Att lära sig ta vara på det lata livet!

Mitten av augusti. Två arbetsveckor efter semestern avklarade. Tiden rusar på! Om en vecka är det skarpt läge gällande utbildning (HJÄLP!!) och sedan är det antagligen sju veckors arbete med sjudagars vecka. Jobba, försöka sova och hinna äta. Härligt positiv framtidsutsikt. Och däremellan ska jag försöka hinna med mina studier och viktigast av allt: familj, kärlek och vänner. Något energigivande bränsle måste jag ju ha för att orka. Jag gillar att ha mycket att göra så det är bara att bita ihop och använda kalendern för det ack så populära livspusslet. Har åtminstone skaffat extern hjälp:

"Den lata vägen" - den tilltalar mig! Och även om mitt liv just nu känns fantastiskt (ibland får jag nypa mig i armen för att kolla så att jag inte drömmer) så kan man ju hoppas att det blir ännu mer fantastiskt (jaja, mycket vill ha mer!) och att även arbetslivet får sig en välbehövlig skjuts framåt. Även om jag trivs bättre på grund av ändrade arbetsuppgifter, eller mer rätt: nya arbetsuppgifter OCH min gamla heltidstjänst, så är det en arbetsgrupp som verkligen är dysfunktionell och där det skulle behövas många åtgärder. Jag fick erbjudande i förra veckan om avlastning, men när det visade sig att denna avlastning behövde en rejäl introduktion så tackade jag nej. Ytterligare belastning behöver jag definitivt inte. Så jag antar att "nu får jag skylla mig själv", men det har jag ju gjort i åtta månader, så jag klarar nog ett tag till innan jag rasar. Skönt att ha inbokade roligheter att se framemot!

Valrörelsen har verkligen satt igång. Vi gjorde en avstickare till Ystad igår för att jag skulle tvingas till att inte arbeta och gågatan var fullsmockad av valarbetare som gjorde sitt bästa för att värva röster. Fascinerande att se så många människor flanera in och ut ur butikerna en lördag, fullt på uteserveringarna (och de flesta verkade vara Ystadsbor) och inga deprimerande tomma lokaler som syns i både Malmö och Lund. Konstigt att det fungerar på vissa orter...det där med att inte få parkera direkt utanför butiken. 

Miljöpartiets senaste utspel om att ta ut skatt på oss som väljer att storhandla livsmedel med bil - ursäkta, men... De borde ju ha ett guldläge med tanke på de verkningar klimathotet har gett uttryck för denna långa, heta och torra sommar. För mig gör de ett valhänt patetiskt intryck och i kombination med att de inte lever som de lär kommer jag aldrig att slösa bort min röst på dem. Och NEJ! jag blundar inte för forskning och är fullt kapabel att dra slutsatser om klimathotet, men (ursäkta alla lättkränkta) jag anser att de företrädare som Miljöpartiet har skakat fram ger ett infantilt intryck och mig övertygar de inte som politiska företrädare. Inte de heller ska jag kanske tillägga! Det är ett svårt val, tycker jag. På riksdagsplan - kommunalt och regionalt har jag bestämt mig. Det lutar åt ett obehagligt valresultat med katastrofalt parlamentariskt utgångsläge, så det gäller nog att rösta strategiskt utifrån sin egen övertygelse om hur man vill att de närmaste fyra åren ska se ut. Så bra! Nu kan jag ju fylla luckan den 2 - 3 september mellan kl. 18.42 - 19.28 i kalendern med att läsa valprogrammen. Kvinnan som ligger på latsidan - det är jag det!

Politiker... Snart val och allt känns pajkastning...

Tack kära sommar 2018! Som du har levererat! Det är inte slut än, hoppas jag, men personligen är jag glad och tacksam att vi har fått mer drägliga temperaturer. Framförallt nattetid då jag ju numera måste försöka få till sin skönhetssömn och få hjärnan utvilad eftersom jag är tillbaka i grottekvarnen. Det är minsann dyrt att ha en månads semester...åtminstone ur arbetssynpunkt... Armarna kavlades upp direkt i måndags morse och hjärnan sattes i Red Alert. Gjorde kanske ingen större skillnad - mer än att jag fick huvudvärk. Projekt utbildning är inne i slutfasen och om två veckor sker första utbildningstillfället. Om jag är stressad? Du kan tro! Hur mycket utmaningar tror ni man tål som senior?! På tal om senior så har Citygross ändrat sin gräns för seniorrabatt på tisdagar till 62 år så nu har jag blivit junior igen. Skönt, men det ställer ju samtidigt en del bortglömda krav på en. Man förväntas antagligen prestera bättre och gnälla mindre. Vilken tur att jag har bestämt mig för en positiv approach den här hösten! Allt ska ses genom rosaskimrande glasögon och problemen ska sopas under mattan. Känner på mig att det blåser förändringens vindar. Nu gäller det bara att pussla ihop alla bitar av livet. Jag har förstått, genom andras facebooksuppdateringar och bloggar, att det där med självförverkligande alls inte är sååå 2014 som jag har trott och att det är av yttersta vikt att man hinner med både kvalitetstid med sig själv och sin partner. Och jag som har trott att jag bara har kvalitetstid med mig själv nu när jag är enbo, men även kärbo och ibland kan låtsas att jag är sambo. Man tror att man lever i en okomplicerad verklighet och så tar man del av andras syn på det där med kvalitetstid och inser plötsligt hur fel på det man faktiskt är. Som om jag - mitt i karriären och snart dessutom deltidsstuderande på distans - har tid att belasta min hjärna med när det är kvalitetstid med mig själv och när det bara är (ja, vadå?) "vanlig" simpel egentid.

Förutom alla dessa förvirrande begrepp om tid att förvirras över, så ska jag fundera på vilket parti som ska få min värdefulla röst om mindre än en månad. Det är mest sandlådefasoner och dåligt underbyggda argument som florerar i valdebatten så här långt. De rödgröna slår sig för bröstet och trummar på med det gamla vanliga inför varje val: höjda bidrag och höjda skatter, höjd bensinskatt och att äntligen är ladorna fulla igen. Halleluja!
Allianspartierna famlar i blindo och griper alla halmstrån de kommer åt för att få en populistisk medvind.
Och Sverigedemokraterna låter de andra vinna valet åt dem.
 Detta är nästan det mest fascinerande. Varför är det så förbannat svårt för svenska partier att lyfta integrations,-och migrationspolitiken och sakligt diskutera dessa frågor för att kunna enas om en human och vettig politisk strategi?! Jag skulle bli väldigt förvånad om socialdemokraterna och moderaterna verkligen står så långt ifrån varandra om detta diskuteras sakligt och utan partipolitisk låsning. Dessutom förstår jag verkligen inte alla kvinnor som tänker rösta på SD. Inser man inte eller väljer man att blunda (då blir jag verkligen orolig på riktigt) för att de vill att kvinnorna ska stanna hemma och sköta hushållet? Begränsningarna i aborträtten? Detta är bara två av alla stolligheter de har i sitt partiprogram. Allvarligt talat! Finns det någon som på fullt allvar tror att alla Sveriges problem försvinner om vi skickar ut alla invandrare? Att alla "riktiga" svenskar med glädje kommer att gå till sina jobb (de som "blattarna" har tagit ifrån oss) i restaurangkök; läs disken, som buss;-och taxichaufförer, lokalvårdare och så vidare. Eh... NÄ!! För det är inte tillräckligt fint att sköta dessa arbeten. Öppna upp ögonen och inse att vi inte klarar välfärden om bara "riktiga" svenskar ska finnas kvar. Vem ska bestämma vem som är "riktig" svensk? Är det alla Svensson som handlar och klipper sig i "momsbefriad" verksamhet? De som väljer svart arbetskraft? Det är en komplex fråga, men det är vi - du och jag - som klarar av att tänka, inte låter oss hjärntvättas eller blundar för de djupgående strukturella problem som finns i vårt samhälle och välfärd. Vi som förstår allvaret och som vågar stå upp för ett öppet, demokratiskt samhälle där alla är välkomna.

Nu får jag väl gliringar och påhopp, men det struntar jag i! Snart dags för säsongens första träningsmatch - innebandy förstås...

Men först lite lönearbete...är man i karriären så är man!

Sista skälvande semesterdagarna

Idag är det den 1 augusti och min semester är snart slut. Vädermässigt har det varit över fantastiskt! Tyvärr är ju våra hus byggda för ett helt annat klimat så det har varit påfrestande ur den synpunkten att man (jag) inte kommit från värmen och fått ner kroppstemperaturen. Knappast ens på stranden... Just nu har jag +32 inomhus, molnigt och emellanåt kommer det några regnstänk som knappast fuktar marken, långt bort i fjärran kan man; om man spetsar hörseln maximalt; höra ett avlägset åskmuller, men det har dragit förbi min lilla täppa. Så nu sitter jag i minimalt med kläder och njuter av varenda liten luftström som letar sig in genom takfönstret. Vädret engagerar verkligen. Det är spännande med alla åsikter om sommaren - det ska vara varmt och badvänligt, men nu när vi äntligen har en riktig sommar så är det FÖR varmt. Det är i mitt tycke underbart när det är skönt att sitta i skuggan och när kvällarna är så där härligt utlandsljumma. Dock kan jag vara utan bastun inomhus... Roligt är också kommentarerna om att jag har bott utomlands och borde vara van vid ökenhetta - joråsåatt; det var trettio år sedan och vi hade välfungerande luftkonditionering hemma, i bilen och i affärerna. Det var grymt varmt ute, men man kom ifrån det inne. Kan meddela att min kropp har glömt hur det kändes. Just nu regnar det riktigt rejält och det har kommit ett par åskknallar, men det är fortfarande drypande klibbigt. Hoppas dock att väderprognoserna för nästa vecka håller - 23-28 grader och sol. Livet är enklare efter semestern om man kan utnyttja kvällarna.

Sammanfattningsvis, så här långt, har det varit en härlig semester med mycket sol, bad, varma kvällar i goda vänners sällskap och med barnen, massor av kärlek, dagsutflykter (av förklarliga skäl mest till stränder), Rhodos och total avsaknad av allt som borde ha gjorts. Men det finns ju en kommande höst som förhoppningsvis blir lång och varm även den. Fördelen med hus är ju att arbetet aldrig tar slut och dessutom en minimal risk att någon tar arbetet ifrån en. Med dagens regn blir det väl till att damma av gräsklipparen innan jobbstart. Det är ju knappt man minns hur den fungerar...
Dagarna som är kvar är fulltecknade: i eftermiddag/kväll är det after work med min syster, i morgon måste jag fixa en del hemma, på fredag är det dagsutflykt till Köpenhamn, lördag än så länge blank och på söndag bär det av till Mellbystrand på vår årliga roadtrip. Ingen rast och ingen ro! Tur kanske att jag ska börja jobba så jag kan vila upp mig.



Förändringens vindar blåser! Jag har bestämt mig för att för första gången i mitt liv köpa månadskort på bussen! Jag vet! Är själv i chock, men eftersom min ac i bilen inte fungerar så orkar jag inte göra ett dugg när jag kommer hem efter jobbet. Tänker att orken och fokus på ett liv efter jobbet kommer att bli bättre, möjligheterna till spontana möten efter jobbet ökar och dessutom är det ekonomiskt mer försvarbart. Jag biter i surkarten och ger kollektivtrafiken en ärlig chans - det är ju ingen risk för solkurvor med buss...Dessutom har jag (och det är nog det enda jag lyckats med på min do-do-list den här semestern) fixat mitt mobila bankid och - håll i er för nu jäklars smäller det rejält - fixat swish. Icke använt ännu, men det finns snyggt och prydligt på min display åtminstone.




Hösten ja...Min favoritårstid. Jag gillar när livet trillar in i vardagslunken och man får lite struktur på dagarna. Känner mig dock inte utvilad och redo att börja arbeta. Stressen är där och håller mig sällskap på nätterna så där blir det ingen större förändring. Ångesten över att hålla i utbildningar för chefer ligger och gnager och jag tror att tendenserna till panikångesten finns i detta. Jag ska dock klara det! Det är min fasta övertygelse och halmstrået jag greppar efter när det känns övermäktigt. Min arm är mycket, mycket bättre men fortfarande har jag en begränsad rörlighet, som jag hoppas ska förbättras när jag orkar ta mig till gymmet igen. Träningen är ett högprioriterat område, som ska skrivas in i min veckoplanering så att den verkligen blir av - både för armens och den obefintliga midjans skull. Mina kläder har krympt! Jag vet med andra ord att jag har en tuff höst framför mig och som en extra krydda har jag tackat ja till två distansutbildningar (den ena är jag reserv på). Mitt motto: har du mycket att göra så skaffa mer sysselsättningar - du är mest effektiv under press.
Dags för lite lunch innan garderoben ska inventeras och något - bokstavligt talat - passande letas fram för citybesöket. Mina egentliga funderingar om höstens kommande val och den uppblossande valhetsen får komma en annan gång. Just nu behöver jag mat och ytterligare en snabb dusch. Om det regnar när man duschar påverkas väl inte grundvattnet?!