söndag 27 april 2014

Check på den, Humfrida!

När vet man att det är sommar? Den meteorologiska sommaren mäts i medeltemperatur över ett visst antal dygn - tror det är en medeltemperatur över tio grader i fem dygn. Sommaren här i Skåne inföll tydligen på Påskafton. På Annandag påskvar det till att skrapa bilrutorna igen, men sommaren hade ju kommit och det kan nog inte ändras på...
Ett annat tecken på sommar är väl att gräset växer. Det gör det! Som ogräs! Ja, ogräset växer ju också, vare sig man vill det eller ej. Gräsmattan måste således redan klippas flera gånger i veckan om man nu har ambitionen att låta trädgården se ut som en golfbana. Det har man inte. I alla fall inte på min adress...
Normalt så är det en stor sak att få magnolian att slå ut till Valborg, eller mer korrekt siste april som vi föredrar i Lundatrakten. I år lär den vara praktiskt taget överblommad när studentsångarna äntrar universitetstrappan för att, som alltid, sjunga in våren. I stället kan man titta efter syrenerna, som åtminstone i min trädgård, står på randen till att visa färg. Precis som liljekonvaljen...
De skånska rapsfälten lyser vackert gula mot den azurblå himlen och de skånska bokarna ha slagit ut i all sin majestätiska prakt. Det är något visst med den fabulöst vackra skånska våren. Och då bor jag inte ens på randen till Österlen där himmel och hav skapar ett särskilt ljus över det skånska landskapet!
Men i år är det alltså lätt förvirrande. Vi har vår fast sommar liksom. Jag har solat i bikini ett flertal gånger. Inte rekord på något sätt, för jag brukar vara desperat soltörstande, men normalt huttrar jag mig genom se första djupdykningarna i solstolen. I år har jag svettats...
Det är något konstigt med klimatet, men jag kan trots allt leva med denna abnormitet :-)
Hela helgen har jag tänkt att jag borde ta mig till gymmet och trötta ut mig ordentligt, men jag har fastnat i trädgården. Inte endast i solstolen, utan faktiskt arbetat fysiskt. Jag säger som jag brukar: Shit, vad många små muskler man har att ha ont i! Muskler som bara uppenbarar sig vid trädgårdsarbete. Dagens gympass blev stenläggning av den nya uteplatsen. Ett riktigt Sisofysarbete eftersom det måste grävas upp ogräs, gigantiska maskrosor och gamla uttjänta kryddväxter. Dessutom ska ju stenarna flyttas på och om man då plötsligt hittar en sten som blivit vänd åt fel håll så får man ju börja om från början. Det är trots allt något som ger en synbart resultat! Och ett kännbart. Bara att ta sig upp för trappan och sedan inta horisontell ställning i sängen var ett mastodontprojekt. Blir kul i morgon bitti! Skön vecka åtminstone. Det är perfekt med fyra dagars arbetsvecka! Även om det kan vara lite problem att få till min Mittwocheskål. Arbete tre dagar, ledigt en dag och i mitt fall arbete igen en dag. Får nog bli minst två skålar denna veckan...
När är det då sommar? För mig är det när man tittar ner på tånaglarna och ser att de blivit röda! Nu är det barfotaläge. Check på den, Humfrida!



fredag 18 april 2014

Boheme och barnbarn


Inledde påsken redan på Askonsdagen. Varför heter det Askonsdagen? Vad har det med påskfirandet och stilla veckan att göra? Går säkert att googla snabbt och lätt, men jag orkar inte med det. Får leva i ovisshet så länge! Egentligen startade Askonsdagen med arbete och strax efter lunch åkte jag hem för att vara med på begravningsakten för en granne. Måste verkligen försöka få till ett begravningsfritt år! Det känns som om jag har en makaber hobby...Detta var den sjunde begravningen på tio år... Efteråt åkte jag hem och satte mig en stund i trädgården med en kopp kaffe och lyssnade till surrande insekter och fågelkvitter. Precis vad som behövdes för att varva ner. Sonens gräsklippning förstärkte friden :-). Inte ljudet från vår ålderdomliga gräsklippare, som definitivt ska skrotas denna säsongen, utan doften av nyklippt sommarvarmt gräs. Härligt!
På Askonsdagens kväll var jag med goda väninnor på Malmö Opera och såg Boheme. Jag tröttnar aldrig på Puccini! Älskar när de sjunger på italienska. Finns troligen inget vackrare språk! Personligen är jag egentligen en riktigt konservativ operajunkie, som tycker att miljöer och klädsel ska vara på ett visst sätt. Denna uppsättning var moderniserad, så scenografin, som jag normalt är väldigt imponerad av i Malmö, var så där. Men sångarna var fantastiska! Framförallt Luc Robert i rollen som Rodolphe! Vilken röst!! Och en duktig skådespelare, vilket inte alltid går hand i hand. Men denne kanadensiske före detta brandmannen var en fullfjädrad Rodolphe. Och han fick mig att gråta. Precis som jag gråtit till Pavarotti, Placido Domingo och alla andra som sjungit tenorariorna i Boheme.


Luc Robert

Yngste sonen sammanfattade min dag med orden: "Begravning och Boheme, din gråtopera, låter ju som en munter dag...". Nja, kanske inte munter direkt, men ett axplock ur livet. Vi föds, vi lever (mer eller mindre) och vi dör. Att dö med Luc Roberts välljudande stämma som sista intryck känns som ett av de bättre sätten...

I dag är det Långfredag, solen skiner, fåglarna sjunger och smörgåstårtan ligger som en smäck i magen. Ändå förväntas det middag... Så strax är det dags att stoppa in ryggbiffen i ugnen, så de utsvultna stackars sönerna och en av flickvännerna överlever. Vad är det för fel på godis?? Innan jag avslutar måste jag berätta om när jag var på Citygross tidigare i dag. Innehållet i min korg var inte från kostcirkeln. Långt, för att inte säga MYCKET LÅNGT, därifrån! Godis, läsk, kladdkakor och vispgrädde (faktiskt laktosfri! Låter mycket nyttigare...) lastades upp på kassabandet. Mannen framför mig, stockholmare (så klart!) i 70- årsåldern tittade på mig och sa: "Oj då. Det är till att bli populär hos barnbarnen!"... Iskallt tittade jag på honom och tänkte : dryge stockholmsgubbjävel, var har du gjort av glasögonen??? Återigen har det bevisats att folk boende norr om Eslöv är fullkomliga livsanalfabeter. Hur tusan skulle jag, vid 27 års ålder, kunna ha barnbarn?!?

GLAD PÅSK!

söndag 13 april 2014

Gott nog räcker. Och kan bli över...

Unnar mig en liten paus. Jäklars vilken aktiv helg det blev! Och jag som för en gång skull hade en helt blank almanacka...Vilan och det planerade bokläsandet gick så där. Riktigt dåligt om jag ska vara ärlig. Visserligen avslutade jag Karin Fossums senaste Carmen och döden, men eftersom det mest var en liten tunn bagatell på 200 sidor så räknas det inte riktigt som bokläsning - allra helst som jag redan läst drygt hälften. Kom hem senare än vanligt en fredag och stack direkt till gymmet. Inga söner ätandes hemma betyder, i ärlighetens namn, en ganska dålig mathållning för undertecknad. Det blev två mackor och ett glas vin. Tidigt i säng och upp i ottan i går. Efter frukosten drog jag fram alla mina tapetserarverktyg och påbörjade äntligen tapetseringen i hallen. Blir riktigt bra, men vilket otroligt slit. Tur jag tänkte om och valde bort tapeten som jag hade tänkt från början. Mönsterpassning, två miljoner olika längder, bredder, valv och dörröppningar i kombination med litet utrymme hade slutat i ett ord: KATASTROF. Eller åtminstone i KAOS. Drygt halva hallen är färdig, inklusive dörrfoder och golvlister. Kroppen värker och jag grämer mig att jag valde en sådan vacker vårdag att ägna mig åt inomhusarbete. På kvällen, när jag återigen hade torftig mathållning, rökt lax och färdig potatissallad, knackade det plötsligt på ytterdörren. Trots att jag avgett löfte om att inte öppna utan att titta efter vem som står utanför, så slet jag så klart upp dörren. Utanför stod vår granne och undrade om jag inte hade lust att komma in till dem och dricka ett glas vin. Varför inte?! Det spontana är oftast det bästa :-)
I morse vaknade jag tidigt och stack och körde slut på mig på gymmet. Söndagarna brukar vara den dagen jag lägger på extra belastning och ökar dosen konditionsträning. Även så denna söndag. Efter duschen så var det dags att ge trädgården en omgång. Bland annat har min (o-)gräsmatta fått sig en omgång stroller mot mossa och ogräs och som på beställning så kom det en rejäl regnskur också. Nästa punkt som ska hinnas med innan måndagen är ett pass med Bosse Dammsugare, min trogne helgkavaljer. När vi dansat klart är det dags för middag. Riktig mat för i dag måste jag visa upp en ordentlig kosthållning då båda ätteläggen är hemma. Åtminstone än så länge...
Undrar om jag hinner klart med andra halvan av hallen efter middagen? Eller om jag ska lyssna på alla små muskler som skriker om att få vila åtminstone tills i morgon kväll. När det är dags för nästa gympass...
Jo, man kan faktiskt prokastrinera arbete. Jag är omgiven av präktiga människor som är så jädrans duktiga och effektiva på helgerna. En hallrenovering tar max två dagar och då har det snickrats nya möbler också. Jo...eller hur...
Jag har bestämt mig för att vara nöjd med det jag orkar prestera även om det, i andras ögon kanske tar en evighet. För att hinna med både inne och ute, trist och skojigt måste jag prioritera. Och lyssna på min kropp. Den här helgen har jag hunnit med massor. Nog där! Min danskavaljer väntar likt en blyg viol i hörnet. Det är Han och jag nu. Tids nog kommer måndagen så jag kan vila upp mig.

tisdag 8 april 2014

Mitt gäng och en förstorad livmoder


Visst är Nalle Puh och hans gäng underbara! Jag läste Nalle Puh för mina barn när de var små och använde olika dialekter och tonlägen till de olika figurerna. Nalle Puh var lite underfundigt småländsk, Nasse räddhågsen, Tiger kaxigt stockholmsk, Ior dryg skåning och Ugglan klokt rikssvensk. Tala om att binda ris åt egen rygg! Det var ingen annan som kunde läsa Nalle Puh på "rätt" sätt. Jag älskar fortfarande grabbarna i Sjumilaskogen, men är inte lika övertygad om att mina söner är lika förtjusta fortfarande...
Vi har väl alla mer eller mindre framträdande drag från dessa personligheter. Själv identifierar jag mig mest med Ior - pessimist med övertro på att det mesta kommer att gå åt pipsvängen. Men jag kan också komma på mig med att känna att Tiger tar allt större plats inom min karaktär. Det är väl Tanten som tar över - hon som gör vad som faller henne in och struntar i vad folk tycker.


Mitt gäng är ett härligt sammelsurium av Nalle Puh och hans vänner - vilda, galna, underbara Tanter, som njuter av Livet och tar för sig av det som erbjuds. Jag har massor att lära av dem, men tycker det går allt bättre dag för dag :-)

By the way så såg jag ett intressant inslag på Fråga doktorn i går (naturligtvis brukar jag inte titta på detta programmet utan råkade bara slå på i väntan på Kulturnyheterna. Bara så att ni vet...). I alla fall var det en tittarfråga som undrade hur det kom sig att kvinnor i klimakterieåldern ofta fick förstorad livmoder. Det berodde på ärrbildningar och muskelknutor och sådant tjafs, men själv såg jag en helt annan möjlighet! Dagarna då jag känner mig lite för muffinsaktig runt midjan har så klart inte med kosthållning och bristande karaktär att göra! Det handlar, nu när jag uppnått denna aktningsvärda ålder, om en förstorad livmoder!! Och mig veterligen kan en sådan inte bantas eller tränas bort. Beach 2014! Jag är redo! Jag och min tidvis förstorade livmoder!

tisdag 1 april 2014

April Fools Day






Så. Nu står jag här framför domaren och ska erkänna. Erkänna att jag ljugit och medvetet låtit förleda mina vänner på Facebook. Tack till alla er som har varit glada för min skull! Tack till alla er som tror på MIRAKEL!
Jag tror att jag har slutat tro. Funderar allvarligt på att starta en sekt för Kärleksateister...
Denna tisdag, den första april, har jag lagt ut en ändrad relationsstatus på Facebook - att jag är i ett förhållande. Det är inte ett uns överensstämmande med sanningen! Jag är lika singel i dag som jag var i går och troligen kommer att vara i morgon. Mest förundrad är jag över mina närmaste vänners godtrogna sidor. En av mina bästa vänner skrev i ett mail att hon sett att jag var i ett förhållande och undrade vad hon hade missat. Det undrar jag också...
Nu sitter jag här med "skämshatten" på sned och pekar finger: "April, april! Jag kan lura er vart jag vill!"