torsdag 28 juni 2012

Äntligen semester!

Härligt! Italien vidare och Tyskland med sin, i mitt tycke, trista effektiva fotbollsteknik har återigen fallit på mållinjen. Blir till att leta reda på en TV på Kreta. Är de så moderna? ;)

I morgon bär det av! Tjohoo, säger jag och sönerna säger detsamma - hus och bil för sig själva i en hel vecka. Undrar hur mycket party-party det blir? Grannarna är förvarnade och det jag inte vet har jag heller inte ont av! Får väl lägga band på kontrollfreaken...
Hade tänkt mig vara i toppform lagom till avresan, men det sprack så klart. Ärligt talat sprack det redan när tanken poppade upp i min lilla hjärna - saknar karaktär och motivation när det gäller dieter och bantning. Var och tränade på gymmet i dag och det var en bedrift i dagens sommartemperatur. Termometern utanför gymmet visade på +26 vid 16-tiden - en föraning om vad som väntar i morgon. Enligt väderapparna som konsulterats så ska det ligga runt +34 hela veckan. Underbart med varma kvällar i Medelhavsområdet.
Den närmsta veckan kommer dagtid att spenderas vid poolkanten alternativt på stranden och kvällarna ska det sippas på färgglada drinkar och en och annan Mythos. Och ouzo förstås! Vet att det är okvinnligt att dricka det, men jag är barnsligt förtjust i ouzo/raki och pernod. Resväskan är nästan packad. Har aldrig förstått de som packar två veckor innan de ska åka. Varför liksom?
Jonas Moströms sjätte bok har kommit i pocket och ligger i handbagaget tillsammans med lite glassiga modemagasin. Hör till när man flyger :).
Hoppas nu att det inte regnar hela veckan som jag är borta. Och att sommaren är här på riktigt när jag kommer hem; pigg och utvilad! Då är det dags att beställa nästa resa - den som ska gå till Dubai i höst, då med båda sönerna. Så härligt att ha en massa att se framemot! Men nu är det väl bäst att hoppa i säng; har en flygrädd ReiseLeiter att ta hand om i morgon...

söndag 24 juni 2012

En bra helg!

Så skönt det är med tre dagars helg! Och så mycket man lyckas uträtta! Igår klipptes ligusterhäcken nästan helt klar, men den sidan som är mot gatan måste klippas med maskinkraft för att bli bra. Det har tidigare varit ett snudd på ogenomträngligt buskage på den sidan, men förra sommaren bestämde sig kommunen att ta bort den anskrämliga slysamlingen (vilket jag är mycket tacksam för!), men det betyder ju att några ytterligare kvadratmeter har tillkommit. Min svärfar planerade att komma och ta tag i det i eftermiddags, men vädrets makter; läs hällregn(!) fick honom på andra tankar. Räknar med att han kommer att fixa det så snart vädret tillåter. En mer energisk och arbetsvillig än denne snart 81-årige yngling får man leta efter! Utomhusarbete var det således inte tal om denna söndag. Träningsvärken från gårdagens hårda trädgårdsarbete kämpades bort på gymmet i förmiddags - vill inte tänka på hur det kommer att kännas i morgon...- och energin som jag haft under dagen resulterade att hela huset dammsugits och alla golv våttorkats. Gäller att lägga ribban nu när sönerna ska vara ensamma en vecka! De har ju hotat med fest varje dag...
Efter väl förrättat dagsverke satte jag mig tillrätta med en stor kopp kaffe och tittade på An Education. En riktigt bra film, som visar på hur svårt det är att vara ung och naiv när det uppenbarar sig betydligt roligare livsalternativ än de som  livet hittills uppvisat.
Efter en luguber måltid på rester fick jag tummarna loss och skriva minnesanteckningar från ett möte på jobbet. Bättre sent än aldrig...Med tanke på att morgondagen är den sista arbetsdagen före semestern, så gäller det att jobba undan alla liggande energitjuvar.

Kvällen ägnas nu åt kvartsfinalen mellan Italien och England där hoppet, så klart!, står till Italien. Match och orolig väntan på sönerna, som körde till Liseberg i sällskap met två kompisar i morse. Vänjer mig nog aldrig vid oron när de är ute på vägarna! Allt detta regn och fyra testesteronstinna ynglingar på motorvägen en av de mest trafiktäta söndagarna på året. Nä, någon sömn blir det inte förrän de är hemma i sina sängar!

fredag 22 juni 2012

Midsommar all by myself :-D

Midsommar - denna magiska och mytomspunna natt. De positiva tar fasta på att skymningen möter gryningen denna långa dag, medan de negativa redan börjat gnälla om att nu vänder det och blir mörkare för varje dag. NJUT av det som är! Dagens väder har varit konsekvent, vilket underlättat för de som hade tänkt duka upp buffélunchen utomhus - regnet har vräkt ner från en igenmurad himmel. Eftersom jag inte planerat något särskilt denna i mitt tycke upphaussade dag ur festsynpunkt, bestämde mig för att köra till ett köpcenter för att shoppa lite inför den stundande resan. Hittade så klart ett par skor som hojtade över hela butiken: Köp mig!! och,(ja jag saknar karaktär) naturligtvis var de ganska snart i min ägo. Vissa skor är bara oemotståndliga! Lagom till grillarna skulle tändas på så klarnade det upp och kvällen har varit helt fantastisk - vindstilla och säkert kan det ske ett och annat magiskt denna midsommarnatt :)

Som jag tidigare skrivit blogginlägg om, så är jag inte särdeles förtjust i fester kring midsommar och nyår. Mina midsomrar har sällan varit uppslupna; snarare gått i melankolins tecken. En av de första midsomrarna vi firade tillsammans, vanvettigt nyförälskade, bestämde vi oss sent samma dag att vi skulle ha en romantisk picknick på tu man hand. Vi hittade en öppen jourbutik och betalade en halv förmögenhet för en tub räkost, torr hönökaka och en liter juice. Utrustade med proviant åkte vi ut till kusten för att bevittna en romantisk solnedgång. Det var i alla fall tanken, men det duggade lätt, var ruggigt kallt och vår enda utsikt, som gjorde något intryck, var Barsebäck kärnkraftverk... Romantik var aldrig vår paradgren, men roligt hade vi! När barnen var små var det Små grodorna runt majstången och picknick i Stadsparken som gällde för midsommarafton. I år firar de båda två med sina kompisar och jag har ätit min matjessill, dillkokta färskpotatis, gräddfil och gräslök samt jordgubbar mol allena. Ett självvalt alternativ som jag inte ångrar. Dagen har tillbringats i sällskap med Helena Thorfinn "Innan floden tar oss" och nu är det kvartsfinal Tyskland-Grekland - sämre kan man ha det!
 Tur man trivs i sitt eget sällskap! Tror jag ska ut och plocka sju olika sorters blommor för att se om jag lyckas drömma om någon tillkommande ; ). Kan ju vara spännande att se om man lyckas och kanske till nästa midsommar har någon att vara romantisk med - igen...

måndag 18 juni 2012

...och guldet blev till sand...

Om jag kunde förstå varför jag är så trött och utmattad!?! Inte kan väl de två hektiska studentveckorna fortfarande kännas...Somnar strax efter 21 och framlever dagarna i ett zombietillstånd.

Jag var och gymmade i går förmiddag - första passet på två veckor och det var så himla skönt. Den fysiska ansträngningen stimulerar till en mental balans och det är något jag verkligen behöver. I kväll är det personalfest, men jag kände absolut ingen lust att gå dit. Bara tanken på att behöva se vissa av mina "arbetskamrater" även på min fritid gör mig utmattad. Det räcker så gott med de åtta arbetstimmarna, då man tvingas umgås. Mina förhoppningar om att det skulle bli bättre med ny chef har helt slagits sönder av den bittra, nakna verkligheten. Clowneriet fortsätter och  frågan är väl inte om, utan när, hela skutan kapsejsar. Måste verkligen försöka uppbåda krafter och söka nya jobb. Headhunting är väl inte att räkna med?
Nog om det! Sitter just nu framför TV:n för att se Spanien tvåla till Kroatien. Hoppas innerligen att Spanien och Italien går vidare! Helst skulle jag vilja se Italien som vinnare, men det blir säkert Tyskland som tar hem det. Tyvärr, för jag tycker deras spel är alldeles för tråkigt och kliniskt... Sveriges tidiga sorti var ju allt annat än oväntad. Varför måste svensk media alltid haussa upp de svenska lagen. Patetiskt att höra så kallade sportjournalister säga att "Sverige kan mycket väl ta sig ända till final" - BAH! Första matchen var ett riktigt lågvattenmärke...
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det mesta i blågult har gått åt pipsvängen efter Nationaldagen. Vädret ska i alla fall bli bättre...

fredag 15 juni 2012

Åter till vardagen!

En evighet sedan jag hade tid att skriva något i bloggen. Eller att göra någonting förutom fixa och dona inför yngste sonens bal och student. Jisses, vad man lägger ner pengar, tid, ork och energi för dessa få timmars glädje! Jag hoppas att "Huvud-Persson" uppskattade ansträngningarna (även om ligusterhäcken förblev oklippt och gräsmattan definitivt inte var prunkande grön med kantskurna avslut mot rabatterna)! Precis som vid äldste sonens student trodde jag att det skulle bli oväder lagom till utsparken. Himlen bakom oss var mörkgrå, men som tur var gick det precis öster om oss. En härlig kväll, om än lite småkylig. Värmen lyser fortfarande med sin frånvaro, men det blåste inte och framför allt så regnade det inte!
Buffé beräknad till 80 personer och även om det verkade som om alla åt rejäla portioner, så har man ju mat kvar för ett helt regemente eller åtminstone en studentskiva till! Ni som fortfarande har studentfixandet framför er får här ett tips: Planera för ett visst antal och gör till hälften; precis samma princip som gäller vid packning. Lätt som en plätt! I teorin åtminstone...Men nu är det slut för min del - lagom tills jag har fått rutin på det hela...Kanske jag skulle bli studentkoordinator?!?
Jag har inte gymmat på två veckor på grund av en envis infektion, som nu har brutit ut i form av flera munsår, lätt feber och en förlamande trötthet. Hoppas att det släpper snart för det är ganska enerverande att känna hur den muskulatur som byggts upp, sakta försvinner i korrelation med antal dagar utan träning. Och jag som hade tänkt mig ett vältränat, slimmat fodral lagom till semestern. Tänk om, tänk rätt!
Det får bli ett kort inlägg - en stor hög med läslektyr väntar! Även den biten har åsidosatts...

fredag 1 juni 2012

Narkissos återuppstånden?

Fick idag tips från en kollega om en intressant artikel i DN (publicerad 2012-05-06) När egot tar examen. Huvudfrågan är om vår tids unga fostras in i en narcisstisk tidsålder; en tes som drivs av amerikansk forskning. I Sverige kan vi se hur det egna jaget blivit konceptuellt och används som en vara i marknadsföringssammanhang. Sociala medier, såsom facebook och bloggar, är en källa till att visa upp en självbild som inte alla gånger överensstämmer med den verkliga. Den självkritiska förmågan tycks ha försvunnit för många ungdomar och i många fall med stöd från föräldrarna. Vi som tillhör föräldragenerationen är inte lika duktiga på att hantera sociala medier och kan inte längre agera förebilder för barnen, förklara för dem hur der är att vara vuxen vilket, enligt Jonas Frykman, tvingar ungdomarna att på egen hand handskas med komplicerade lärprocesser för att upptäcka sig själva. Priset, eller vad man ska kalla det, är en stor självupptagenhet och en minskad förmåga att vara självkritisk. Föräldrar som ständigt bekräftar sina barn och talar om hur begåvade och duktiga de är även om de inte har presterat någonting, Dessa barn tar stor plats och tror sig vara både begåvade och smarta utan att det finns någon substans i det. Om man misslyckas på ett prov så är det lärarens fel - att du läst på för lite eller inte deltagit på lektionerna är egalt. Ansvaret för kunskap ligger hos läraren och ett dåligt betyg är, enligt både elev och föräldrar, lärarens skuld. Att sedan många skolor väljer att lyssna på klagosången,för som bekant vill ingen gå på en skola med lågt betygsnitt och färre sökande betyder sämre ekonomi för skolan, är en annan allvarlig konsekvens av detta curlande. Vi har fostrat ett gäng "krävande parasiter", som i sin självupptagna värld bara har rättigheter. Fokus ligger på att allt ska vara kul; en infantelisering utan like!
Alla vuxna har ett ansvar att stå emot den egoboost som omger oss. Vill vi verkligen vara del i ett samhälle där vi som föräldrar ringer och lönesamtalar med våra ungdomars presumtiva chefer?! Jag vill det inte och skulle om jag fick ett sådant samtal be både föräldern och avkomman fara och flyga. Det är inget fel att ha en positiv självbild och att älska sig själv, men det får inte, som för Narkissos överta all självkritik och stagnera utvecklingen!