torsdag 16 april 2015

Jag vill, jag kan...visst inte...

Halva april har passerats, men den där härligt värmande vårsolen vill sig inte riktigt. I lördags solade jag i och för sig i bikini och det var trädgårdsarbete i shorts och linne, men den värmen försvann lika snabbt som den kom. Om det inte var för de hysteriskt sjungande fåglarna på morgonen, den explosiva skira grönskan och de stora knopparna på magnolian så skulle man kunna tro att det var höst igen. Det blåser snålt och obönhörligt kalla vindar och regnet piskar - vinterjacka och stövlar har ännu sin plats i hallen. Hoppas att SMHI har rätt i prognosen om att det ska bli en solig och hyfsat varm helg. Det behöver jag!
Förra helgen var gick i kulturens tecken: American Idiot på Malmö Opera fredagskvällen och Aida på samma ställe på söndagseftermiddagen. Två enormt bra föreställningar! American Idiot hade jag inga förväntningar på alls. Jag hade hört en del av Green Day's låtar tidigare, men aldrig tillhört punkvärlden eller egentligen uppskattat varken musiken eller subkulturen. Vilken sanslös energi och spelglädje! Hopplösheten och drömmen om en bättre framtid framgick klart. Och som vanligt var det en välordnad scenografi. Som ni ser så var det en riktig energikick. Skynda er! Sista föreställningen är på lördag. Verdis Aida är en av de operor jag lyssnat mest på, tror jag. Vacker musik och för en ickevälsjungande varelse som jag (totalt omusikalisk och hellre än bra) så känns det som det krävs en hel del för att klara av att sjunga detta. Och det gjorde de verklgen! Vilka röster! Aida är ju normalt en storslagen estetisk föreställning som vältrar sig i storvulenhet, men denna uppsättningen var helt avskalad. Fjorton (?) kolonner utgjorde scenografin, klädseln strikt vit, grå och svart. Jag var lite skeptisk till om det skulle räcka till när jag läste recensionerna, men blev djupt imponerad över hur väl denna minimalism korresponderade med musiken. Fantastiskt bra!
Jag njuter verkligen av att konsumera kultur: film, teater, konserter, konst, böcker... Finns det något bättre sätt att ladda energi och kreativitet?! Jag tvivlar. Det är en enorm upplevelse att kunna försvinna in i en annan värld och få en annan bild av verkligheten. Verkligheten genom kulturutövarens ögon.
Under en längre period har jag inte klarat av att koncentrera mig på läsning och har därför ett berg av tidskrifter och böcker som hänger som ett ok över mina axlar. I kombination med det inre kaos jag för tillfället genomlider, så blir jag så fylld av negativ stress så att jag ibland kommer på mig att nästan hyperventilera. Detta blir så klart inte bättre av att jag har en trädgård som behöver ställas i ordning inför säsongen, ett par lass som ska rill tippen, oavslutade projekt inomhus och en ekonomi som för tillfället tycks vara i fritt fall. Betala och se glad ut! Fyra nya däck ska läggas på bilen på lördag, så nästa vecka blir det vatten och knäckebröd... Och tji kultur! Mer än de olästa hyllmetrarna jag har här hemma. Och kanske, kanske jag kan få möjlighet att verkligen GÖRA lite kreativt i stället för att låta den kreativa lusten - skriva, måla, sy - tryckas ner av någon undermedveten ovälkommen kraft.

måndag 6 april 2015

Konstigheter och annan kultur

Då kan vi lägga Påsk 2015 till handlingarna. Tidig påsk betyder alltid lurigt väder och det har det varit - regn, snö, hagel, sol, blåst ibland allt på en och samma gång. Men jag tycker nog sammanfattningsvis att vädret har varit härligt! Sent på skärtorsdagen kom den förlorade sonen hem för ett kort och intensivt besök. Man kan nog  dra slutsatsen att han håller på att bli stockholmifierad. En ambivalent känsla för mig. Å ena sidan är jag jätteglad att han trivs med studier, kompisar och livet. Å andra sidan så känns det i mammahjärtat när han åker och om jag inte inbillar mig så är han gladare på det ena hållet, än på det andra. Det kunde varit värre! Föräldraskapet är kantat av oro, separationsångest och outsinlig kärlek. Jag har ju fortfarande förmånen att ha en av sönerna på nära håll 😊.

Påskdagen blev en mycket trevlig Konstrunda på Österlen. Spontant är bäst! Mycket folk som vanligt, men det var inte så många nollåttor som jag minns det från tidigare år. De lät bli att kindpussas i luften i min närhet i alla fall, vilket kan vara anledningen till att jag missade dem. En hel del riktigt bra konst och en del mindre bra. I vissa fall är Hötorgskonst stor upplevelse jämförelsevis. Ta en sådan som Ulf Lundell till exempel. Jag har sett honom en gång tidigare och hade kanske en uns av hopp om att det skulle, på något mirakulöst sätt, ha skett en posistiv utveckling. Men - nej! Det känns inte bra att ge sig på en av mina husgudar, men Lundell borde ha stannat vid tangenbordet och gitarren och nöjt sig med de kreativa uttryck han behärskar. Eller behärskade, kanske man ska säga, för jag tycker även den delen av hans skapande har börjat krackelera. Det kan inte vara lätt att vara så uppföljd av sitt ego...
Vissa tog hutlöst betalt för sina verk - 25 000 kr för en oljemålning av en totalt okänd målare. Löjligt! Tyvärr finns det säkert någon nyrik uppkomling som tror att "dyrt är bra" och köper för att det kan ju hända att den som målat är känd. Jag har aldrig förstått mig på folk som köper konst för att investera pengar. Konst ska man njuta av. Och jag vill tillägga att jag ABSOLUT tycker att man som konstnär, oavsett genre, ska kunna ta betalt för det arbete man lägger ner! Det får vara lite verklighetsförankrat, anser denna vän av ordning! Det är som när man plockar in outbildade vikarier i skolan och ger dessa mer betalt än äldre lärare som har både utbildning och erfarenhet - betydligt vanligare än man kanske tror...
Jag gillar när det är helg på måndagar! Så borde det vara oftare. Sov tills jag vaknade (d v s 06.30) och efter frukosten så stack jag till gymmet och körde två timmars styrka. Det har varit ett underbart väder i dag, så när jag kom hem så längtade jag efter att få springa! Sagt och gjort. Det blev två kilometer i lugnt tempo. Vilken lycka! Hoppas nu att knä och benhinnor håller så att jag kan återuppta denna härliga sysselsättning. Ska bli spännande att se hur det känns i morgon bitti... Uppe i varv så passade jag på att putsa några fönster och kratta lite i rabatterna. Tyvärr var de sanitära olägenheterna också ute i sin trädgård, så efter två timmar gick jag in för då orkade jag inte lyssna mer på deras ointelligenta gapande. Hoppas de snart flyttar till seniorboende...

Jobbångesten hänger över mig. Den kommer tydligen även på tisdagar... Massor att göra på kontoret så förhoppningsvis ska dagarna gå fort. I morgon har jag bokat lunchdejt (såja, såja det är en kvinna) och hoppas på en långpromenad efter jobbet. Det gäller att utnyttja de ljusa kvällarna. Onsdag är det dags att köra ett gympass, torsdag frisör och Gästiskväll, fredag American Idiot på Malmö Opera, lördag däckbyte på sonens bil och gymmet, söndag grekisk lunch och därefter blir det Aida på Malmö Opera. Och sonen kommer hem! En hel vecka 😊 den här gången. Intensivt, men det är så jag vill ha det!

söndag 5 april 2015

Ett stort steg bakåt - igen...


Lustigt hur kropp och knopp fungerar. Här har jag gått runt och tänkt att det skulle kanske vara trevligt och träffa någon man. Helt kravlöst över ett glas vin eller två. För att sitta och prata så där som man inte pratar med sina väninnor. Den nivån kommer man aldrig till med en man! Och kanske till och med känna sig lite kvinnlig. Hur man nu är kvinnlig. Tror inte det är min bästa gren direkt.
Så hittar man ett lämpligt "offer" och kommer överens (konsensus är JÄTTEviktigt!!). Lite stolt över
att man har fixat en presumtiv dejt är man ju även om det inte var med Mr. Right, men man kan ju
inte få allt på en gång. Och jag ska ju inte ha några krav för det får man inte ha på män när man är i min ålder - då ska man vara glad att någon överhuvudtaget är så desperat att han blir intresserad och man får ta det som marknaden erbjuder. Även om det är en undermålig karl på reaavdelningen. Fullt så illa är det inte med denne. Däremot gör han direkt fel! Fel, fel, fel så det visslar om det!! Han börjar tro på en framtid. Ett förhållande med denna bedårande lilla kvinna som han tror är jag. Jag är allt annat än bedårande och den man som ska ha en framtid med mig måste vara en riktig tuffing som kan stå emot mig och mina nycker för annars tröttnar jag. Snabbt och skoningslöst åker han ut ur mitt liv! Den här kom inte ens förbi svängdörren utan sveptes med ut igen. Dyrka mig inte - respektera mig. Ge mig motstånd - mesighet är det värsta jag vet och tar fram mina riktigt dåliga sidor. Frågan är om jag har några goda? Ska fundera på dessa! Tillbaka på ruta ett igen med andra ord, men med ytterligare ett gott råd till mig själv i ryggsäcken: föreslå inte vin till någon som jag vet inte kan handskas med mitt möjligen något uppblåsta ego.


Bättre leva i sin egen Smileyballong och vara ganska glad än olycklig med fel man. Så tänker jag. 
Dessutom har jag, inte helt smärtfritt, förstått att det där ordspråket "mister du en står dig tusen åter" helt saknar förankring i verkligheten. Så var det ju inte ens när man var ung! Ljug och lurendrejeri!


Vacker himmel har vi haft gott om senaste veckan. En timme efter jag tog denna dramatiska väderbild fick vi skåda en fantastiskt rosa solnedgång, men då orkade jag inte fotografera. 

LIFE IS GOOD





torsdag 2 april 2015

Tillit borttappad

Precis som våren har mitt liv varit upp och ner sista veckorna. Jag har sovit urdåligt och känner att hjärnan är hyperaktiv och panikångesten ligger som en tryckkokare över bröstet. Förhoppningsvis är det ett tecken på att någonting positivt håller på bearbetas av det undermedvetna. Så många fler motgångar vet jag inte om jag orkar med just nu...
I dag hade jag en fantastiskt intressant diskussion med en vän om en, för mig totalt okänd, polsk journalist och författare: Gunther Anders. Hans tankar och filosofiska funderingar (och konklusioner) kring makt och våld och människans stadiga kliv mot den totala nedgången var fascinerande att få återberättade. Ska försöka få tag i den boken! Jag känner hur svältfödd jag är på att diskutera djupare livsfilosofiska och esoteriska frågor - manna för själen. Alldeles för många av oss, inklusive jag själv, lever på hoppet. Hoppas att det ska dyka upp ett nyy jobb. Hoppas att kärleken ska drabba oss. Hoppas att vi ska bli lyckliga. Min kloke vän sa åt mig att jag måste få in i min ryggrad att om något ska hända måste jag agera. För att inte se livet som en raksträcka mot döden måste jag ha visioner och drömmar. Tillbaka till ruta ett... Det är ju det som är kärnan i mitt livsproblem! Jag saknar drömmar och visioner och har ingen aning om HUR jag ska hitta dessa. Än mindre VAR... Som den hobbypsykolog jag är när det gäller mig själv, så har jag kommit underfund med att jag saknar tillit. Tillit till mig själv och till min egen förmåga. Tillit till andra. Ungefär lika svår att återfinna som förmågan att drömma. Jag ska ärligen erkänna att jag till och med har tappat tilliten till min förmåga att hitta dessa borttappade ägodelar! Det är riktigt, riktigt illa.
Fyra dagars helgledigt med massor av tid att grotta in sig i sina problem eller väljer att ta semester från sig själv och lämna navelskåderiet kvar på Blåkulla och bara njuta av påskgodiset och en bra deckare! Glad påsk!