hoppas var en engångsföreteelse. Kan ju bli väldigt dyrt annars...

Mina intentioner att läsa mycket har kommit på skam. Jag har hamnat i en formsvacka när det gäller koncentrationen, så det är svårt att finna mening i böckerna, men jag vet att det kommer tillbaka. När jag har återfått min mentala balans, vilket kommer i takt med att jag tränar så ska jag med glädje kasta mig över mitt bibliotek av olästa volymer.

Nyårslöften - ägnar jag mig inte åt. Mer än att jag lovar att inte börja röka eller snusa i år heller. Ett lätt löfte att hålla för en ickenikotinist. Målsättningar har jag dock! Jag ska försöka leva mer i nuet och våga gå utanför min trygghetszon. Känns som det är läge för att lägga in stötar både vad gäller karriär och att kanske försöka ge sig ut på "marknaden". Har kommit på en jättebra idé, men den skriver jag inte om här. Alldeles för stor risk att det missförstås och så är snacket igång. Något har man ju lärt sig under årens lopp! En del roligheter att se framemot finns redan inbokat: Sälen v 6 till exempel; kan säkert bli roligt för omgivningen (tror Bambi på hal is var stabil i jämförelse med denna skåning på skidor...), Tysklandsresa i maj och förhoppningsvis Mallorca med Yster under sommarsemestern. Sedan räknar jag med många härliga AW och Gästisbesök med goda väninnorna. Och så dejterna...hahaha! Får se hur det går med den planeringen ;)

I morgon är det i alla fall utgång med två av de bästa väninnorna. Ska bli så kul att surra, dricka vin och förhoppningsvis ta en svängom. Kanske skulle anmäla sig till en danskurs!? Som en elefant i en porslinsfabrik visserligen och danspartnern måste gilla att bli förd av kvinnan annars spricker det - DIREKT!

Innan alla goda föresatser spricker redan här så ska jag i detta nu försöka mig på att uppdatera årets kalender. Man vill ju inte dubbelboka!