Det är svårt att låta bli att fundera över den så kallade jämställdhetsdebatten och genusproblematiken i Sverige år 2012. Vi som är födda på 60-talet har ingått i många märkliga experiment. Inte minst om man tittar på skolans värld och den matematikundervisning det experimenterades med under min uppväxt: mängdläran! Inte helt enkelt att förstå hur tre päron plus fyra äpplen kan bli sju bananer...Inte då och inte nu, när man trots allt har facit och livserfarenhet att luta sig mot!
Jag lyssnade nyss på en debatt på Aktuellt om genuspedagogernas nödvändighet inom förskolan och som ett föregångsdagis lyftes ett ställe som helt plockat bort alla leksaker som kan anses vara pojk- eller flickleksaker, fram. Ursäkta, men det är faktiskt löjeväckande! Att man i stället har lagt fokus på den kreativa sidan kan jag acceptera och sympatisera med, men barnen identifierar i alla fall en flicka som "söt och fin och så har hon klänning". Jag tror att det kommer att komma en backlash mot all könsavidentifiering som samhället ägnar sig åt. Begreppet "hen" - jag kan gärna kallas gammalmodig och inskränkt, men "hen" kommer jag aldrig att använda mig av! Debatten om att könsavkoda personnummer är lika dum. Jag sympatiserar med dem som har en kluven genusuppfattning gällande sin egen identitet, men det betyder inte att vi alla ska behöva stå ut med vilka stolligheter som helst.
Vi lever trots allt i ett samhälle där majoriteten av pojkar är pojkar oc hmajoriteten av flickor är flickor. Forskning har ju till exempel visat att om pojkar bara har tillgång till dockor använder de dem som leksaksbilar. Kan vi inte bara låta de värsta vänsterexperimenten försvinna i den tystnad de borde ha stannat i från första början? Vi är inte i behov av fler "mängdläror", "Vilse i pannkakan" eller "Foster Broster" varianter. Låt 70- talet stanna i malpåsen - been there, done that! And it was "no good"!
Att utplåna skillnaderna mellan könen skapar varken jämställdhet eller jämlikhet. Det är min fasta övertygelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar